Ledtråd 2

Nu har jag ätit frukost igen (ja klockan är halv elva, så kan det gå) och det betyder i regel lite pusslande. Malin har ju inte vågat sig på någon gissning ännu, så egentligen vill jag inte lägga upp någon mer ledtråd förrän hon gjort det, men nu har det för en gångs skull gått lite framåt, då är det väl bäst att passa på.

Nu blir det nästan lite för lätt, men det är ju liksom lite så med pussel, men börjar med de lätta delarna

Alltså, mamam ringde idag. Så jag kanske ska poängtera att jag lever och fungerar någorlunda väl. Ja alltså, är inte alls säker på att det end var en hjärnskakning eller om det bara är resten som kommit ikapp mig lite.

Typ hosta tillexempel, jag trodde inte man fick det av hjärnskakning? Eller att bli andfådd av att klä på sig och låsa upp cykeln? Så jag gick in igen för att fundera på om jag verkligen ska ge mig ut.

Medan kag funderar kan jag meddela att Malin efterlyst en gissningstävling. (och eftersom det mest är malin som är trogen nog att vara med i en sådan tycker jag hon ska belönas genom att få sin vilja igenom). Det handlar alltså om att gissa vad mitt pussel föreställer och ett passande prsi utlovas, så småningom.

Börjar med en ledtråd i form av en bild av vad jag lyckades få ihop medan jag åt frukost.

Sarah, mamma och Z kan inte vara med eftersom de vet motivet. Alla andra är välkomna att lämna bidrag, du kan antingen gissa på precis vilken bild det är (genom att tillexempel hitta den på bild-google och länka) eller, vilket känns mycket mer relevant gissa på olika delar i bilden (tex "jag tror det dära vita där i hörnet är typ snö", när antingen rätt svar kommit in eller det gissats rätt på tillräckligt många delar delar jag ut något slags poäng efter ett hemligt poängsystem och så ser vi vem som vinner (förhandsfavorit: Malin W).

just dont care about anything anymore

kan ha fått en lindrigare järnskakning i Sundsvall.

Försöker nu läsa igenom något jag skrev på bussen. Förstår INGENTING. Sen om det är för att jag skrev konstigt då eller för att jag läser konstigt nu... det är svårt att säga. Dman it. Jag var ju så nöjd, så nöjd över att jag blev klar exakt innan bettariet tog.

Dessutom stavas hjärna med hj. Bevis?

Stearinljus, stickning och the Stooges. What else, what else? ♥

... dricker iskall mjölk och överväger starkt att "skolka" idag.

Det kommer jag inte göra. Och för den delen så kan jag inte göra det, för det är ändå ingen obligatorisk närvaro.

Klockan 08.08 inser jag. Att det här. Går. Inte. Jag har förlagt mitt Tigerbalsam. Jag såg det för tre sekunder sedan men nu står det ingenstans att finna. Och en heldag i skolan plus träning plus möte minus Tigerbalsam = inte stabilt! Nu kör vi?

1 gram innehåller: Kajeputolja 130 mg, Kamfer 110 g, Mentol 80 mg, Kryddnejlikolja 15 mg, Dementoliserad mintolja 160 mg, Fast Parafin och Gult Vaselin.

Vid tillfälliga muskelsmärtor eller smärta i samband med sträckningar och stukningar. Okomplicerade insektsbett. Symtom i de övre luftvägarna vid förkylning. Spänningshuvudvärk.

Vuxna och barn över 8 år.

Används högst fyra gånger per dag. Gnid inte in nära ögonen. Tvätta genast händerna efteråt. Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

Kokar en kopp kaffe bara för doftens skull. Kokar en kopp te för smaken och myset. Tänder ljus och bläddrar i förra veckans SvD Söndag*. Fortfaranda fast i Eldkvarnsträsket. Brott lönar sig alltid. Tänker på stackars Sarah på en försenad buss. Det är väl typiskt när jag brukar tala så gott om att åka buss längs kusten. Men hon tar det bra såklart, den där Sarah är himmelens tapper. Och när allt kommer omkring är nog det viktigaste att ingen skadades allvarligt i den där tankbilsolyckan?



* för av någon anledning har jag fått en hel veckas upplagor av Svenska Dagbladet. Jag vet inte varför, eller när jag skulle ha tid att läsa dem...

Popcorn, Pyssel och P3 Musik.

What else are you gonna do on a friday night?

Längesedan jag hade sådan klassisk äkta söndagsångest.

Welcome back old friend.

Ctrl+A Delete

Ja alltså jag har tänkt skriva olika saker.
Men ingenting känns riktigt betydelsefullt längre.

Jag återkommer.

alltså böcker!?

Som jag har talat gott om Bokus! I alla tider! De är snabba, de är billiga, de har allt (nästan), de har bra support. Och så vidare. Vad är inte bra med Bokus egentligen?

Nu har jag gått och väntat i tre veckor på ett bokpaket som skulle ta tre till fem + en dag. Egentligen har jag väl inte börjat vänta aktivt förrän i slutet på förra veckan, men inte desto mindre är det tre veckor sedan jag la beställningen. När jag tänker efter. Vilket man sällan ska göra. Jag vet. Men nu gör jag det. Och så är det tre veckor sedan. 5+1 är inte 15...

Så idag fick jag smset. Paketet var för stort för att dela ut men kan nu hämtas på Postens utlämningsställe. Oh thank heaven, if there is one, för det började bli lite ont om tid. Speciellt med tanke på att tentan är på måndag och jag åker till Stockholm imorgon.

Så glatt cyklar jag omvägen förbi Preem.

(Så fort jag lyckats hitta, känna igen och gräva fram min cykel = myyys!)


Är ovanligt trevlig mot kassörskan som är ovanligt trevlig tillbaka. Pulsar igenom parken sista biten hem som en packåsna. Blöter ner halva lägenheten eftersom jag kastar mig på saxen innan jag ens tagit av mig de snöiga skorna. Och sliter upp paketet.

Det är fel böcker!

Inte så att jag råkat beställa lite fel. Någon med liknande titel eller fel upplaga eller fel språk eller vad fan jag nu kan ha gjort för fel. Utan helt fel böcker. Fel antal. Fel sort. De har packat ner någon annans beställning och skickat den till mig. Och nu sitter någon annan förväntansfull stackare någon annanstans i Sverige med ett stycke "statistik för hälsovetenskaperna" och en "samhällsvetenskapliga metoder". Kul!

Det är inget fel på böckerna jag faktiskt fick idag. Jag skulle kunna behålla dem. Det är en kokbok, en roman av Murakami och något idrottsfysiologiskt på engelska. Men det var liksom inte de böckerna jag behövde. Just nu.

Så inte nog med att jag inte börjat packa inför avfärd imorgon. Jag har inte ens någonting viktigt att packa ner.

"If it's not broken, dont fix it"

Jag har nog blivit lite såld på statistiken. Fast det är en väldigt instabil hat-kärlek.

Kärleks-hat...


Men det är tillfredsställande på något sätt. Problemlösande. Man får känna sig nöjd när man kommit på något. (Att man sedan känner sig sååå jäkla korkad för att man blandar ihop vilka siffror som ska vara höga eller låga för att man ska ha rätt eller fel, det gör bara att man får en extra kick när det äntligen går upp ett ljus. För till slut måste man ju fatta. Eller? Annaaaaaaa!?)

Det här var nog den roligaste bilden man får upp när man googlar statistik. Det säger en del. Eller?

Har nog återförsonats med användandet av mössa.

Ful-mys!

Alltså blåbärssoppa ♥
Hur gott hade inte det varit!?

Jag älskar Malin Wik

Sauna

En extralista som jag komponerade ihop in my mind igår. Och den låter braaa i verkligheten också!

Spåååår i snön!

Måste hoppa i pyjamasen så jag hinner vila innan jag ska träffa Rebecka på ishallen. Löven-Kiruna, kan det va nåt?

Eller äsch, där ljög jag. Pyjamasen är redan på! Bara krypa ner under dubbla täcken och filt och slumra in, slumra in ii-ii- bädden så fii-iin.

Inredningsfrågan vol. 1.1

Jaha. Saker fortsätter att gå emot mig. Jag fortsätter att ha väldigt ogivande argumentatationer med mig själv och min väckarklocka på morgonen om huruvida jag behöver kliva upp eller inte. Jag fortsätter av någon dum anledning förlora argumentationen med mig själv, jag skyller på att jag inte tänker speciellt klart sådär på morgonen. Jag fortsätter att trampa den långa uppförsbacken till skolan och fortsätter att somna, just när det händer något viktigt på föreläsningarna. Det är ofantligt respektlöst av mig FÖRLÅT men jag rår inte för det.

Och precis i insomningstillfället så får jag lite panik, för det känns som om min kropp är så trött att den kan få för sig att glömma bort att andas, eller att hjärtat ska sluta slå. Så jag försöker, försöker verkligen, att hålla mig vaken, för mitt drömjag tror, är helt övertygad om, att om jag somnar så kommer jag att dö. Men så somnar jag ändå. Riktigt dålig självbevarelsedrift där!?

Och som om detta inte vore nog, fick jag igår avslag på min lilla undantagsansökan hos hyresvärden. Hon har "tänkt på saken", lite för länge enligt mitt tycke, och tydligen bestämt sig för att Tosca inte får hälsa på mig. Jäkla dumheter! Så hur ska jag nu lösa det här? Sarah är positiv som alltid, och det värmer. Men det känns ändå inte helt snällt.

Jag kan än så länge inte bjuda på någon lösning, men jag kan bjuda på en uppföljning av det där inredningsprojektet. Först lite uppföljning på den förra frågan, jag tänker lite såhär: tallrikshylla, men med mindre krusiduller, inte så... lantligt... och så givetvis snyggare saker däri; kokböcker, våra egna fotografier... och LP-skivor!? =O Kanske en och annan tallrik ändå också, om man hittar några som passar in.

Men nu! Ny fråga! Fortsätter på kökstemat tror jag. En lampa från IKEA och en från EM, lite samma stuk.



Eller... egentligen kan väl vilken taklampa som helst sitta i vilket rum som helst, beroende på resten av rummet. Så du behöver inte alls tänka kökstema. Det var bara att jag googlade kökslampa...

Just let me know. Ris och ros.

Äsch, nu måste jag ut och jogga den här veckan ur benen så jag får sätta mig och dö i duschen. Ställa in larmet på en halvtimme och slå på varmvattnet bara. Yiiiha.

Recension av dagarna som gått

Okej, Z har åkt hem. Tävlingsmänniska som jag är (cyklade om 7 personer på vägen från träningen idag, och vilken träning ändå, skakade när jag skulle kliva på cykeln), så har jag lite prestationsångest. Ganska mycket. Kanske mer än för resultatet på tentan...

Såhär tror jag:

Z blev nog inte speciellt imponerad av Umeå. Jag har svurit lite åt Norrlandsgudarna för att de inte kunde varit på min sida när ingenting annat var det, de kunde väl bjudit på lite mer vinter. Svurit lite åt mig själv, för att jag inte hade mer framförhållning och var tvungen att plugga 90 procent av tiden, och för att jag inte har mer ork och är mer social och aktiv och rooolig. Hela tiden.

Så inga höga betyg till mitt värdskap denna gång som sagt, det gick förmodligen inte hela vägen fram på tentan, hon fick varken se Ålidhem, världensbästaanna eller beachvolley. And I dont blame her om hon aldrig mer vill komma tillbaka (jag var visserligen förvånad över att hon ville komma in the first place). Och då bjöd jag ändå på något av det bästa jag har. En sån där vardagsgrej som alltid lyfter mig. Hockeykväll hos Tina, med Lule. Jag menar Henke, vilken hjälte! Fantastiska pepparkakor (hemmagjord deg!!!), åtminstone något gott att minnas för min vän Bokstaven. Även om det förmodligen överskuggas av att hon mest resten av tiden fick sitta, sitta, sitta, gå omkring utan att veta vart vi var eller vart vi skulle eller varför vi skulle dit, bli blöt om fötterna, och läsa lappar.

Det är helt enkelt inte som de där stora intensiva städerna i Europa, inte så spännande och äventyrligt och minnesvärt. Jag kan inte konkurrera med det. Och jag vill inte det heller. Jag vill vara här, göra det jag gör och försöka vara nöjd när det går bra. Det är liksom bara min... vardag... Och hur mycket tabu det än är för min jävla generation, så tycker jag så mycket om vardag.

Och i slutändan är det ju faktiskt ändå jag som ska bo och leva här, så det viktiga är ju att det är jag som ska trivas. Även om det är trevligt att bli förstådd.

Jag är upptagen

men här har ni novemberlistan:

november

Inredningsfrågan vol. 1.0

Tio dagar gammal mjölk, och effektiva studier. Faktiskt.

Faktiskt!

I tre timmar iallafall.

Sen slog det mig att jag och Sarah kanske ska inreda en hel lägenhet tillsammans snart! Ska bli himla mysigt och knyta-nya-vänskaps-band-igt att åka runt på loppisturné och fynda, och kolla på tyger, (jag borde kanske önska mig en symaskin i födelsedagspresent), tycker jag iallafall. Men jag och Sarah är ju inte samma person, så det kanske är på tiden vi började räkna ut vad som är vår gemensamma stil? Därav bildgooglade jag lite random inredningsrelaterade saker och startar härmed ett projekt (som med alla mina andra projekt handlar det se hur lång tid det tar innan jag låter det rinna ut i sanden)

Jag lägger upp något och ber om åsikter och smakråd från lilla Sarah. Säg ja eller nej, bu eller bä, ge ett betyg, motivera med en kommentar, eller inte (andra får också tycka till, men det är jag och Sarah som har rätt. Ha!)

En av de första träffarna jag fick var en sådan här tallrikshylla:


Så?

Gissa Temat

• Te
• Tankesmedjan
• Tentaplugg

Å näj, det är inte bara ord på T.

Det är min tillvaro just nu. Men jag ser ingenting negativt i det faktiskt. Inget gnäll den här gången? Det är så tråkigt och tungt att vara omgiven av sitt eget gnäll. Jag har ikväll och två dagar på mig, and I better just step up to the challenge och göra vad jag ska. Eller ta konsekvenserna av att inte göra det.

Trött, skulle platsa på listan också. Men dels är tre en bättre siffra och dels är jag rädd att trött är ett ord med negativ klang.

Kan det vara så att jag haft en bra dag?

Två förluster...
Men liksom,
lite goa förluster ändå väl?

Inte själva förlorandet,
det kunde jag ha klarat mig utan.

Men peppet och stämningen och min egen insats, trots resultatet, i match nummer ett. Verkligen, jag är sällan nöjd med mig själv på det här sättet. Eller jag uttrycker det sällan. Älskade bussresorna. Cykel, cykel. Cykla en halvmil i uppförsbacke på rekordtid, bra sätt att få matchen ut benen. Inte? =D

Och den seg-mysiga känslan med popcorn, gliringar och konspirationsteorier under match två. Förlust två. Men vad fan? Det kan de kosta på sig?

Sen, att inte orka ta sig samman och resa sig ur soffan förrän någon annan gör det. Att ha ont, av en anledning, för en gångs skull, av ren utmattning bara. Lagom mycket Mr Bean. Och så det sköna i att inte vara den enda i sällskapet som mest känner för att dela på ett glas vatten och gå hem, tidigt, en lördagkväll.

Tillfreds. Typ. Det kan väl vara ett ganska bra ord? För att komma från mig...

• Tigerbalsam (äsch, då blev det fyra ändå, men det måste få vara med)
  

Puss på er, vikingar!

Det här med snooze,

när bärjade jag med det igen?

PS. Och jag vill be om ursäkt för att jag beklagade mig över att jag hade svårt att somna igår. Det tog mindre än en kvart.

Att komma upp dock, det var tydligen en helt annan femma.

Uppdatering

Vad f är det med Spotify idag?

Man skulle kunna tro det var torsdag idag,

för jag har ju aldrig riktigt förstått mig på torsdagar.

Vaknar efter mer än ett halvt dygn under två täcken och en yllefilt. Tjocksockar. Flanellpyjamas. Inte för att det är kallt, inte för att det var kallt när jag gick och la mig, utan för att jag kan. Kanske litegrann för att jag tappat bort mitt Tigerbalsam också.

Har på något sätt vunnit ett snoozebattle över min väckarklocka. (Känns inte pålitligt att den ger upp hoppet om mig efter X antal snoozetryckningar!?)

Jag svettas och är törstig, men vill ligga kvar. Får inte ihop det.

Telefonen: Zandra har snällt bjudit in mig på väl behövligt tentapluggfika. Och pappa skriver att det brinner på Mariehem?

Malin har som den goda vän hon är, upplyst mig om att Musse är med i The Voice denna morgon. Men dels tror jag inte han är kvar längre, och dels håller jag just på att låta något stort och viktigt rinna ut i sanden. Så jag behöver lite trygghet och rutin. P3 it is. Morgonpasset-repris.

Köket: solen skiner på mitt vinterland. Frasse (cykeln) är frostig och fin, men verkar inte må helt bra. Kedjan har hoppat. Men jag cyklade ju hem igår!? Teet är kallt. Men kokade jag inte det alldeles nyss? Mjölk. Det står ett mjölkpaket på bordet. Tog jag fram det?

Jag försöker läsa om fisk och skaldjur, men jag blir bara sugen på saltströmming och rökt sik. Trygghet, som sagt.

Smulans sagor

http://www.rekordronny.se/smulan/

♥

Det är över nuuuuuuu--uu

En pojke reser till månen, en annan siktar mot solen, en tredje kommer aldrig ivääg
Han viskar när natten faller
och du, känner dig frusen
då lever, då finns jag här för dig

Det är över nuuuuu-uu
men jag kommer ihåg alla dagar med dig
dom är över nu
hör ett BOM BOM BOM som kallar på dig

Ibland ser jag dig gå på bussen
ibland ser jag dig på någon gata



Och så vidare.

Vad är det som låter?

Åh jasså!? Det är bara Jonna som bakar bröd igen.

För det är en sån dag idag.

En sån dag då man inte kan prata, inte orkar kliva upp, inte orkar dra undan gardinerna, inte orkar vika tvätten, inte orkar vara smart, duktig, stark, inte orkar ta åt sig av berömet (som stavas med två m eller hur?).

En sån dag då man kan förmå sig att tända ett värmeljus, cykla tre varv åt fel håll i rondellen, tänka i förebyggande syfte att det skulle vara gott att bjuda eventuella besökare på varma mackor och te om kvällarna.

En sån dag då man kan glädjas åt allt det där man saknar lite extra mycket en sån här dag. Och en sån dag då man kan tänka ut det finaste man kan ge en person i födelsedagspresent, om man bara kan ge det i text.



För idag är det nämligen Malins födelsedag. Världens bästaste Malin. Jag skrev till Malin att hon skulle få tre saker av mig i födelsedagspresent. Ett kärt minne, en fin dröm och en bra låt. Egentligen ville jag ringa och säga det till henne. För ett telefonsamtal från Jonna är sällsynt och lite av en gåva i sig. Men jag kunde inte ringa, inte idag. Så som bonusgåva fick Malin ett innestående telefonsamtal.

Låten (Somewhere in Brooklyn av Bruno Mars) kommer dessutom med en hel spellista. Eftersom Malin är bäst får hon min bästa spellista just nu, den har 21 låtar, eftersom Malin fyller 21 idag. Den första textraden i den första låten lyder "She was covered in leather and gold, Twenty one years old" och jag är säker på att Malin är klipsk nog att lista ut tanken bakom varenda en av de resterande låtarna.

Grattiz Malin, här är din födelsedagslista!

Fan. Malins beröm ger mig prestationsångest.

SR.se sviker mig ikväll

Jonna och Nils satt och hängde lite i sitt kök på Haga en kväll. Vi kan säga att det var igår, för det var igår. De hade tänt ljus för att få lite mysfaktor på Jonnas pluggande. Så ömsom läser Jonna högt för Nils om osttillverkning, ömsom tar de en sån där lite för omotiverad och lite för lång rast och resonerar om livet. Eller mer specifikt kring hur länge Nils kommer leva. Nils ser ju bra mycket piggare ut än Jonna den här kvällen, men det är ju liksom ingen garanti? Jonna har undrat om inte Nils vill titta lite på SVT Play, eller kanske tillochmed lyxa till det med TV4, medan hon pluggar, men Nils är rätt nöjd med att bara lyssna på när Jonna pluggar. Eller ibland, när det blir lite för avancerat, så lyssnar han på Angus och Julia istället, de berättar så mysiga saker om mangoträd, och så.

Så Jonna tar lite saft, ger Nils en skvätt vatten, Angus och Julia behöver inget att dricka, för de har cigaretter och choklad. Och så hugger Jonna tag i sina tegelstenar och läser lite till.

Tidigare under kvällen har Jonna lockat Sarah och Tosca med snö, norrländsk blåst och varm choklad och nu handlar texten om beredning av mjölkprodukter (paragraf 14.8). Så Jonna lägger snart ihop ett och ett, och kommer på ett knep för att slippa bränna mjölken i botten. Klockan har ändå tickat förbi pluggdags förklarar Jonna för Julia och Nils (Angus är för upptagen med att ligga på golvet med hjärtat fullt av vin). Och så slår Jonna ihop tegelstenen igen och diskar ur sin popcornkastrull.

Ja, den kan mycket annat än att poppa popcorn också. Kastrullen alltså. Den lagar i stort sett all Jonna mat faktiskt. Men tills det finns en till kastrull, är den ändå i första hand en extraknäckande popcornkastrull.

Hur som helst så visar det sig att varm choklad-knepet inte bara fungerar, utan att det dessutom gjorde att det gick fortare OCH att det inte bildades något skinn på mjölken. Grymt! tänkte nog alla i köket, utom Angus, som var för upptagen med att sitta på en trästol och vissla.

Jonna drack sedan eftertänksamt sin choklad medan hon tittade på Nils.

Hon kom fram till att han får nöja sig med vatten.

Nils är nämligen Jonnas växt. En timjan. Nils Thymus, skulle man kunna kalla honom, om man är gammal latinstudent.

Så Jonna sitter och sippar på chokladen och känner sig ganska tillfreds.

Men sen får hon ett sms från någon annans kompis. Vi skulle kunna kalla honom Mattis L. Mattis L och Jonna är de verkligaste personerna i den här lilla historien så Jonna blir lite nedstämd, hon hade mycket hellre velat att Mattis L också var på låtsas precis som Nils, Angus, Julia och Jamie (minns ni Jamie?). Plötsligt kändes den varma chokladen tråkigt ljummen, Jonna fortsatte att aktivt inte spara det där telefonnumret genom att lämna telefonen i köket och gå och lägga sig istället. Hon siktade på att drömma något bra, något bättre än att få sms från verkliga personer man inte vill ha sms från. Tillexempel kan man då drömma om att få sms från verkligen personer som man VILL få sms av. Det kändes som en lockande dröm för Jonna just den här kvällen, som vi kan kalla igår. Julia ville drömma om att ha en egen gräsmatta, Angus ville drömma om pappersflygplan, och Nils ville nog bara drömma om det där mangoträdet.

Mattis L drömmer förhoppningsvis mardrömmar om att smsa folk som inte vill ha hans sms.



(så sensmoralen i det här utlägget då, if it didnt get trough to you: Angus och Julia är jävligt coola, Mattis L är inte så jävla cool, Jonna är trött och gröna växter lever längre om du pratar med dem och ger dem vatten)

Jonnas eviga i-landsproblem.

När man försover sig på sin sovmorgon. Och sedan somnar om efter man ringt och sagt att man blivit sen.

När man inte orkar gå den vanliga vägen till IKSU måste lägga sig ner och blunda en halvtimme när man kommer fram, för att ens orka fortsätta till toaletten. Och sedan måste äta ett äpple - eller två - för att orka plocka upp böckerna.

När man inte ens kan fokusera fram till lunch fast man började fokusera klockan tio.

När man inte kan fokusera efter lunch heller.

När man knappt ens orkar TITTA på beachvolley i en timme.

När man inte ens orkar dröja kvar i "Las Palmas" i två och en halv minut för att träffa en favoritkompis, som man träffar så sällan att man blir tokig.

När man inte orkar gå till träningen, utan istället tittar på bussar som dels tar minst lika lång tid som det tar att promenera från dörr till dörr, och som dessutom innebär ett byte med 14 minuters jävligt trist väntetid SAMT att jag kommer fram antingen för sent - eller 40 minuter FÖR tidigt.

När man inte kan se vad man själv tänker för att det börjar bli för mörkt i köket, men man ändå inte kan förmå sig att tända lampan.

När man känner igen sig i ett eller flera av ovanstående påståenden - då kanske det är läge att helt enkelt börja överväga att hoppa över träningen? Trots att det är en lugn, spelfri vecka och man borde kunna ge allt, hela tiden... För ibland bara kan man inte det? Eller?

När man kollar sin telefon och inser att alternativet till att träna, just ikväll, är antingen en sjukt efterlängtad biokväll eller en superawsome hockeykväll med de där favoritkompisarna (eller en iallafall) men man vant och trött tackar nej-tack till både och. Trots att det ju inte verkar bli någon träning. Eller?

När man typ frågar en Magic Eight Ball och får svaret "Definitely", men då bestämmer sig för att fråga igen... Är inte det ett tecken?

GRAURGHAHAPPH

Det är varmt att baka bagels, Varmt och ganska knepigt. Knepigt men himla kul när man är flera.

Smaka orkar jag inte, för jag har ätit konstant idag. Innan skolan, på vägen till skolan, när jag kom fram till skolan, under lektionerna, efter lektionerna, ja, och så hela jäkla kvällen. Så kan det gå? Nu är jag dessutom minst 114 minuter försenad till sängen, tur att jag planerar med marginaler. Pööss

"Det finns så himla många mackor där ute"

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2584611&codingformat=.m4a&metafile=asx

Three hours ago:

Fredag morgon: klockan ringer som vanligt.

"Så fan heller" tänker Jonna, sliter ur batteriet, slår på radion och somnar om, till Morgonpasset.

Fredag morgon, tre timmar senare: hög tid att kliva upp, med eller utan väckarklocka.

"Så fan heller" tänker Jonna, tar en till filt och sover bort sista timmen av morgonpasset också.

Too bad.

Det är förövrigt jäkligt mysigt på golvet. Inte den konstruktivaste platsen i min lägenhet, men skönt som bara den!

Så jag överlevde hem utan både överfallslarm och judosparkar, även denna eftermiddag. Men det ska poängteras att det var nätt och jämnt den här gången. Så nu ska jag stupa på köksgolvet och lyssna på gamla P3-klipp tills Verkligheten börjar. Sen ska jag lyssna på några fler gamla klipp.

Ett urval:
Vem skojar och skrattar med små hattifnattar? Jo, Alexander Skarsgård.

Mangan joggar i pusselvackra Illinois.

Se alla bidrag från Umeå - Ingela, längst ner, vann. Duktig tjej. Lauri, först, drog härliga småstadsskämt om Kalix. Kul kille.

När jag blir rik?

"Du tänder Sunday antingen genom att använda glödlampan eller ett stearinljus. Sunday kan användas som sidobord/lampa till sängen, i hallen eller på toaletten...

Det här lilla designobjektet är skapat av Frost Produkt efter att ha blivit inbjuden av norska designmagasinet "Design Interior", att skapa en lampa inom en vecka."

http://www.mobelvarlden.se/Templates/Product1.aspx?PageID=538ace87-43f7-46eb-9bb2-e0b381d8c984#

Det är du och jag - vi ser vem som står när röken lagt sig

Blev just ganska oömt väckt av min axel och hade ingen aning om vilken jäkla dag det var, hur mycket klockan var, vart jag var någonstans, vad fan jag skulle göra och varför min vänsterarm inte fungerar. Det visade sig att det var söndag, att klockan var alldeles för mycket för att ligga och ha det bra i sängen och att jag fortfarande inte vet vad fan jag ska göra. Allra minst utan vänsterarm.

Jag teleporterade mig själv till köket och trollade fram en hel kanna te till mig och min kåmpiz renässansmannen Musse H. Utanför springer en toscahund förbi, fast vit och jättestor. På min datorn finns ett öppet dokument som heter "enskild analysuppgift" som ska in idag, det är tomt. En bit bort står en röd liten hjälplös Polo som är under mitt beskydd tills på tisdag, vi borde hitta på något kul. Typ loppis, storhandling eller skogsäventyr. Och jag funderar på att göra om mitt källarförråd till gästrum/salong/biljard- och pingishall/festvåning, för jag insåg idag att det är jättestort, tomt och har två eluttag.

You and the night and the music

Jonna står i köket och hänger lite med Jamie Cullum och tappar upp vatten i diskhon för att diska undan lite innan middagen. Eller snarare för att köpa sig själv tid att komma på vad som ska lagas till middag. Och för att slippa duscha (som alla vet tycker Jonna det är det värsta som finns att duscha, ungefär 8 gånger av 10) Hon noterar för sig själv att vattnen är väldigt kallt, fast hon har på det varmaste. Hon är trött och fryser av att ha händerna i det kalla rinnande vattnet och frågar sig själv var hon allra helst skulle vilja vara just nu, ett litet badkar dyker genast upp i tankebubblan ovanför hennes huvud.
"Ja, jag har faktiskt börjat förstå grejen med badkar" berättar hon för Jamie Cullum.
"I cant say how glad I am about that" sjunger Jamie Cullum till svar. Det är faktiskt ganska ofta Jamie Cullum sjunger när han och Jonna umgås.

Jonna spekulerar i om hon kanske skulle göra inbrott hos Anna, som inte är hemma, och smyglåna hennes badkar. Men det är långt till Anna och Jonna har ju fortfarande nyckeln, så det skulle typ inte bli något inbrott. Så då var ju den idén förstörd. Vattnet som kommer ur kranen är fortfarande kallt och gör det svårt att associera till ett skönt bad med ångande vatten och ta-det-lugnt-andas-slappna-av-känsla. Det är dessutom rätt svårt att diska i kallvatten, så Jonna känner sig lätt frustrerad och får svårt att koncentrera sig på badkarsdagdrömmen, som då känner sig åsidosatt och lämnar tankebubblan tom.

"If I ruled the world, every day would be the first day of spring" trallar Jamie Cullum. Jonna tycker ibland det är lite svårt att ha ett sammanhängande samtal med honom. Men det är väl bara charmigt.

Det knackar på dörren och Jonna ber Jamie Cullum vara tyst en stund.

I trapphuset står Jonnas granne. Hon berättar först att det är något trassel med varmvattnet, som kommer vara åtgärdat om två timmar. Sedan berättar hon såklart också hela sin livs historia medan Jonna står i dörren och är kissnödig. För sådana grannar har Jonna.

Vad bra, berättar Jonna för Jamie när hon kommer in i köket, att hon har så omtänksamma grannar som berättar sådana här saker, för då kan hon ju vänta med att duscha tills det finns varmvatten igen. Det hade ju varit himla snopet att stå där, och bli översköljd av iskallt vatten när man redan fryser så.

"Nothings gonna harm you, not when I'm around"

"Nehe... men jag diskar väl färdigt så länge då, medan jag väntar liksom" säger Jonna, hugger tag i diskborsten och svär en stund över att hon inte förstår varför vattnet är så jäkla kallt ikväll.

Minnet är varken bra eller kort. Det är fanimej obefintligt.

Servettpoesi

Igår avrundade jag min Stockholmsweekend med att bli bjuden på sopplunch hos moster, och tillhörande soffmys med täcke och kusins magiska massage. Plus premiärstrosande i nybyggda härliga Bromma Blocks.

Tack vare vänner, familj och värdefulla platser har jag haft en hektisk men fantastisk helg. Full av kärlek, intryck och upplevelser. På anrika GST (rest in peace, Trägårn, och låt din nedläggning föra något gott med sig), på loppisturné, i firmabilen, vid mammas köksbord, i svamp- och vargskog, på älskade Södermalm, andaktsfulla Nacka kyrka och gamla trygga Abrahamsberg. Tack.

Jag är långt i från klar med sköna södern. Men nu, kamrater och medmänniskor, har jag landat i Umeå och förtjänar lite time and space. Tid och utrymme att ta igen mig och ta till mig, låta allt komma ikapp, tid och utrymme för reflektion, uppskattning och att skapa minnen av alltihop.

De senaste tre veckorna har jag varit i minst sju olika städer och rest över 300 mil, med bil, buss, flyg... Det sätter perspektiv på att ha ett hem och en vardag. Sånt behövs också. Alla är välkomna att komma och dela det med mig, när som helst, men själv tänker jag göra ett försök att ställa mig stadigt med båda fötterna på norrländsk jord ett tag framöver. Åtminstone tills tjälen fryser till och jag börjar sakna mina täckbyxor.

Om Jonna var en dvärg så skulle hon vara Trötter

Sova borta

Just inkommen från ett litet skogsäventyr med "lilla rävungen" Jack.



Såhär kan jag väl leva.

Dolphin

Inget ont om Umeå (speciellt inte Haga), but I'm off to det lite ett norrare och mer äkta Norrland. Kalix, Kalix, varför gör ingen en sång om Kalix?

Ska bara göra en kortare mellanlandning (8 jäkla timmar) i köket på skolan först.

Skolan ♥

Skolan som jag snart kommer dela med bästaste Sarah? (Det ska bli kul att ha någon att skriva små lappar till hemma igen, jag ska hålla tummarna ända tills december på att du kommer in (inte för att du behöver hjälpen), och sedan ska jag hålla tummarna ända tills mellandagarna för att du tackar ja, och sedan ska jag hålla tummarna ända tills i slutet på januari för att du går på uppropet. Och sen... sen ska vi ha jättemysigt samtidigt som jag håller tummarna för att du trivs ända fram till sommarlovet. (Det kan hända att du måste titta på fotboll med mig vid enstaka tillfällen, men då gör jag givetvis något lika snällt och bra för dig, och dessutom är det ju vinter mesta delen av tiden, så det blir inte ofta))

Men som sagt, mitt kära Norrbotten, jag är på väg! Lita på mig. Och jag kan knappt bärga mig.

MSMMS

Skogsbärssaft, IKEA-katalogen, Toblerone-kaffe, nostalgimusik, hembakt bröd, ordvitsar och en halvklar analysuppgift. Sista frukosten (?) med Anna. Kan man må så mycket bättre än så här?

Okej, den febriga känslan skulle jag kunna klara mig utan. Och reklamen. Men annars så - Oh Yeah!

September är nog min favoritmånad och jag vill minnas att jag sa samma sak förra året vid den här tiden också. Vackert väder, härlig mat, mysiga kläder, hockeyturnering, älgjakt, bärplock.



Jo just det, tror det är få som förstår hur stort och viktigt det här är för mig, men jag fick idag veta att jag klarade fysiologitentan på Sports Medicine G1. (The feeling of accomplishment). Om det fanns någon inom räckhåll skulle jag hoppa, skrikskratta, klappa händerna och kramas väldigt väldigt hårt. Någon förtjänar en hyllning, och jag har lite ont om tid att fundera på den nu. You know who you are ♥

Uppe med tuppen för att plugga köksfranska i sista minuten.

Sauce cumberland= sås av vinbärsgele smaksatt med vin, kryddor och finstrimlat citron- eller apelsinskal.

Bräsera= bryna, späda med vätska och sedan koka färdigt under lock

Suckat= kanderade skal av tjockskaliga citrusfrukter

Och ungefär 117 stycken till.

Ångestsäsongen

Var det inte det jag sa från början?

Men idag har iallafall ingen sagt upp sig. Det går framåt?

Och vet ni, det är som mörkast just innan det blir bäcksvart, men det finns ljus i alla ändar av tunneln, så det spelar inte ens någon roll om vi går lite fel ibland.

Mjöl

Vårvete är vete som såtts på våren och sedan skördas på hösten samma år. Det har oftast bättre kvalitet än det så kallade höstvetet, men ger inte lika stora skördar. Därför blir det ofta brist på vårvete i Sverige, då importeras vete från USA och Kanada (som också i regel har högre kvalitet än det svenska vetet, tack vare gynnsammare klimat).

Det ni!

Och lite småskadad som jag blivit av att fördjupa mig i livsmedelslagen förra veckan (kan ju inte kallas yrkesskada/arbetsskada när man pluggar? Men motsvarigheten till det iallafall), så undrar jag ju förstås, om ursprungslandet måste uppges på förpackningen? Och om jag alltså ur transportminskningssynpunkt borde sluta äta vete på vintern om jag inte hittar svenskt? Brukar vetemjöl vara dyrare på hösten? Blir bakverken bättre på hösten eftersom vetet då anses vara av bättre kvalitet?

Jag ska nog skriva ett brev till Finax och Kungsörnen!

Något sliten Hammarbyare

Stolt storasyster.

Stolt faster.

Lång långsam lördagsmorgon utan DN Helg

När jag blir stor och har ett hus ska jag ha ett 50-talskök och ett asiatisk-inspirerat sovrum (eller tvärtom), ett superbrittiskt "bibliotek" med mörka hyllor, en rullstege, manchesterfåtölj.

Och ett kombinerat syrum-och-gästrum (för det är så vi gör), som alltid är vädrat och fräscht, där sängen alltid är nybäddad och det finns färska snittblommor i en vas. Fina personliga tavlor på väggarna. En liten radio eller gramofonspelare, en massa gamla tidningar med halvlösta korsord, böcker som inte ryms i mitt bibliotek och andra små pyssel. Så vem som helst kan komma och hälsa på när som helst och stanna så länge de vill.

Inte världens bästa fredag

Drog omotiverat till IKSU men insåg vid dörren att jag glömt kortet, så jag låste upp cykeln (vilket är det jobbigaste ned att cykla förutom att låsa den) igen, och rullade hem. Två steg i taget upp för trappan, föll in genom dörren och blev bara så utmattad. Somnade till Australian Masterchef och sov som alltid för länge, när ingen finns där att väcka mig. Drömde flera gånger att väckarklockan ringde och att jag gick upp. Men inget av det var sant. Så därför fattade jag ingenting när jag vaknade nästa gång och fann mig själv sovande.

Nu sitter jag i telefonkö till Folksam och har blivit bortkopplad en gång redan.

Kul! (Jävla Stefan) Men jag är inte pessimist, det finns väl fortfarande tid för fredagen att bli bättre?


Edit: Det blev faktiskt bättre! Jag ringde igen, och fick prata med Göran, som förklarade att Stefan var en idiot och så löste han allt. Bra kille den där Göran. Sen kom jag mig faktiskt ivääg till gymmet, blev lite skärrad av allt folk men genomförde passet utan komplikationer. Träffade folk och blev bjuden på fest (som jag inte kan gå på, men vill ändå placera det på plus-sidan). Allt detta har jag hunnit, och avnjutit en väldigt seriös ensammiddag, dessutom finns det ännu tid för ett bad innan avspark Sverige-Ungern. Det måste jag kalla en positiv vändning. (Även om det är mest så att jag gillar tanken på att ta ett bad, men när jag väl gör det så inser jag att jag är för lång (japp, för lång), och ledsnar rätt snabbt också. Risken för att somna i badet är också överhängande ikväll. Hoppas inte.)

Tricket bakom den perfekta tomatsåsen:

en skvätt vinäger och lite socker.

Så. Nu vet ni det. Det är ingen hemlighet eller nyhet utan bara en vetskap som jag burit på en tid och tänkte att jag kunde dela med mig av.

Testa.

Det kostar 3,8 miljoner att drömma

http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=495988&referrer=matching

Långsökt, haha,

Om jag försöker skriva "värmen" med T9 så blir det första alternativet "vapnen".

Haha, vad ska man läsa in för symbolisk betydelse i det?

Hoppet är det sista...

Jag lägger i skrivande stund till en film på min mentala lista över favoriter. The Librarian, heter den, och visas på 6:an just nu. Må vara för att jag varit lite svältfödd på bra filmer, och TV-underhållning, de senaste månaderna. Men jag föll för den redan långt innan första reklampausen. Den är skitsöt, härligt torr humor, förtvivlat dåligt gjord men härligt fin och rolig på ett alldeles speciellt sätt. Den har lite Kultjägarna-drag över sig som jag inte kan motstå. Jag sparar dock den spännande fortsättningen till ett lämpligare tillfälle.

PS. jag ogillar starkt reklamavbrott å det grövsta, men jag kan verkligen uppskatta en välgjord reklamfilm. Som Toyota tillexempel, de är bra på det där.

Och jag blev anfallen av fåglar vid berget när jag var ute och simmade ikväll.

Och just när jag började känna att jag fått nog, att nu behöver jag lite kvalitetstid med ensamheten, annars kommer jag inte orka med folk något mer, så blev jag bönhörd. Har haft huset och fotbolls-VM alldeles för mig själv hela kvällen och vet fortfarande inte när någon kommer hem och bryter förtrollningen. Vill inte ta reda på det heller, men nu har jag iallafall fått den dos jag behöver, resten är bara bonus. Tackartackar.

Och efter bara två dagar har jag redan börjat undra hur i helvete jag orkat med det här, två hela somrar plus en massa däremellan. Nya nummer, annorlunda sträckning, jävulskt mycket post, dubbeltrippel reklam, datorfel på bensinmacken, buntar som går sönder, felsorteringar, bilar parkerade i vägen, traktorer och mopeder framför mig, känslan av att dåsa av bakom ratten på grund av värmen, folk som ringer mig men sedan vägrar svara när jag ringer upp. Och så vidare.

Men så hörde jag ju ostört ett sjukt intressant program om Nordkorea på radio, fick en kaka, ett handslag av någon som villkorslöst uppskattade det jag gjorde och såg en helt jävla fantastisk havsörn.

Och det är ju sånt som gör ens dag litegrann.

(Och nu kom mamma hem och hade köpt en muminskål till mig, det är ju sånt som gör ens kväll litegrann också, efter att man blivit anfallen av fåglar på sin träningsrunda)

Heja Brasilien!

Så nu är jag här (jag missade inte planet, skit också ;)), blir helt slut över att det finns folk som lyssnar när jag pratar, så att jag måste prata hela tiden, men helst utan att tråka ut någon. Och hålla mig till en röd tråd, det behöver man inte när man är ensam. De visade av någon dum anledning inte VM på flygplatsen så jag satt krampaktigt och lyssnade på radio till sista minuten. Även om USA borde ha blivit diskade för fula matchtröjor så ville jag hellre ha dem vidare än alternativen. Och England. Att Frankrike och Lagerbäck åkte ut tidigare i veckan är jag väldigt nöjd med. Så bara Ghana (med gamla Bajen-Kingson i mål) och Tyskland (snyggast matchtröjor) går vidare ikväll så är alla mina förhoppningar uppfyllda såhär långt.

Snack, snack. Har förstått att alla inte bryr sig om fotbolls-VM?

För dem kan jag istället berätta att jag får så förbannat ont i benen av att flyga (pensionärspoäng?) och att jag imorgon kommer spä på min "första-dagen-på-jobbet-förvirring" med allmän sinnesfrånvaro och jet-lag (ja, jag blir jet-laggad av inrikesflyg).

Jag ville unna mig en fika på flygplatsen idag, men det fanns ingenting jag ville ha (biskiver eller italiensk glass). Så istället betalade jag överpris för en pocketbok (och insåg att det ändå blev billigare än en fika). Visst, det är en jävla bra bok, förmodligen värd varenda krona, men det betyder inte att det inte var överpris.

Ni börjar huset slumra. Skönt. Jag behöver fasas in i det här med ofrivilligt umgänge igen. Bara de här få timmarna (och inte ens fullt hus) har tagit på krafterna så pass mycket att jag funderar på att inte se klart andra halvlek. Det säger en del. (Johanna Frändén i studion lockar ju inte heller till att stanna kvar framför TV'n. Idioti!)

Har haft världens bästa dag idag och har något slags separationsångest över att åka ifrån en vardag full av ingenting.

Men det kommer ju säkert vara samma sak fast tvärtom i augusti?

I'm sorry I can't be perfect

Faran är över. Jag bestämde mig för att testa mitt knä på en promenad runt den vackra Nydalasjön. Jag kom till Kinabron. Stilla krusning på vattenytan, U2 i hörlurarna och bra spänst i stegen. Jag var tvungen att chansa. Joggade trevande ett par meter utan att falla ihop. Vågade mig på att belasta knäet stegrande, och det höll. Det höll och jag tog ut stegen och det var frihet och jag skrattade och höll takten varvet runt utan komplikationer.

Det var 4 långa dagar, men ändå, bara fyra dagar. Det kanske behövs för lite eftertanke ibland. Kanske är jag lite instabil i högerbenet nu, om jag tar bort stödbandaget och försöker hoppa på ett ben. Men... det var det ju värt. Om jag är tillbaka på ruta noll när jag vaknar imorgon var det kanske inte värt det, men nästan. Ändå.

Efter ytterligare en förmiddag med allvarliga idrottsskador känner jag mig lite orolig för Simon. Hur mår han? Blev det en hjärnskakning? Nacken? Har han blivit omhändertagen på rätt sätt? Det blir man visst sällan.

(Jag blev nog inte det. Tur att jag har en halv klass och en uppsjö föreläsare som är sjukgymnster. Lär snacka till mig en av de klassiska korridorskonsultationerna. Doktorn sa ju att jag får börja träna, vad som helst, "så fort jag vågar". Det känns inte riktigt rätt?)

En artikel till Malin:

(och hon vet säkert redan och tycker jag är hopplöst efter, men eftersom det var jag som gjorde henne den stora tjänsten att tipsa om Generation Kill, och tyvärr måste jag nog erkänna, fördärvade henne med True Blood, så känner jag det som min skyldighet att fortsätta rapporteringen)

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/skarsgard-jagar-aliens-1.1124702

En skrivuppgift för ensamma/regniga/kvava/långtråkiga/väldigt inspirerande dagar:

Att skriva så många Haiku du bara hinner, på tio minuter.

En Haiku är alltid tre rader, den första raden ska ha fem stavelser, den andra sju och den sista fem igen. Den får gärna innehålla något eller flera av dess komponenter: årstid, känsla, naturupplevelse och en oväntad vändning.

Jag hann skriva fyra stycken, men egentligen uppfyller väl ingen kraven på innehåll helt fullt ut. Den sista går såhär:

När helst du undrar,
trehundrasextiofem
dagar om året.

Och jag döpte den till Google.

Haha, vad fyndig jag känner mig! ;)

Stipendiegränd

Jag har haft några helt fantastiska dagar som jag gärna glatt och lyriskt berättar om för alla som orkar höra. Dessutom väntar minst lika många minst lika fantastiska dagar till (men på ett annat sätt). Jag vill skriva ner alla detaljer, för de är så värda att minnas, men jag kan inte. För stort tror jag.

Några stödord: VM-funderingar, googlebildning, rutiner, popcorn, vattenmelon, Pepsi Max, TV-middagar, böcker, badkar, Fredagslistan, Quintensen, pasta, cykel, IKSU, vattenkokare, matchtröjor, hjärnskakningar och metabolism, morfologi och autolog blodtransfusion, Nils Ferlin och Simon Helg...

Äter middag till frukost

och försöker planera min dag, för att det ska bli så lite bärande som möjligt. Skulle behöva en rehab-promenad för jag tränade visst så hårt igår att jag inte riktigt kan avgöra om smärtan bara är träningsvärk eller om jag gått och blivit dödssjuk.

Det är alltså en bra känsla. För den som inte fattar det.

Om att "ha hela sommaren på sig"

Och förresten så har jag fått resultat på ytterligare en tenta. Näringslära. Och den var jag egentligen aldrig orolig över och det är svårt att bli missnöjd för två bokstäver. Eller... rättare sagt, man är korkad om man blir missnöjd för två bokstäver och då förtjänar man, per definition, inte två bokstäver.

Och nu väntar jag bara på betyg på mikrobiologin, sedan kan jag kanske lägga vårterminen bakom mig. Inom två veckor ska den tentan vara inrapporterad, inom två veckor står jag också återigen på Uppländsk mark. Och förhoppningsvis är det: 1) värt att fira 2) finns det någon som kan tänka sig att fira med mig. Med en kväll på Trädgårn eller en Jonna-bjuder-på-trerätters-i-Riala (med levande ljus och filtar på altanen, sällskapsspel och film, eller brännboll, kvällsdopp och "burken" om det är vackert väder)*.

Men det är ju midsommar... så folk har antagligen bättre planer. Typ i världens (andra) ände.

* sovplats, morgonpromenad och lång lat helgfrukost med morotsscones, eller skjuts hem, ingår.

Om att allt blir lättare när man sovit ordentligt...

... om att göra så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, och vice versa...



... och hur säger du ifrån, på ett vänligt sätt, när någon ber om ditt nummer, klockan 05.56 på morgonen?

Och som vanligt

har jag ingen tur eller skicklighet med elektronik och teknik. Får skrämma igång telefonen med elchockar med jämna mellanrum, men givetvis räcker inte en sak i taget utan nu har kamerans minneskort slutat låta sig läsas. Av både kamera och dator. Tur att Felix hunnit ta en backup på gårdagen iallafall, som var det viktigaste.

Jag ska givetvis lösa det här. Det ska hamna på min hypotetiska lista och någon gång kommer folk få se bilder även från detta, mitt celebra besök, men först ska jag åka tillbaka till Norrland. Och plugga i 249 procent-takt. Och jag tror det ska bli väldigt väldigt skönt.

Fortsättning pluggstatus:

• håller på att tillaga en sjukt animalisk middag bara för att bevisa att jag inte blivit hypokondrisk. Kött med kött och och kött och lite bacon (=kylförvarat griskött) och mejeriprodukter och ädelostar och vad tusan allt jag kan komma på. Synd att jag inte fått tag på opastöriserad mjölk, och för säkerhets skull ska jag nog skära allt på samma skärbräda med samma kniv och tappa något på golvet innan jag äter upp det!
  
• kan fortfarande ingenting förutom att alla bakterier som börjar på S + Yersinia är fackultativt anaeroba och att man får minskad aptit av Hepatit A. Men det är ju ingen garanti för att jag kommer kunna det imorgon.
  
• har funnit mig själv värdelös på att komma på långsökta (eller kortsökta för den delen) minnesregler.
  
• kan fortfarande inte ta mig in i mitt rum för all packning, som inte är packad.
• tänker chansa på inkubationstid "ett par dygn" och varaktighet "runt en vecka" på alla, mina beräkningar säger att då måste någon vara rätt.
• har upphävt datorförbudet som var till för att jag skulle vara mer fokuserad på att plugga, eftersom jag ändå inte kunde fokusera på att plugga.
• kommer antagligen kunna direktrapporteringen från cupmatchen utantill imorgon istället för mikrobiologiska snabbmetoder (Matchen har just startat och Hammarby gjorde mål (på nick! Simon Helg, min bästa ♥ ) efter fyra minuter! Blir det en favorit i repris?)

Min pluggstatus just nu är:

• jag kan ingenting
• jag har inte ens läst alla sidhänvisningar
  
• jag kan inte fokusera
  
  
• saker är alldeles för lika för att kunna hålla isär, men alldeles för olika för att kunna lära in som gemensam regel
  
  
• jag ser inte ens fram emot imorgon för att det då kommer vara "avklarat" som jag känt med de andra tentorna. Jag vill helt enkelt INTE ha någonting att göra med någonting som har med morgondagen att göra
  
• alla andra verkar ha läget under kontroll, jag tror det brukar vara tvärtom, så det känns inte bra
• jag tänkte att lunch kanske skulle pigga upp, men det är en jävla fluga här som inte vill dö.
  

Saccharomyces carlsbergensis,

haha!

Tankeställare

Har just sett sista avsnittet av Friday Night Lights och tänker på vilka personer det får mig att sakna. Mormor, tillexempel. Tänker också på vilket odramatiskt liv jag lever. Och undrar om allt verkligen är så annorlunda i Texas. Finns det Tim Riggins och Matt Saracens och Tyra Colettes och Julie Tylers här med? Alldeles runt hörnet?

det vackraste som finns

Idag fick min kusin en dotter!

Tänk att det kunde bli en bra dag idag också, trots alla missöden (det var ju en sån dag då jag bara borde ha gått och lagt mig igen, och dragit något gammal över mig, vad fan är det för uttryck egentligen?)

Men OM jag hade gjort det, så hade jag inte blivit bjuden på lunch imorgon, varit med om diverse roligheter i skolan (så himla kul att ha Roger igen), köra ett ovanligt härligt träningspass trots smärta, clinch-frustration och southpaws... och så förstås, så hade jag inte fått den glada nyheten om barnet, som jag gått och väntat på! En egen dag fick hon givetvis också. Det är lite så vi jobbar i vår släkt (men någonstans ska det ju ta stopp).

Hoppas nu jag hinner se och träffa underverket lite innan hon typ är 19 och tar studenten (!?)

Idag har jag haft ner följande saker i golvet:

• En blomkruka (= väldigt mycket jord, precis efter jag hade dammsugit)
  
• Alla mina böcker (typ 20 stycken + diverse lösblad och tidningar)
• Min dator
• Min gröttallrik
• Mig själv
  
• Alla mina saker i badrumsskåpet
• En full vattenflaska utan lock (= väldigt mycket blött)
• En lampa (men den var redan trasig)

Jag multitaskar.

Lagar/äter lunch, har FNL-marathon på balkongen, försöker få någon att rädda mig från en lång dag med bara plugg, samtidigt som jag faktiskt har fått mer av det gjort idag än sammanlagt under hela veckan OCH grovstädar delar av lägenheten. Jag ser ljuset! Jag ser ljuset, Jonathan!

= Jonna har det rätt bra idag.

Tänk vad en liten vinst kan göra för psyket. Om det nu bara är det eller om det också beror på att jag för en gångs skull lever som jag lär och på riktigt har anammat min det är ingen idé-det spelar ingen roll-sluta tänka på det-filosofi (♥).

Popcorn och FUN Light

How to spend a saturday evening

Och matchen är slut, och Furuseth gjorde (också) mål och Johannes räddade nollan (♥) och solen skiner ännu och jag dog inte i hjärtinfarkt.

Och tack. Tack killar. Tack!

För idag.

Och för alltid.

Men jag har bestämt mig för att glädjas åt och fira nuet, utan att säga det där överilade. Inte resa mig för tidigt.

Det här inlägget behöver ingen bild.

Andra halvlek:

46 minuter: Bajen sparkar igång matchen. Lagom till andra halvlek öppnar sig himlen och regnet öser ner.

Inte här dock. Jag solar benen.

Gilla!

Ska det verkligen behöva vara så att den enda matchen som inte visas på TV den här säsongen ska vara den mest sevärda? Inte bra för hjärtat.

Citerar hammarbyfotboll.se's direktrapportering:
12 minuter: Johannes Hopf har så här långt haft en väldigt skön eftermiddag i solen. Väsby har inte haft ett enda avslut.

25 minuter: Dahl slår hörna mot förstastolpen där Linus är framme och skarvar. Väsbyspelare räddar på mållinjen.



Publiksiffra: anständig med både allsvenskan- och superettanmått mätt.

Liverapportering:

1-0!
Linus Hallenius!
3 minuter!

Sött

Sitter på biblioteket och lördagspluggar. En mamma är här med sin son. Han är nyfiken men duktig, har viskat hela tiden, han vet minsann hur man går på bibliotek!

Han frågar snällt om han får gå upp för trappan och titta. Javisst Axel, men mamma tänker stanna här nere. Axel smygspringer upp för trappan men plötsligt är det något som blir lite för mycket och Axel utropar: MAMMAA, DET FINNS VUXENBÖCKER HÄR UPPE!

Ingen av oss vet väl egentligen vad han menar med vuxenböcker, men alla associerar fritt och en våg av fniss och menande blickar sprider sig bland främlingarna i studiesalen.

Everyday counts. One night matters.

...fick snopet inse att träningen var inställd ikväll, eftersom det är yran-fredag. Gömde väskan på ett säkert ställe. Sprang en mil längs vattnet i den fantastiska som-efter-regn-luften och laddade upp med popcorn och min nördiga favorittidning på vägen hem.

Så nu ska jag ställa mig vid spisen, sen blir det FNL - S03E02. (Tidningen lär jag läsa nästa fredag klockan 12.25).

...har just googlemappat att det är 111 mil till Göteborg.

Fågelsång

... gillar att folk inte frågar vars jag ska.

...symtom eller symptom, det är frågan!?

Om att rapportera till intresseklubben

... har städat balkongen och kokat te efter konstens alla regler (Douglas N Adams).
Och det känns som om det var värt det.

Mikrobiologi... mikroblologi?... mikroblologg?... mikrobloog?... mikroblogg!

...sitter och väntar på 4 viktiga saker: Mellanmål, match x 2, och att Sarah och Tosca ska ta sina förnuft till fånga och komma till mig i Umeå så att jag kan börja leta efter större lägenheter än ettor med kokvrå.


Kärlek, värme och tur från mig, till alla berörda ;)
Nu måste jag ta en powernap och den tillägnar jag er!

Status:

...känner mig lite äcklig och ska vara i laboratioret hela dagen.

Statusrad:

Jonna är svag i benen efter sin springtur, men dricker te och äter skorpor, smsar med Sarah, lär känna Douglas N Adams bättre, somnar när som helst och har nog så smått börjat komma över det faktum att hennes iPod är trasig. Igen.

Med andra ord

I natt drömde jag att jag fick tillbaka min tenta i Näringslära och att jag inte hade klarat den. Jag var ett sånt där frustrerande halvpoäng ifrån, det var en märklig dröm men jag tror inte den var riktigt sann.
Från och med idag klockan tretton kommer jag istället drömma om mikrobiologi - läran om små levande organismer - ett influensavirus är 0,0002 µm. µ betyder "mikro" och en µm är alltså en miljondels meter, eller 0,001 mm, alltså en tusendel så stor som en millimeter. Get it?

Eftersom vi i vår klass gillar domedagscitat från kurslitteraturen (tack Bo Furugren) så slog jag upp första sidan av inledningen och fann genast ett som kanske kan bli kännetecknande för de här sista två veckorna: "Med andra ord: vi kan visserligen dö av mikroorganismer, men vi kan absolut inte leva utan dem."

Och just det, jag har lägenheten för mig själv tills på torsdag. Ska bli så jävla skönt med lite öppna dörrar, min egen musik och typ att det bara är jag som får lida om jag inte diskar varje dag. Men det är ju bara tills på torsdag, och jag har fullt upp, så jag kommer väl tyvärr inte hinna märka det så mycket. [Besviken smiley]

The Nerd's Guide to Pull-ups

http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A27636528

"Every time a muscle contracts and releases, it sends out, among other chemicals, the protein IGF-1, which travels across the blood-brain barrier into the brain. There, it stimulates the production of (among other chemicals) brain-derived neurotrophic factor (BDNF). BDNF happens to be essential for higher thought processes. Regular exercise leads to higher levels of BDNF, which causes nerve cells to start branching out and connecting in new ways; another way of saying the brain learns. So if you're having trouble wrapping your brain around relativity, pull-ups are a relatively good study strategy."

[...]

"Pull-ups will be a great lesson in anatomy. The morning after your first workout you will not only discover which muscles you were using to exercise, but also what other mundane tasks those muscles perform each and every day. It will be painful but educational."

[...]

Tip 6: If you aren't getting stronger between workouts, either you're not working out hard enough or you're working out too hard. You're a nerd — think of it as the trajectory of a parabola; you can plot an optimal workout with a bit of calculus.

If you're a high-intensity-workout person, resting every other day might not be rest enough. Taking off a week every five months or so will let your body finish repairing the tissue; you'll be surprised to find you gain strength by just surfing the Internet.

Förhållningsregler

Okej, jag vill klargöra några saker:
1) Man håller inte varandra i handen när man cyklar, eller sitter på varsin sida av gången i en buss. Så viktigt kan det inte vara. Det är besvärligt för alla inblandade och gör mig irriterad. Gör det bara inte. Det är inte uppe för diskussion, jag har enväldigt bestämt. Men ni får gärna komma med medhåll.
2) Kan folk sluta försöka få det att låta som om det är värsta grejen om de råkar åka tur och retur Uppsala-Norrtälje eller Stockholm-Norrtälje för någon liten sak (eller ännu värre "åker till Riala ett par dagar" om man bor i Norrtälje!!!? JAHA?) Folk gör det varje dag, för betydligt mindre saker. Om du har flyttat till Uppsala, så har du bara flyttat till Uppsala. Okej? Det är inte det att jag missunnar er känslan av att få "åka hem ett tag", ni är säkert värda att få känna sådär. Men det är som om ni vill att det ska vara längre än det är. Då kanske ni skulle ha valt att bosätta er längre bort helt enkelt? (Jag tycker tillexempel inte det var så mycket att "skryta" eller beklaga mig över när jag åkte till Smörholmen senast, vi pratar 37 mil eller mer, buss, och det var en sån grej som jag bara gjorde liksom. För att jag vaknade upp en dag och kände för det. Som att ta 620 eller 676 för att jag råkade vara ledig en dag, och kanske spontansovaöver hos en kompis.)
3) Det finns ingen godkänd anledning, för någon enda människa att INTE läsa "The Salmon of Doubt". Seså, sätt igång nu!

Jag hoppas inte det här var för oklart nu. För de är regler som jag härmed sätter upp för allmänheten, och de ska följas!

I övrigt har jag haft den bästaste dagen på länge. Så det är inte det att jag är bitter. Kramis på er allihopa. Och titta på mitt senaste album: http://www.facebook.com/album.php?aid=186423&id=696751433&l=8391d6cd17, själv kan jag titta i timmar.

Statusrad:

Jonna försöker avgöra om det kommer vara tillräckligt varmt för att gå hem från träningen i shorts och tofflor ikväll...?

Pausunderhållning

"A never ending fairytale"

Några till,

innan jag gör ett sista nattryck med några vitaminer och mineraler. Jippi.



"They might look all the same to you, but to me they are everything that is good with the world".

Så tycker du det är tjatigt? Well, get used to it or just stop looking.

Drömmen är bara en bussresa bort

Jag sitter och redigerar foton på en extremt långsam dator (vad gör man inte för att slippa tänka på studierna för en stund?) och väntar på att temperaturen ska sjunka bara litelite till så jag kan gå ut och springa min efterlängtade mil (en mil som jag har höga förväntningar på, jag förväntar mig att den ska gå i precis lagom tempo, att spåret ska vara lika varierande och roligt som förra gången, att den inte ska göra mina ben mer illa och att den ska eliminera min huvudvärk och begynnande solsting, so there you have it milen, öppna kort, är det för mycket begärt?)

Här får ni ett litet smakprov (och en förvarning, det blir väldigt mycket valpar i det här albumet).


Och någon gång, det har jag lovat mig själv, ska jag (ska! ska! ska!) sätta ihop ett helt bedårande fotoalbum till de bästa mormor och morfar som finns (mina). Inom en inte alltför avlägsen framtid. En framtid som jag välkomnar med öppna armar och löften om gratis mat. Eller något annat, som framtider tycker om, som kan få den att skynda på stegen lite.