måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag

PS.

Jag har återuppstått. Men jag ställer mig fortfarande lite frågande till om jag är redo för den verkliga världen ännu, jag stannar nog inte så länge i den, den här gången. Efter något av en mardrömsresa (jag blev åksjuk, vilket jag knappt kan minnas att jag varit) var det väldigt skönt att vara framme. Och jag blev visst lite uppe i varv av att uppdatera och bli uppdaterad med Sarah och Tosca och familjen och Anna (jösses vad jag isolerat mig den här veckan...?).

Men.

Jag saknar redan morfar (vi satt och åt lunch tillsammans idag, ingen annan var inne, och vi hade något skönt och viktigt resonemang om någonting de hade sagt på nyheterna, och jag vet att jag tänkte att precis det där var ett sånt ögonblick som jag bara ville bära med mig för alltid, jag kommer minnas känslan länge, trots att jag redan glömt vad det var exakt vi pratade om, en helt vardaglig situation men o så värdefull, jag är ju svag för vardag. När han skulle fara iväg sen så passade han på att säga hejdå ifall jag inte skulle vara kvar när han kom tillbaka, och så bad han mig hälsa Umeå, och jag log och lovade, för det är så min grej, jag ber alltid folk att hälsa till platser de ska till. Jag hade gjort det i ett sms bara minuterna innan "hälsa Sthlm" skrev jag då).

Jag saknar redan mormorn också (man märker så tydligt hur mycket hon uppskattar att man kommer och hälsar på, fast jag mest kan tycka att jag är ivägen eller "snyltar" ibland, det är härligt att bli uppskattad, och att höra hur stolt hon låter när hon jämt måste berätta för sina bekanta att jag minsann kommit dit för att kunna studera ordentligt. Och så att man får gnälla över småsaker och det gör ingenting för henne, för då kan hon bara gnälla tillbaka lite, så har båda fått utlopp)

Jag saknar moster Ann (en förebild på så många områden, hundarna och kunskapen, att vi är lite nördiga inom samma områden så vi kan sitta och förlora oss i olika reptilers cirkulationssystem, och för att hon är den som mest av allt förstår vilket plugg jag går igenom just nu. Hon skänker mig en tanke på tisdag, och är det på håret där i tentasalen så kan nog den tanken spela en ganska avgörande roll).

Jag saknar hundarna (Hedda lärde sig snabbt att bli som tokig när jag började dra på mig tightsen, och Bojan, lilla gumman gjorde mig så orolig men sen blev hon en helt vanlig och lycklig hund efter lite gos och "tycka-synd" och en ganska lång men väldigt lugn promenad. Flinta/Flörta bara för att hon är en sån jäkla kram-hund och den finaste finaste labradoren jag vet. Titti, den lilla smitaren, måste ha gjort Borlänge-resan lite kortare).

Jag ni förstår. Jag kan inte hålla på såhär. Jag kommer ju bli olycklig. Jag saknar älven och bastun också. Och Alva (hennes idé om en stuga på deras gräsmatta känns faktiskt inte helt dum just nu, när jag sitter på övertid och river mig i håret över gamla tentafrågor som inte gör mig klokare).

Det tar inte slut där egentligen. Men om jag lät det hålla på skulle det aldrig ta slut heller. Så jag ska slå ihop "böckerna" för idag, dra ner persiennen och ägna dagens sista tankar åt hur bra jag har haft det, vilken tur jag har, hur lite en tenta egentligen betyder i förhållande till allt som verkligen är viktigt i mitt liv, glädja mig åt att KIV inte åkte ur cupen och att det faktiskt är väldigt skönt att vara hemma igen!

Väldigt skönt.

What do I want?

Och så plötsligt var det fredag igen. En vecka har gått och sällan har jag pluggat och slitit så mycket som den här veckan. Sarah kan nog snart börja oroa sig för om hon någonsin får sin roomie tillbaka eller om hon dukat under av tyngden från kurslitteraturen. Jag har ett snitt på säkert 6-7 timmars effektiv tid per dag.

Men det är en konstig grej det här med studier egentligen. Mest svammel skulle nog morfar säga. Till vilken nytta gör jag det här? För att klara ett prov? Vad skänker det för glädje?

Många gör "vad som helst" för att komma in på en viss utbildning, men väl där gör man vad som helst för att slippa undan. Min själ föddes nog till fel generation. Kan det finnas något bättre sätt att icke-studera på, än att vara ute och gräva i jorden med mormor? Kratta, kånka på saker, lyssna på fåglarna, fiska eller laga något som varit trasigt? Det är något väldigt häftigt och tillfredsställande över växter och komposter, hur mycket de tål, hur de bara funkar och finns där, fotosyntes och rötter.



Jag vill också kunna vakna om morgonen, kika ut genom fönstret till frukost och konstatera, helt reflexmässigt, att "det blåser västligt idag."

Japp, om jag inte får en lite trädgård att pyssla om snart så kommer jag nog bli galen. Vem kunde ana. Helst vill jag ha höns också. Svartvita.

Dagens träningstips

Om du hade tänkt dig att köra ett intervallpass i skogen - så föreslår jag att inte låta en jämthund bestämma tempot.

Speciellt inte om du hade tänkt orka med ett par timmars tentaplugg direkt efter passet. Det resulterar nämligen (i lindrigaste fallet) i överkokta spaghetti-ben och en jäkligt mosig och nöjd attityd, så det är lätt att lura sig själv att man inte behöver göra något mer duktigt på sisådär en vecka eller två.



Jag hade dock sinnesnärvaro nog att ta lite kort på mig och min "plågoande" i en intervall-vila. Med hjälp av mobiltelefon, en sten och självutlösare går det finfint.

Have a confession to make:

Jag tänkte nog stanna kvar här. Jag ger upp nu. Kastar in handduken.

Med vänliga hälsningar,
Norrland.

Lite hobby-research om kaffe och cancer (tribute: Agnes)

Med tanke på det moderna samhällets informationsflödeshastigheter och andra spännande kommunikativa principer så är det här förmodligen old news nu, men det var i alla fall gårdagens snackis, och jag bestämde mig för att gräva lite i den här populära artikeln som publicerades på Aftonbladet:

http://mobil.aftonbladet.se/halsa/article13010735.ab?partner=www

Studien publicerades i ”Breast Cancer Research”. Per Hall, som är professorn som uttalar sig i Aftonbladets artikel verkar i grunden vara något slags expert inom strålforskning och på det sättet halkat via strålbehandling mot bröstcancer till kaffe som förebyggande åtgärd (jag ifrågasätter inte Per, han verkar vara en klipsk kille som jobbar för det välrenommerade KI och kan stoltsera med många publikationer, jag ifrågasätter varför aftonbladet gör det så svårt för mig att hitta studien, det är ju så lätt att bara klistra in en länk!

http://www.ukdistribute.com/links/1304931929381-Coffee%20consumption%20modifies%20risk%20of%20ER%20negative%20breast%20cancer.pdf)

(Vips så har man en pdf!)

Hur som helst. En snabbläsning av artikeln rätar ut några frågetecken och skapar några nya. För det första så finns det flera sorters bröstcancer. De delas in i hormonkänslig och icke hormonkänslig (östrogenreceptorpositiv eller –negativ). Det är den hormonkänsliga bröstcancern som är vanligast, den är beroende av hormonet östrogen för att kunna tillväxa (http://web.amazona.se/Filer/amazona308/goss.pdf), vilket lär vara den största anledningen till att det är kvinnor som drabbas av bröstcancer (”anekdot” 1: östrogen produceras av äggstockarna, men en betydande del produceras också i fettväven, vilket gör att överviktiga har större risk att få den hormonkänsliga formen av bröstcancer). (”anekdot” 2: En grej jag inte får ihop riktigt, är att de flesta som insjuknar i bröstcancer är postmenopausala, alltså efter klimakteriet, vilket betyder att de har en kraftigt sänkt produktion av östrogen. Det känns ju som om det borde vara en skyddsfaktor?)

I alla fall, till artikeln igen: Det är en ganska stor studie (6000 kvinnor som passerat klimakteriet, ca hälften var kontrollgrupp, den andra hälften var kvinnor som haft bröstcancer, och så jämförde man deras kaffekonsumtion för att se om de friska personerna skiljer sig något i sina kaffevanor mot de som blivit sjuka). Man vet redan att kaffe innehåller lite antioxidanter, flavonoider och annat som allmänt anses vara hälsosamt (allt i lagom dos förstås), därav hypotesen. I tidigare forskning har Per Hall och kompani bland annat hittat viss fakta som tyder på att kaffe har olika effekt på cancerrisken hos personer med olika typer av östrogenreceptorer.

Vad studien kom fram till var (lite i kontrast till vad Aftonbladet raljerade om) att kaffekonsumtion sågs ge en MÅTTLIG sänkning av risken att få bröstcancer generellt (oavsett sort), 5 koppar kaffe gav större riskminskning än 1 kopp om dagen eller mindre (det var så få som inte drack kaffe överhuvudtaget att man slog ihop dem med gruppen som bara drack en kopp om dagen och det är denna grupp som är referensgruppen när man jämför konsumtion med ”ingen konsumtion”). En kopp har i den här studien definierats som 1,5 dl. 5 koppar är alltså 7,5 dl kaffe. Per dag.

Man har, som det så fint görs inom statistiken, ”justerat för” andra livsstilsfaktorer (rökning, alkohol, fysisk aktivitet m.m.) som annars kan maskera/falskt påvisa en effekt av just det åtråvärda kaffet. ”Säkerställda” riskfaktorer (sedan tidigare) som påverkar risken för att någon gång drabbas av bröstcancer är tex: familjehistorik av bröstcancer, ålder för första förlossning, BMI, alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet och utbildningsgrad. När man ställde den positiva effekten av kaffe mot alla dessa faktorer så kunde man inte längre se den generella risksänkningen. Kaffe hjälper alltså inte för de som redan är i en riskgrupp.

”In conclusion, we found no evidence that coffee consumption increases the overall

risk of postmenopausal breast cancer. [...]Future studies are needed to confirm the effects of coffee consumption in the light of breast cancer subtypes.”

Det största beviset i hela studien är i alla fall att man kunde se att ”high consumers” (mer än 5 koppar om dagen) minskade risken för icke-hormonkänslig bröstcancer mer än det minskade risken för hormonkänslig bröstcancer. Det minskade alltså risken mest för den OVANLIGA sortens cancer, som dock verkar vara mer aggressiv och svårbehandlad, så det är ju upplyftande siffror ändå litegrann. Det här resultatet kvarstod dessutom efter att man ställt det mot de andra riskfaktorerna. Kvinnor som drack MER än 7,5 dl kaffe om dagen hade 57% lägre risk att insjukna (i ICKE-HORMONKÄNSLIG bröstcancer) än de som drack 1 kopp eller mindre.

En tysk studie som heter M.A.R.I.E. har validerat hela grejen och kommit fram till liknande resultat, men de hade inte någon tillräckligt stark statistisk signifikans. Så jag börjar personligen tycka att det inte finns några resultat att prata om snart? (Tyvärr, jag vill lika väl som någon att alla kaffeälskare ska kunna sänka sin risk för bröstcancer!). Man tror i alla fall att den här skillnaden i styrka hos bevisen i de olika länderna beror på att bryggmetod, typ av kaffeböna, och koffeinhalten i kaffet skiljer sig. Tidigare studier har visat att kokkaffe ger en minskad generell risk för bröstcancer, men inte filtrerat (bryggkaffe), det var dock ingenting man gjorde skillnad på i den här studien.

Man verkar inte alls kunna spekulera i vad exakt i kaffet som ger den eventuella effekten, men det är förmodligen inte koffeinet, eftersom man tidigare sett att högt koffeinintag istället ökar risken. Trigonellin och enterolakton är ämnen från kaffeextrakt som man tycker är särskilt intressanta (det är s.k. fytoöstrogener som också finns i sojaprodukter, fullkornsråg, linfrön, bönor, jordnötter och solrosfrön).

Värt att minnas är också att studien BARA undersöker bröstcancerrisk hos postmenopausala kvinnor. Behandling för kvinnor med bröstcancer är olika beroende på om de passerat klimakteriet eller inte, vilket skulle betyda att även kaffekonsumtion som förebyggande åtgärd har olika effekt innan och efter klimakteriet.

Bara för att få med flera sidor av det hela också, så finns det som jag nämnde lite snabbt, motsvarande studier som visar att koffeinet och polyfenolerna kan öka risken för vissa (andra) cancerformer. Men framförallt så tycker jag faktiskt det är bra att pressen uppmärksammar positiva forskningsresultat (även om de inte är så starka), för det viktigaste är faktiskt att folk inte ska vara rädda för att äta eller dricka! Njutning och god smak kan säkert också förlänga livet av flera anledningar.

Har du inte fått nog av kaffe efter denna utläggning så rekommenderar jag att blanda upp dina Aftonbladetbesök med lite säkrare källor nästa gång: tex International Coffee Organisation. (http://www.ico.org)

Är du mer av en ”vetenskapliga studier-nörd” som jag, så kan den här från förra året vara något! Den handlar om skillnad i innehåll hos olika kaffebönor, rostningar och bryggmetoder (du bör hitta den på PubMed):

Alves RC, Almeida IM, Casal S, Oliveira MB: Isoflavones in coffee:

influence of species, roast degree, and brewing method. J Agric Food

Chem 2010, 58:3002-3007.

Är du fortfarande mer inne på Aftonbladet-nivån, så what the hell, här har du en artikel som publicerades för två månader sedan som förhindrar dig från att få stroke:

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12745516.ab

Peace, Love och Wikipedia!

Så. Om jag skulle summera antalet timmar av bollspel i en sandhög de senaste fyra dagarna (ca. 6) och antalet kilometer i joggingskorna (ca. 25) så kan det ju hända att jag borde börja förstå att det är tid för en vila. Men det är det skitdumma vädret som ska vara så jäkla fantastiskt hela tiden, solen som försöker ta igen ett halvår av vinteride och aldrig vill gå ner och min olyckliga kärlek till Norrland som gör att jag inte kan sitta stilla. Dessutom lurar jag mig själv med lite härlig omväxling (IKSU) och bara det faktum att jag kan träna till musik igen (även om det är inomhus, någon ibland envisas med att prata för mycket i låtarna och det inte är min egen fritt valda musik, ändå bara flyger jag fram).

Inte kan jag väl vara såhär nöjd och tentaångestfri utan att det medför några konsekvenser? Nä. Jag tror jag har sand i mina porer (mysigt) och fotsulorna har redan fått den där sommarnyansen som inte verkar gå att skrubba bort. Morgonpasset i P3 har helt utan min tillåtelse nått nya höjder och varje dag numera är en dag då man mycket hellre vill sitta kvar hemma och lyssna färdigt. Och mitt tips är - Gör det! Hur ska universiteten någonsin lära sig att de måste P3-anpassa sig, om alla hela tiden bortser från sina egna och Morgonpassets behov och känslor och motvilligt dyker upp på föreläsningar och seminarier trots att klockan är innan tio? (Saken blir ju inte lättare av att Magnus Samuelsson igår verkade så mysig och skön, att önskelåten vid klockan sju idag var Nordman, att motiveringen var ovanligt bra och att alla tre programledare verkar vara på sångfågelhumör).

Och förlåt Martina, du var aldrig min favorit, men du har ändå funnits där i vått och torrt, som en del av den trio som hjälpt mig upp så många morgnar, försett mig med ett leende på läpparna, allmänbildning och samtalsämnen. Du har gjort ditt jobb väl och jag skulle gärna vara din vän, men just därför förtjänar du också fullkomlig ärlighet: Jag saknar Kasper mer än jag saknar dig (å förlåt igen Martina, det tar faktiskt emot att vara såhär hård, ta det inte för personligt, du är en bra tjej, du är bara en av dem som skulle vara i ett annat gäng om vi gick i samma klass, inte av samma skrot och korn) och Jörgen, han passar in så bra att jag inte ens stör mig på hans dialekt.

Summasummarum: Om Bajen bara kunde ta och sluuuta förlora och sommaren kunde hålla sig borta ett litet tag till (då är det slappa studentlivet på paus och den hårda verkligheten gör sig påmind), då skulle jag vara i himlen.

Just nu svävar jag bara en liten bit ovan marken.

Bad, sol, skavsår, sand, bollspel, träningsvärk och älgkött.

Och "hipps vipps", som min ena moster skulle ha sagt, så fungerar visst lilla datorn igen. Den behövde visst bara en veckas vila och laddning. And truth be told, det behövde nog jag också.

Morötter

Efter en vecka tillbaka känns det som om jag aldrig var någonannanstans. I Stockholm är det alltid precis tvärtom, varje dag känns som om jag kom igår och ska åka imorgon. Jag är mer balanserad här.

Och jag har börjat läsa igen.

Ska återuppta simningen också, den är tillbaka på noll nu förstås, men förra gången var jag ju närmare Vansbro än jag någonsin varit, så jag vet nästan att det är möjligt.

Sen får jag dra för persiennerna och lägga mig i soffan eller sängen och sova resten av dagen, vilket verkar vara min favoritsysselsättning den här veckan, och har man varit duktig kan man ju unna sig att göra det man tycker om!

No rest for my soul, I need a little rest for my head

Jodå, sådärja, ett till datorhaveri!

Trasig dator och ingen iPod - jag borde kanske helt enkelt hoppa på min mobiltelefon så blir jag tekniskt oberoende och kan fokusera helhjärtat på vad det nu är jag är är här för att fokusera på.

Colours are the smiles of nature

Jag är så kick-ass pluggeffektiv denna morgon (det måste vara söndagsbrödet, se längre ner, och hojta om du vill ha recept), jag hade ställt klockan på nio, halvvaknade vid sjutiden och insåg att "somnar jag om nu kommer jag aldrig upp", jag kan få den känslan ibland och den brukar alltid ha rätt. Så när klockan sedan ringde hade jag redan uppdaterat mig på de viktigaste nyheterna, ätit frukost OCH bockat av en och en halv prick på min to-study-list (blir det inte lite roligare om man skriver listor på engelska?)

Så! Nu tänker jag belöna mig med att titta på ett avsnitt av Mitt i Naturen och kanske virka en ruta eller två (blir det två måste jag visst snart köpa nytt garn).

Att jag sedan vet att sådana utsvävningar ofta gör att man aldrig kommer back-on-track igen... det låter jag vara för den här gången, det är ändå bara måndag och många dagar kvar till vila. Det gäller att inte bränna ut sig, varken nu eller den 23:e maj.

Bra fortsättning

En liten grön virkad figur hälsade oss välkomna till landet/hejade på oss på långpromenaden.


Jonna leker i diket, Sarah och Tosca väntar tålmodigt.


Sjön var en å, men Jonna skulle ändå kunna trivas i den lilla byn, trots mycket hästar.


Var mycket bra med denna lördag, men att upptäcka dessa grodägg ligger definitivt på topp-3 (tills jag insåg att de kommer dö innan de blivit grodor).


Härinne hittade vi mitt och Sarahs blivande hus och tomt!


Valborgskören (stod på en scen byggd av snö).


Ett gäng japanska utbytesstudenter som försökte smygfotografera sig tillsammans med Tosca jäkligt odiskret (och jag och Sarah skrattade jäkligt odiskret också, så det är jämnt).


Och varför skulle man inte vilja ha ett kort på henne?


Det är allvarliga grejer, det här med Valborgstraditioner ;)


Roomie, lyssnar på Valborgskören.


Gissa vem som hoppade fallskärm?


Den andra fallskärmshopparen.


Och sen äntligen lite eld.




Sämsta kaninhopparen ever.


Kanin med korta öron, märkligt tyckte Jonna, men ganska söt för att vara en vit kanin. En sån kan Malin få ha, hellre än en liten låtsashund iallafall.