Scar Tissue

Att Red Hot Chili Peppers spelas i Morgonpasset och rött te i en Mumin-kopp.
Det är tamigtusan mitt-i-veckan-lyx!

Hade det inte varit för att jag behövde gå på toaletten så hade jag nog inte klivit upp idag.
Och hade det inte varit för att jag råkade se hur snygg jag var i håret så hade jag nog bara gått och lagt mig igen.

Som det nu föll sig så gjorde jag det som skulle göras idag. Nästan.

Ligger bara tre dagar efter min planering. Så jag kan nog gå och lägga mig med lite tom mage, men ganska gott samvete.

Nu vaknade jag av att jag drömde att Hanna Hellquist satt i vårt kök och pratade om ärtsoppa.

Jag är fortfarande ganska skakig men, det är ganska mycket bättre än att vakna av typ gråt-ont i huvudet iallafall.

Det känns fortfarande lite som att jag har en tumör bakom ögonen, men också som om jag fått strålbehandling under natten så den blivit godartat istället för ond.


Sen är det ganska mysigt att ha en Malin i vardagsrummet på morgonen. Borde inte alla få ha det?

Fysiologi, 15 hp

How can you tell the difference between a stroke on the cheek
and a slap across the face?

Det lilla extra!

Idag skulle jag precis ringa Malin och förvarna henne om att hon kommer bli ganska blöt i sina Converse, men att hon i så fall skulle kunna låna mina stövlar om vi ska ut och plaska. Så jag kliver ut genom porten samtidigt som jag tar upp telefonen, och då möts jag av... vadå?

Torr asfalt!

Ja, inte överallt förstås. Det mesta är förstås fortfarande grusblandad modd eller isgata. Men lugn nu, all den här snön som glatt oss så mycket under alla mörka månader måste väl få lite tid på sig att göra ett värdigt uttåg, vi kan inte bara förutsätta att den ska försvinna sådär över en natt, den måste få lämna lite spår och göra sig ihågkommen. Men den är storsinnad nog att inte vara alltför tjurskallig.

Så nu tycker jag att vi riktigt glädjer oss åt det lilla i vardagen. Ju gladare vi är nu, desto längre har vi ner till missnöjet om sommaren bestämmer sig för att ta två steg fram och ett tillbaka ända fram till juni.

Små utspridda fläckar av torr asfalt, är du riktigt uppmärksam kanske du kan se att det vuxit sig lite större under dagen.

Och så en och annan krokus kanske (ja, jag var helt slut efter träningspasset när jag fick syn på dessa, men toksprang ändå upp för trappan och ner igen med kameran. Forza dokumentation!)

I love y'all! (på mitt lilla sätt)

Såhär i födelsedagstider så vill jag bara ta tillfället i akt och tacka så mycket för alla gratulationer och berätta vilken jäkla fin familj jag har. Till "familj" kan i det här fallet också räknas många av mina närmaste vänner och kamrater, som på olika finurliga sätt alltid vet hur de ska göra min dag med väldigt små medel (allt som egentligen behövs är ju egentligen att man hör av sig, och då spelar det egentligen ingen roll ens om det var min födelsedag eller vilken annan dag som helst). Men för att min poäng inte ska försvinna in i mängden nu då så verkligen lite extra tacksamhet till familjen, och inte minst min kära kära bror.



Det finns ingen anledning att dölja att jag blir rörd av en sån här grej. Och för en gångs skull hade jag faktiskt önskat att jag hade en sån där välbesökt blogg så att lite fler kunde få veta vilken tur jag har. Inte så mycket att jag skulle sälja min själ och börja modeblogga (jag tror inte heller det skulle bli speciellt framgångsrikt), men nästan så pass mycket att jag skulle kunna lägga upp ett klädesplagg lite då och då (så till dem som känner sig berörda, that's how much ni betyder för mig! Och det är inte illa, minsann.)

Grädde och smör

Märks att det har varit söndag idag. Lugnt och skönt. Ute var det så tyst och stilla. Både varmt och vindstilla faktiskt, vilket inte är en helt vanlig kombination i den här staden. När jag for till simhallen hördes ingenting annat än lite grus som rasslade och skrammel från min cykel. Det var sådär tyst så att det nästan kändes som om man måste hålla andan, jag fick en känsla av att jag borde kliva av cykeln och smyga lite, för att inte förstöra tystnaden.

Det var andra ute också förstås, och söndagspromenerade i armkrok och så. Men de var också mycket tysta och jag inbillade mig att de kanske blev lite arga för att jag blandade in cykelskrammel i fågelkvittret.

Och såna här dagar så kan jag inte låta bli att tycka att det faktiskt är lite vardagslyx att inte ha en TV. Visst att det bara går skräp på söndagförmiddagar, men ändå, om jag hade haft en sån där dumburk att bara slå på helt enkelt till frukostäggen i morse, hade jag då läst ut en bok idag? Hade jag blivit nästan färdig med en halsduk?

Nej, men jag tror liksom inte det.

Sen förstås, är det ganska uppskattat att Sarah bidragit med en liten TV-dosagrejsemojs, så att vi kan titta på vissa väl valda program på den faktiska sändningstiden ändå (det är något annorlunda med det än att se på webb-TV).

Men hockeyn ikväll då? Nä. För lite kolhydrater och för mycket fysiologi. Och för mycket ångest över att jävla skitdjurgården kanske kan gå vidare i slutspelet. På ett sätt som inget annat lag gjort förut dessutom.

Så om jag får skriva en önskelista?
- Djurgården åker ut.
- Djurgården åker ut.
- Djurgården åker ut.
- Musse och Andreas i Let's Dance (jag tittar inte på Lets Dance, jag stickar, läser eller sover istället, men om Musse och/eller Andreas var med så skulle jag faktiskt titta).
- Oscar Linnros och Daniel Adams-Ray i Så Ska Det Låta (gärna i varsitt lag men samma program).


Middagen står i ugnen, det står 3-3 och första förläningsperioden ska precis börja. Kom igen då, jag fyller faktiskt år idag (och i denna aspekt bryr jag mig inte det minsta om att även Mattias gör det och är av en helt annan åsikt).

Den nya huvudvärken/Jonna goes nörd/Varning för sövande läsning

Om du inte fattar någonting men ändå vill ta dig igenom dethär. Fokusera på glassen. Om inte annat blir du kanske lite sugen. Och det är ju gott.

Okej? Epitelvävnad är alltså en av kroppens fyra sorters vävnad. Men bara fyra olika, det vore väl för enkelt? Ja såklart, epitelvävnad i sig finns givetvis i olika former och delas in därefter (och då får man ju anta att även de andra tre vävnadstyperna har liknande förgreningar). För det första kan det delas in i:

-yteptiel

- eller körtelepitel.
(för att dessa ska passa in i senare metaforer kan du se dem som att äta kulglass i bägare eller strut).

So far so good. 4x2=8. 8 Saker kan man hålla i minnet.

Dessa huvudsorter kan dock klassificeras utifrån flera karaktäristika,

dels hur många lager av celler har epitelet?

- simple (enkelskiktat)

- pseudostratifierat (ser ut som fler lager men är egentligen bara ett)

- stratifierat (flerskiktat)

dels hur ser cellerna i epitelet ut?

- platta (platta)

- kubiska (lika höga som breda)

- cylindriska (högre än de är breda, pelarform)

- transition (kan ändra form utifrån vävnadens töjning)

cellerna kan också ha/inte ha olika attribut, vilkas varande eller icke varande delar in dem i ytterligare olika läger:

- med/utan cilier

- med/utan mikrovilli

Följaktligen kan man alltså sätta ihop de här olika klassifikationssätten till nästan alla möjliga tänkbara kombinationer och vi får en jäkla massa olika sorter, till synes helt utan gemensamma drag (alltså lite som att äta kulglass, jag är själv väldigt nöjd med den liknelsen, men tvivlar på att alla andra förstår):

- enkelskiktat plattepitel (vanilj och choklad)

- enkelskiktat kubiskt epitel (vanilj och blåbär)

- enkelskiktat cylinderepitel med cilier (vanilj, banan och nötströssel)

- enkelskiktat cylinderepitel utan cilier (vanilj, banan, kolasås)

- pseudostratifierat cylinderepitel med cilier (hallonsorbet, banan och strössel)

- pseudostratifierat cylinderepitel utan cilier (hallonsorbet, banan och kolasås - blä!?)

- flerskiktat plattepitel (jordgubbsgräddglass och choklad)

- flerskiktat kubiskt epitel (jordgubb och blåbär)

- flerskiktat cylinderepitel (jordgubb och banan)

Puh, ja, ni förstår principen, bara för att jag ätit hallonsorbet förut och bananglass en annan gång, så betyder inte det att det blir samma sak om jag kombinerar dem, och speciellt inte om jag lägger till en topping också.

Trots alla sina olikheter så räknas alltså alla de här, och några till som jag besparat er, för jag tror nog ändå de flesta slutat läsa eller skummat ner hit, till en och samma vävnadstyp, epitelvävnad. Är det då verkligen moraliskt försvarbart att inleda kapitlet med att det finns "four basic types of tissues"? Jag tycker det inger ganska falska förhoppningar om att:

"bara fyra typer!? jo men det här kan jag nog klara av!"

Så min slutsats med dagens plugg är alltså att ovanstående citat dessvärre måste förkastas, och för den goda insatsen måste jag faktiskt ha rätt att belöna mig själv och min skyddsling lilla T med en ganska lång promenad, under vilken jag också tänker gotta mig i att det idag är den 18:e mars och det är på riktigt bara en månad kvar till hemmapremiären.

Jag är redo nu, fotbollsidet är officiellt avslutat, det är myror i benen, en massa längtan. Och 18:e april i Stockholm? Med lite god vilja och rätt klädsel skulle faktiskt kunna vara läge för lite kulglass/B&J (eller något annat kallt) i en park.

Ouch!

Känns som om min trötthet börjar bli lite farlig när jag glömmer saker på spisen för att istället somna på soffan. Tur att jag har en room mate som kom hem tidigt för en gångs skull.

Nydala runt, here I come!

Soffbordet-följetongen

Tricket med IKEA möbler är, som jag försökte intala Sarah igår,

att det ska bli lite delar över.

Före:

Efter:

Och som en klok mamma kommenterade, något att ställa tekoppen på när man kvällsfikar är inte helt fel. Och något att lägga upp fötterna på!

Fast, vad ska man med ett soffbord till egentligen?

När katten är borta dansar råttorna på bordet.
Och när Sarah drar iväg tidigt på morgonen kan Jonna och Tosca också hitta på lite hyss.
Jag tror vi kommer ha trevliga "föräldra-fria" morgnar den här veckan när Sarah är på VFU och måste vandra hela vägen ner till stan extra tidigt på morgonen. Vi ska bara hitta på något riktigt vardagslyxigt rackartyg! Tihi ;)

Började lite light idag genom att äta frukost jättesent och titta på gamla dokumentärer i SVT-arkivet, samtidigt! Efter ett mindre snöäventyr förstås.

Söndagspyssel deluxe

Den här veckan har Sarah föregått med gott exempel och piffat sitt rum typ hela tiden (bara för att hon ska bli lärare och måste öva på hur det är att ha sportlov och jag hade tenta). Hur som helst så kunde ju jag inte vara sämre. Så efter den sån där hjärndöd lördag som man behöver ibland, då jag bara gjorde vad som föll mig in (vilket råkade bli ganska mycket) så bestämde jag mig efter många om och men för vilket tyg jag skulle ha i mitt rum och utnyttjade det nya fenomenet "Söndagsshopping", som inte funnits i den här staden förut.

Givetvis var tyget slut. Vilket gav mig all anledning att istället välja ett som jag hellre ville ha. Nu lär ju iallafall ingen ha svårt att gissa vilket rum som är mitt. Fåtöljen gör sig inte rättvisa såhär på lite för mörka bilder och ur konstiga vinklar utan jag rekommenderar alla att komma hit och se den live istället. Förvarnar du i god tid så kommer jag då kanske ha hunnit få upp gardinen också, till din ära.

Den här fåtöljen är en Bostaden-fåtölj. Bostadenmöbler är ökända. Men man får göra det bästa av dem helt enkelt. Då kan de bli ganska okej. Eller mindre värdelösa. Den här är tillochmed ganska skön att sitta och läsa i, eller handarbeta, om man lägger upp fötterna på något. Men egentligen är den mest till för att slänga kläder på.

Bästa tack till min kusin, för ett långt och trevligt samtal som gav mig lite ny kraft och mod att klippa och häfta hej vilt efter att jag först gett upp hoppet! Ses om en månad :)

Svacka

Både jag och Sarah somnade i varsin soffa igår och missade vilka som vann På Spåret. Somna i soffan är visserligen en av de bästa sakerna jag vet. Men på något sätt tog jag mig iallafall till min säng såsmåningon.

Sen drömde jag att jag sov hela natten. Alltså jag sov, och drömde, och i drömmen så sov jag, och jag hade den drömmen hela natten (fast jag ju vet att en genomsnittlig dröm bara är 2-3 sekunder i verklig tid, men vem sa att den här drömmen var genomsnittlig?). Det borde väl hur som helst räknas som dubbel sömn på något vis?

Sen då?

Scrambled eggs med kalkon och lite rucola och ost. Avancerad matlagning på morgonkvisten. Och säkert riktigt gott också. Men frankly så hade jag hellre ätit havregrynsgröt. Och frankly, så kommer den här veckans Melodikryss inte gå till historien. Inte alls imponerad faktiskt, Anders Eldeman.

Utsidan som räknas

Ja utan "kvällen innan" och "samma morgon" skulle många av mina skolprestationer genom tiderna sett ganska mycket fattigare ut. Det kallas ytinlärning och det har alltid funkat förut. Idag var det upp till bevis igen. Jag hade matsäcken i en Flygfyrenpåse, vilket nog måste ses som en lyckoamulett. Precis som mina gröna skosnören och tryggheten av att veta att man har ett paket tuggummi till hands om något skulle bli olidligt.

Kan det vara så att jag var helt kick ass på tentan idag? Och kan det vara så, att det i så fall beror på något mer än tur? Ja, i så fall är det här den tredje tentan i ordningen som jag har en viss Marcus att tacka för. (Det var ett jäkla tjat om Marcus, men hade kanske kunnat låta bli att skaffa en hundvalp så hade vi sluppit en del av det ;))

Men inte när jag ska sova.

Mm, nytvättat. Jag har precis lagt in en hel hög med fräscha nytvättade härliga kläder i garderoben. Tack vare Sarah förstås. För vet ni hur det är att inte ha tentaångest? Jo, då kan man sitta hemma hos Marcus hela dagen och vara barnvakt till sin (och halva bekantskapskretsens) nya substitutbäbis.



Medan Sarah är hemma och tvättar och syr (by own choice, may I add) kan man sitta där och lyssna på P3, förundras över hur bra P3 kan vara vissa dagar. Man kan läsa lite, fundera. Inte riktigt förstå att det man läser är viktigt för något annat än mitt eget höga nöjes skull.

Sen, eftersom man inte har tentaångest så behöver man inte bry sig om att skynda sig därifrån så fort husse kommer hem, utan kan liksom lyckligt ovetandes dåsa till i soffan en stund av någon blodprovshistoria. Tillslut lånar man med sig en bok hem som tar 45 minuter att läsa, efter att man hört om hur bra den är i 45 minuter.

Och så kommer man hem och hittar den dära högen med nytvättade kläder på en stol i sitt rum. Och om man inte har tentaångest, då kan man börja med middagen. Och så kan man äta en hel tomat till middagen. Vet ni hur gott tomat är?

Sen kan man springa och springa och springa. Tills man mår lite illa. Och då är man nästan hemma igen och kan lägga sig i soffan och fortsätta må lite illa.

Och så kan man ligga där i soffan och liksom vara vaken sådär, sådär lite lite längre än man egentligen orkar, för man har ju ändå småvilat hela dagen, och det går en ny tv-serie på fyran och äsch vadå om jag inte orkar gå upp när klockan ringer imorgon!? Det kommer jag förresten säkert göra ändå.

Och nu kommer jag kanske bli linfröförgiftad, men jag är iallafall inte rädd att svimma i sömnen i natt. Så jag vågar lägga mig i sängen utan att riktigt kunna bestämma om jag ska läsa Paolo eller Jonas. För ett är iallafall säkert, och det är att jag inte tänker läsa kurslitteratur. Och ja, att svimma i sömnen är något jag är ganska skraj för ibland, därför tycker jag extremt illa om att gå och lägga mig hungrig.

Jaha?

Sarah är lite för snabb för mig. Och ingen tankeläsare förmodligen ;)

När jag tänker "nu ska jag borsta tänderna, och sen ska jag diska", då hinner Sarah börja med disken MEDAN jag borstar tänderna. Och det här är liksom inte enda gången. När jag sitter och pluggar så brukar jag sätta en timer på 45 minuter, när jag pluggat effektivt tills klockan ringer betyder det att jag får resa mig upp, gå ifrån böckerna en stund och göra något som rensar hjärnan. En bra sak att göra, som tar lagom lång tid, så inte rasterna blir längre än studierna är att diska. Därför brukar jag medvetet lämna disk när jag har självstudiedagar, istället för att fixa det innan jag börjar. Men vad händer då? Jo, Sarah kommer hem typ fem minuter innan min timer ska ringa. Och självklart hinner hon diska innan jag har en chans.

Mer då? Ja tillexempel, efter en hård dag i skolan, så spankulerar jag hemåt i godan ro och tänker "när jag kommer hem idag ska jag nog dammsuga/skura". Men när jag kommer fram står dammsugaren givetvis framme och hälsar mig välkommen och det är redan dammfritt i alla hörn som ögat kan nå. Och jag tror minsann inte det är dammsugaren som farit fram alldeles av sig själv för att han hade tråkigt i sitt skåp. Nä, just det, det är Sarah som hunnit före mig! Igen!

Så vad blir då över för mig att göra? Ja, jag får väl sätta mig och skriva ett blogginlägg om hur lite hushållsarbete jag måste göra. Och blir det ändå tid över så kanske jag tittar ut genom fönstret och dagdrömmer en stund om ett litet hus på landet.

0.22

Keso med hela linfrön och kanel ser ut som risgrynsgröt. Det smakar inte som risgrynsgröt.
Undrar om det skulle smaka mer som risgrynsgröt om man värmde det i mikron? Jag tror inte det. Jag tror Keso med hela linfrön och kanel blir lite konstigt om man värmer det. Dock är Keso förmodligen alldeles för lite fett. Men jag var så osugen på fil eller yoghurt med hela linfrön och kanel idag. Och Keso smakar faktiskt lite annorlunda. Även med hela linfrön och kanel. Det är sånt man får ta vara på.

Malin skriver om kalkonschnitzel. Jag skulle förmodligen nästan kunna döda för lite panering. Inte just nu kanske. Just nu mår jag snarare lite illa. Men om någon timme sådär när hungern sätter in. Iallafall något litet skulle jag kunna döda. En spindel kanske. Ja, en spindel skulle jag nog kunna döda för att få smaka på lite panering, även om det betyder att det skulle regna imorgon.

Förutom att det förmodligen skulle vara helt ofruktsamt att döda en spindel i jakt på en tugga panering, för jag tror det är väldigt få spindlar som sitter på ett hemligt förråd av panering. Och om den här spindeln som jag tänker döda mot förmodan gör det, så har jag ju ändå ingen nytta av honom om han är död, för då kan han ju inte ta mig till sitt hemliga förråd.

Så... jag skulle i stort sett kunna hota en spindel till livet utan minsta intentioner att göra verklighet av hotet. Mmhmm, det är hur gott jag skulle tycka att panering var just nu.

Yrar jag? Jag vet inte, tillochmed mina drömmar verkar väldigt konstruktiva just nu. (Kanske inte den om kaninen då, men majoriteten av mina andra drömmar). I natt drömde jag att jag blev akutremitterad till en nackspecialist. Han förfasade sig över mig och sa att han borde skriva ut ett recept på en Tempurkudde till mig. Men det skulle ta alldeles för lång tid, så istället "langade" han några kuddar till mig "under bordet". Han drog för gardinerna i sitt mottagningsrum och plockade fram dem från bakifrån alla sina tjocka diagnosböcker i bokhyllan.
- Testa dem här, viskade han och såg omkring med lite jagad blick.

Så i drömmen gick jag hem, och sov på en svartamarknaden-Tempurkudde hela natten. Och när jag vaknade kände jag att rådet inte är speciellt långt ifrån sanningen.

Jag kände också att det var nästan som en födelsedag. Eller faktiskt, exakt som en födelsedag. Som Hammarby IFs 114-årsdag. Och som för att fira denna lyckliga dag är morgonpasset extra roliga (de vet bara inte att det är därför de är extra roliga, men det är det).

Slutsats: hade jag skrivit såhär mycket i form av instuderingsfrågor om Kost och Prestation hade jag varit nästan halvvägs klar för idag, redan innan klockan 10 på förmiddagen.

Skål och grattis Bajen!

30 g kolhydrater

Haft en bra dag, trots hunger.


Fått ett nytt tangentbord så allt är frid och fröjd.













PS. Det på den sista bilden var inte mitt fika. Det var Biancas. Mitt fika var... en kopp te. "Het Mango". Utan mjölk. Sjukt gott.