En sån dag?

Min cykelsadel håller på att lossna, styret kommer snart gå av och jag skar mig precis två gånger i fingret när jag diskade. Min telefon har bestämt sig att ofungera, väldigt inkonsekvent. Jag har inga plåster och fortfarande nackspärr.

En sån dag.

Och allt beror förmodligen på att jag inte sov middag igår.

Men! Vi hade iallafall en kickass redovisning idag. Jag hade kommit ihåg att ta på mig Pippitröjan och flätor dagen till ära. Vilket kanske piggade upp några av de morgontrötta klassisarna. Freud fick vad han teg. Erikssons kristeori är min favvo-favvo-favvo. För den är lite som att spela TV-spel.

Nu börjar jag bli riktigt orolig att det inte kommer bli någon middagslur idag heller. Jag var på väg, men då skar jag mig, och hittade inget plåster och jag har ju precis bytt sängkläder så jag ville inte att mitt finger skulle förblöda precis där. Så hur ska det här gå nu då?

Det är lite lugnande att titta på mina kreativa "anteckningar" från efter lunch, och inte tänka på att det varit en lång dag och kommer bli en lång kväll.

Nu, husmansmåndag! Jonna bjuder på kålpudding med lite extra.

Jag tror att två ämnen som kommer komma på tal i nästa veckas På Spåret är Ryssland och dans.

Möjligtvis båtar, för det var aldrig med i fredags.

Så nu vet ni vad ni ska plugga på!

Här har ni en hambo:

Morgonbildning

Sådärja, igår bestämdes det, av mig enhälligt, att det är dags för en nygammal tradition; att läsa tidningen till frukost. Och eftersom jag inte prenumererar på varken en lokal eller nationell variant. Och inte känner för att betala för det heller. Så är det DN.se som gäller. Givetvis på ett internet som jag inte heller betalar för!

Sarah och Tosca får leva med det. Och kanske bli lite allmänbildande på cupen.

Nu på morgonen har vi dessutom simultanlyssnat på P3 och på så vis ytinlärt oss en massa om Göteborg och film. Men framförallt har vi fördjupat oss i följande (utan inbördes ordning):

1. Man kan utbilda sig till diplomerad uppfinnare. Det tar 32 veckor, varav 21 är på distans och resten i Lidköping, där man har fri tillgång till en 3D-skrivare. Frågan jag inte hittade svar på: Behöver man ha några idéer innan man börjar utbildningen, eller är man garanterad att få en bra uppfinningsidé under den tiden man går på skolan?

http://www.uppfinnareforeningen.se/diplomerad_uppfinnare


2. Kina behöver inte ställa tillrätta det faktum att de bara har en jävligt stor klassklyfta, de behöver en MEGASTAD. En stad som är lika stor som till ytan kommer bli minst lika stor som Schweiz. Schweiz är mer än dubbelt dubbelt så stort som hela Uppland. Vem vill INTE bo i en stad som är 7-8 timmars bilresa från utkant till utkant. Man får ju en jäääkla massa skolor och sjukhus att välja mellan. Och de har väldigt snabba, och punktliga, tåg i Kina!

För att inte tala om att man slipper "alla-känner-alla-effekten" som kan vara så obekväm.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/kina-planerar-megastad-med-42-miljoner-invanare


3. Det pågick visst mycket revolutioner år 2005. Vad är definitionen av en revolution?

4. Svensk krigsfilm... det blir liksom lika bra som det låter... Eftersom Sverige aldrig riktigt var i krig...

http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/gransen

5. Jens Lapidus ska inte bara släppa en ny succébok utan också vara med i långköraren Efterlyst. Det känns nästan otippat, men alla är ju med i TV nuförtiden, bara det blivit kända först så får de en egen talkshow. Det här är en bit på vägen. Och Jens kan ju tala för sig (försvarsadvokat som han är) så det kanske tillochmed skulle kunna bli bra.

"Är du inte rädd för att glorifiera kriminaliteten i dina böcker?

– Jag höll ett föredrag för några månader sedan för en spaningsrotel och då var det en polis som räckte upp handen och sa "varje gång vi gör ett tillslag i en gängmedlems lägenhet så hittar vi tre grejer: "Svensk Maffia", en affisch från "Scarface" och någon av dina böcker, varje gång"."

REC/PLAY

Jag har hittat en radio i källaren för länge sedan. Nu står den i köket. Och eftersom jag är lättroad blir jag barnsligt glad varje gång jag kommer in och ser den. Det är en svart gammal Samsung med handtag, jättelång antenn och kasettbandspelare. Men den väldigt positivaste grejen med just den här radion är ändå att den fungerar. Så ibland när den är igång (P3) så blir jag ännu gladare när jag kommer in i köket och hör att den spelar.

Så nu önskar jag mig egentligen bara en kökssoffa och ett litet hus på lagom avstånd så skulle jag vara fullkomligt nöjd med min boendesituation. Now you know. Peeeeeace.

Morgonens allmänbildning har handlat om landskap.

Jonna röstar härmed för inplantering av Lavskrika. Den är livskraftig i världen men nära hotad i Sverige (enligt Wikipedia). Vem har bestämt att vargen är mer värd en lavskrikan tillexempel?

Lavskrikan har blivit orättvist behandlad och kallats tråkiga saker som "olycksfågel", "lappskata", "fläskolle" och "pratmakare", fast den bara är människokär och oftast tystlåten. Kanske lite hungrig ibland, men det finns ingen dokumentation på att den gjort något illa. Så lavskrikan förtjänar en revansch!

Home Sweet Home

Jaa, vilken helg alltså! En massa barn, natur och gamla och nya minnen. Jag har varit åter i lite mer än ett dygn, men inte alls aklimatiserat mig. Försökte förklara för Sarah, men jag tror inte det går att förstå, så jag ska nog sluta försöka förklara för de som inte var där.

Egentligen borde jag väl säga "ingen nämnd, ingen glömd" men det vore opersonligt och tråkigt. Då nämner jag hellre de jag kan komma på, så får den som känner sig glömd lov att förstå att det inte var meningen och ansöka om uppdatering. Tack till Hanna, Jon, Roland, Meja, Moa, Johan, mor och far, Fredrik, Sofie och Liam! Björn! Frans! Och Henrik! (Tack och lov för goda grannar).

Förutom att Sarah förätit sig på godis en gång i helgen och pluggat på TOOOK för mycket, så verkar hon och Tosca ha klarat sig bra. Vilket känns tryggt inför framtiden.

Frans.

Okej, en vecka har gått sedan Sarah och Tosca anlände till Umeå Östra. Följande har jag lyckats med som "värdinna":
- tappa bort mina vantar
- förmodligen tråka ut Sarah med sportsnack många gånger
- tvingat ut mina båda vänner på långa promenader som de förmodligen inte var beredda på bara för att själv är helt less på att vila
- ge Sarah en dålig vägbeskrivning så vi inte hittade varandra
- inte övertalat Sarah att titta på Sopranos eller följa med på hockeykväll
- lämna Sarah och Toscsa ensamma i en lägenhet hela helgen med typ tomma köksskåp

och säkert en massa annat som jag inte kommer på.

Men nu är jag i Stockholm. Det är varmt så vantarna är inte så viktiga. Och OJ! Vad jag aldrig kommer kunna ångra att jag tog den där bussen igår. Det var så obeskrivligt- Helt hysteriskt. Och då har jag ännu inte träffat helgens huvudperson, det kommer ju slå allt. Men mina 9 timmar i gula bussen igår är ändå verkligen något av det bästa jag varit med om! Jag skrattade hela vägen hem till Sjöstan, fast jag fick gå från Gullmars, då skrattade jag ju bara lite till. Och sedan somnade jag gott på balkongen!

Over and out. Nu ska jag återgå till att tjata om att vi borde åka. För nu vill jag träffa Frans!

Allra käraste syster

Såhär är det. Imorse när jag vaknade kändes det plötsligt som om hjärtat kunde slå igen, och det fanns hopp. Hopp om att jag fortfarande skulle kunna lära mig det jag behövde, för att känna mig säker då jag kliver in i tentasalen ikväll. Det hoppet finns inte längre.

Men det finns något annat!

Det finns en systerson. Och det är toppen!

Och ett barn är givetvis så mycket viktigare än att jag klarar en tentamen eller inte, så därför känner jag mig ganska lugn.

Jag har börjat se den här tentan som ett experiment. Det är ju alltid bra att veta var den undre gränsen går. Bra att veta till en annan gång. Eftersom det gäller att anstränga sig så lite som möjligt för så stora resultat som möjligt. Går det inte, så var jag ett snäpp under den här gången. Och ett snäpp närmare att hitta balansen.

Sitter och sippar på en kopp te. Har det bra. Fantiserar om födelsepresenter, doppresenter. Att nu kan vi ta en gruppbild på kusinerna vid högtider, såsom när vi var små. Tre stycken, det tar sig. Innan var de två, två är ingen grupp, två är fortfarande en fin kusinbild, men tre är en grupp.

Stryker lite saker i almanackan och bestämmer mig för att åka hem om en vecka. Nästan exakt på minuten om en vecka och en timme faktiskt. Så får det nog bli. Tills dess får jag skicka någon annan till BB som kan rapportera och dokumentera.

Peppar, peppar,

ta i trä.

Break my stride

Pippi-tröja, pyjamasbyxor, popcorn till mellanmål och lite plugghäng med Krause. Sopranos på laddning. En full fruktskål på bordet. Lite kallnat te i botten på en kopp. Pizzasallad i kylen.

Så jävla hemma!

Ögonblicket då jag kom in genom lägenhetsdörren igår känns som ett sånt jag kommer vilja minnas. En speciell känsla. En ljuspunkt längs färden genom livet.

Nu är klockan mycket och tiden knapp. Men jag gillar läget. Fördelarna överväger, som så ofta. Alltid egentligen. Om man bara tänkte efter. Eller inte gjorde det, kanske.

"Med fysisk aktivitet avses all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens sammandragning och som resulterar i ökad energiförbrukning (1)."

Jag är i Kalix. Och som vanligt önskar ett litet hörn av mig att jag bara kunde stanna kvar här för evigt. Packa upp mina väskor i garderoberna och kalla det hemma.

Men ett annat litet hörn av mig tog sig till slut i kragen och skärpte till sig, här finns studier att studera. Minsann! Men så drabbas alla hörn av mig av den stora distraktionen. Jag var tvungen att gå in på internet för att läsa ett dokument. Det var berättigat, och så och det. Men så hamnade jag lite fel, som man så ofta gör på den oändliga webben, och plötsligt var jag fast på Wikipedia.

Just nu läser jag om historiska bränder i Stockholm. Fruktansvärt intressant, vill jag lova.

Får man åka hem nu?