Okej, en vecka har gått sedan Sarah och Tosca anlände till Umeå Östra. Följande har jag lyckats med som "värdinna":
- tappa bort mina vantar
- förmodligen tråka ut Sarah med sportsnack många gånger
- tvingat ut mina båda vänner på långa promenader som de förmodligen inte var beredda på bara för att själv är helt less på att vila
- ge Sarah en dålig vägbeskrivning så vi inte hittade varandra
- inte övertalat Sarah att titta på Sopranos eller följa med på hockeykväll
- lämna Sarah och Toscsa ensamma i en lägenhet hela helgen med typ tomma köksskåp
och säkert en massa annat som jag inte kommer på.
Men nu är jag i Stockholm. Det är varmt så vantarna är inte så viktiga. Och OJ! Vad jag aldrig kommer kunna ångra att jag tog den där bussen igår. Det var så obeskrivligt- Helt hysteriskt. Och då har jag ännu inte träffat helgens huvudperson, det kommer ju slå allt. Men mina 9 timmar i gula bussen igår är ändå verkligen något av det bästa jag varit med om! Jag skrattade hela vägen hem till Sjöstan, fast jag fick gå från Gullmars, då skrattade jag ju bara lite till. Och sedan somnade jag gott på balkongen!
Over and out. Nu ska jag återgå till att tjata om att vi borde åka. För nu vill jag träffa Frans!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Fast nu var du ju lite negativ, haha. :p Du har varit en mycket bra värdinna!
ReplyDelete-vantarna är väl sant
-alla promenader har varit guld värda! Vi gillar att gå och blir också uttråkade annars. :)
-om inte jag hade missat en detalj i beskrivningen så hade det funkat. :P
-vi får ta Sopranos när du kommer tillbaka!
-skåpen är fyllda med tacos nu, så vi klarar oss. ;)
Kram!