You and the night and the music

Jonna står i köket och hänger lite med Jamie Cullum och tappar upp vatten i diskhon för att diska undan lite innan middagen. Eller snarare för att köpa sig själv tid att komma på vad som ska lagas till middag. Och för att slippa duscha (som alla vet tycker Jonna det är det värsta som finns att duscha, ungefär 8 gånger av 10) Hon noterar för sig själv att vattnen är väldigt kallt, fast hon har på det varmaste. Hon är trött och fryser av att ha händerna i det kalla rinnande vattnet och frågar sig själv var hon allra helst skulle vilja vara just nu, ett litet badkar dyker genast upp i tankebubblan ovanför hennes huvud.
"Ja, jag har faktiskt börjat förstå grejen med badkar" berättar hon för Jamie Cullum.
"I cant say how glad I am about that" sjunger Jamie Cullum till svar. Det är faktiskt ganska ofta Jamie Cullum sjunger när han och Jonna umgås.

Jonna spekulerar i om hon kanske skulle göra inbrott hos Anna, som inte är hemma, och smyglåna hennes badkar. Men det är långt till Anna och Jonna har ju fortfarande nyckeln, så det skulle typ inte bli något inbrott. Så då var ju den idén förstörd. Vattnet som kommer ur kranen är fortfarande kallt och gör det svårt att associera till ett skönt bad med ångande vatten och ta-det-lugnt-andas-slappna-av-känsla. Det är dessutom rätt svårt att diska i kallvatten, så Jonna känner sig lätt frustrerad och får svårt att koncentrera sig på badkarsdagdrömmen, som då känner sig åsidosatt och lämnar tankebubblan tom.

"If I ruled the world, every day would be the first day of spring" trallar Jamie Cullum. Jonna tycker ibland det är lite svårt att ha ett sammanhängande samtal med honom. Men det är väl bara charmigt.

Det knackar på dörren och Jonna ber Jamie Cullum vara tyst en stund.

I trapphuset står Jonnas granne. Hon berättar först att det är något trassel med varmvattnet, som kommer vara åtgärdat om två timmar. Sedan berättar hon såklart också hela sin livs historia medan Jonna står i dörren och är kissnödig. För sådana grannar har Jonna.

Vad bra, berättar Jonna för Jamie när hon kommer in i köket, att hon har så omtänksamma grannar som berättar sådana här saker, för då kan hon ju vänta med att duscha tills det finns varmvatten igen. Det hade ju varit himla snopet att stå där, och bli översköljd av iskallt vatten när man redan fryser så.

"Nothings gonna harm you, not when I'm around"

"Nehe... men jag diskar väl färdigt så länge då, medan jag väntar liksom" säger Jonna, hugger tag i diskborsten och svär en stund över att hon inte förstår varför vattnet är så jäkla kallt ikväll.

Minnet är varken bra eller kort. Det är fanimej obefintligt.

Servettpoesi

Igår avrundade jag min Stockholmsweekend med att bli bjuden på sopplunch hos moster, och tillhörande soffmys med täcke och kusins magiska massage. Plus premiärstrosande i nybyggda härliga Bromma Blocks.

Tack vare vänner, familj och värdefulla platser har jag haft en hektisk men fantastisk helg. Full av kärlek, intryck och upplevelser. På anrika GST (rest in peace, Trägårn, och låt din nedläggning föra något gott med sig), på loppisturné, i firmabilen, vid mammas köksbord, i svamp- och vargskog, på älskade Södermalm, andaktsfulla Nacka kyrka och gamla trygga Abrahamsberg. Tack.

Jag är långt i från klar med sköna södern. Men nu, kamrater och medmänniskor, har jag landat i Umeå och förtjänar lite time and space. Tid och utrymme att ta igen mig och ta till mig, låta allt komma ikapp, tid och utrymme för reflektion, uppskattning och att skapa minnen av alltihop.

De senaste tre veckorna har jag varit i minst sju olika städer och rest över 300 mil, med bil, buss, flyg... Det sätter perspektiv på att ha ett hem och en vardag. Sånt behövs också. Alla är välkomna att komma och dela det med mig, när som helst, men själv tänker jag göra ett försök att ställa mig stadigt med båda fötterna på norrländsk jord ett tag framöver. Åtminstone tills tjälen fryser till och jag börjar sakna mina täckbyxor.

Om Jonna var en dvärg så skulle hon vara Trötter

Sova borta

Just inkommen från ett litet skogsäventyr med "lilla rävungen" Jack.



Såhär kan jag väl leva.

Dolphin

Inget ont om Umeå (speciellt inte Haga), but I'm off to det lite ett norrare och mer äkta Norrland. Kalix, Kalix, varför gör ingen en sång om Kalix?

Ska bara göra en kortare mellanlandning (8 jäkla timmar) i köket på skolan först.

Skolan ♥

Skolan som jag snart kommer dela med bästaste Sarah? (Det ska bli kul att ha någon att skriva små lappar till hemma igen, jag ska hålla tummarna ända tills december på att du kommer in (inte för att du behöver hjälpen), och sedan ska jag hålla tummarna ända tills mellandagarna för att du tackar ja, och sedan ska jag hålla tummarna ända tills i slutet på januari för att du går på uppropet. Och sen... sen ska vi ha jättemysigt samtidigt som jag håller tummarna för att du trivs ända fram till sommarlovet. (Det kan hända att du måste titta på fotboll med mig vid enstaka tillfällen, men då gör jag givetvis något lika snällt och bra för dig, och dessutom är det ju vinter mesta delen av tiden, så det blir inte ofta))

Men som sagt, mitt kära Norrbotten, jag är på väg! Lita på mig. Och jag kan knappt bärga mig.

MSMMS

Skogsbärssaft, IKEA-katalogen, Toblerone-kaffe, nostalgimusik, hembakt bröd, ordvitsar och en halvklar analysuppgift. Sista frukosten (?) med Anna. Kan man må så mycket bättre än så här?

Okej, den febriga känslan skulle jag kunna klara mig utan. Och reklamen. Men annars så - Oh Yeah!

September är nog min favoritmånad och jag vill minnas att jag sa samma sak förra året vid den här tiden också. Vackert väder, härlig mat, mysiga kläder, hockeyturnering, älgjakt, bärplock.



Jo just det, tror det är få som förstår hur stort och viktigt det här är för mig, men jag fick idag veta att jag klarade fysiologitentan på Sports Medicine G1. (The feeling of accomplishment). Om det fanns någon inom räckhåll skulle jag hoppa, skrikskratta, klappa händerna och kramas väldigt väldigt hårt. Någon förtjänar en hyllning, och jag har lite ont om tid att fundera på den nu. You know who you are ♥

Uppe med tuppen för att plugga köksfranska i sista minuten.

Sauce cumberland= sås av vinbärsgele smaksatt med vin, kryddor och finstrimlat citron- eller apelsinskal.

Bräsera= bryna, späda med vätska och sedan koka färdigt under lock

Suckat= kanderade skal av tjockskaliga citrusfrukter

Och ungefär 117 stycken till.

Ångestsäsongen

Var det inte det jag sa från början?

Men idag har iallafall ingen sagt upp sig. Det går framåt?

Och vet ni, det är som mörkast just innan det blir bäcksvart, men det finns ljus i alla ändar av tunneln, så det spelar inte ens någon roll om vi går lite fel ibland.

Mjöl

Vårvete är vete som såtts på våren och sedan skördas på hösten samma år. Det har oftast bättre kvalitet än det så kallade höstvetet, men ger inte lika stora skördar. Därför blir det ofta brist på vårvete i Sverige, då importeras vete från USA och Kanada (som också i regel har högre kvalitet än det svenska vetet, tack vare gynnsammare klimat).

Det ni!

Och lite småskadad som jag blivit av att fördjupa mig i livsmedelslagen förra veckan (kan ju inte kallas yrkesskada/arbetsskada när man pluggar? Men motsvarigheten till det iallafall), så undrar jag ju förstås, om ursprungslandet måste uppges på förpackningen? Och om jag alltså ur transportminskningssynpunkt borde sluta äta vete på vintern om jag inte hittar svenskt? Brukar vetemjöl vara dyrare på hösten? Blir bakverken bättre på hösten eftersom vetet då anses vara av bättre kvalitet?

Jag ska nog skriva ett brev till Finax och Kungsörnen!

Något sliten Hammarbyare

Stolt storasyster.

Stolt faster.

Lång långsam lördagsmorgon utan DN Helg

När jag blir stor och har ett hus ska jag ha ett 50-talskök och ett asiatisk-inspirerat sovrum (eller tvärtom), ett superbrittiskt "bibliotek" med mörka hyllor, en rullstege, manchesterfåtölj.

Och ett kombinerat syrum-och-gästrum (för det är så vi gör), som alltid är vädrat och fräscht, där sängen alltid är nybäddad och det finns färska snittblommor i en vas. Fina personliga tavlor på väggarna. En liten radio eller gramofonspelare, en massa gamla tidningar med halvlösta korsord, böcker som inte ryms i mitt bibliotek och andra små pyssel. Så vem som helst kan komma och hälsa på när som helst och stanna så länge de vill.

Inte världens bästa fredag

Drog omotiverat till IKSU men insåg vid dörren att jag glömt kortet, så jag låste upp cykeln (vilket är det jobbigaste ned att cykla förutom att låsa den) igen, och rullade hem. Två steg i taget upp för trappan, föll in genom dörren och blev bara så utmattad. Somnade till Australian Masterchef och sov som alltid för länge, när ingen finns där att väcka mig. Drömde flera gånger att väckarklockan ringde och att jag gick upp. Men inget av det var sant. Så därför fattade jag ingenting när jag vaknade nästa gång och fann mig själv sovande.

Nu sitter jag i telefonkö till Folksam och har blivit bortkopplad en gång redan.

Kul! (Jävla Stefan) Men jag är inte pessimist, det finns väl fortfarande tid för fredagen att bli bättre?


Edit: Det blev faktiskt bättre! Jag ringde igen, och fick prata med Göran, som förklarade att Stefan var en idiot och så löste han allt. Bra kille den där Göran. Sen kom jag mig faktiskt ivääg till gymmet, blev lite skärrad av allt folk men genomförde passet utan komplikationer. Träffade folk och blev bjuden på fest (som jag inte kan gå på, men vill ändå placera det på plus-sidan). Allt detta har jag hunnit, och avnjutit en väldigt seriös ensammiddag, dessutom finns det ännu tid för ett bad innan avspark Sverige-Ungern. Det måste jag kalla en positiv vändning. (Även om det är mest så att jag gillar tanken på att ta ett bad, men när jag väl gör det så inser jag att jag är för lång (japp, för lång), och ledsnar rätt snabbt också. Risken för att somna i badet är också överhängande ikväll. Hoppas inte.)

Tricket bakom den perfekta tomatsåsen:

en skvätt vinäger och lite socker.

Så. Nu vet ni det. Det är ingen hemlighet eller nyhet utan bara en vetskap som jag burit på en tid och tänkte att jag kunde dela med mig av.

Testa.