det vackraste som finns

Idag fick min kusin en dotter!

Tänk att det kunde bli en bra dag idag också, trots alla missöden (det var ju en sån dag då jag bara borde ha gått och lagt mig igen, och dragit något gammal över mig, vad fan är det för uttryck egentligen?)

Men OM jag hade gjort det, så hade jag inte blivit bjuden på lunch imorgon, varit med om diverse roligheter i skolan (så himla kul att ha Roger igen), köra ett ovanligt härligt träningspass trots smärta, clinch-frustration och southpaws... och så förstås, så hade jag inte fått den glada nyheten om barnet, som jag gått och väntat på! En egen dag fick hon givetvis också. Det är lite så vi jobbar i vår släkt (men någonstans ska det ju ta stopp).

Hoppas nu jag hinner se och träffa underverket lite innan hon typ är 19 och tar studenten (!?)

Idag har jag haft ner följande saker i golvet:

• En blomkruka (= väldigt mycket jord, precis efter jag hade dammsugit)
  
• Alla mina böcker (typ 20 stycken + diverse lösblad och tidningar)
• Min dator
• Min gröttallrik
• Mig själv
  
• Alla mina saker i badrumsskåpet
• En full vattenflaska utan lock (= väldigt mycket blött)
• En lampa (men den var redan trasig)

Jag multitaskar.

Lagar/äter lunch, har FNL-marathon på balkongen, försöker få någon att rädda mig från en lång dag med bara plugg, samtidigt som jag faktiskt har fått mer av det gjort idag än sammanlagt under hela veckan OCH grovstädar delar av lägenheten. Jag ser ljuset! Jag ser ljuset, Jonathan!

= Jonna har det rätt bra idag.

Tänk vad en liten vinst kan göra för psyket. Om det nu bara är det eller om det också beror på att jag för en gångs skull lever som jag lär och på riktigt har anammat min det är ingen idé-det spelar ingen roll-sluta tänka på det-filosofi (♥).

Popcorn och FUN Light

How to spend a saturday evening

Och matchen är slut, och Furuseth gjorde (också) mål och Johannes räddade nollan (♥) och solen skiner ännu och jag dog inte i hjärtinfarkt.

Och tack. Tack killar. Tack!

För idag.

Och för alltid.

Men jag har bestämt mig för att glädjas åt och fira nuet, utan att säga det där överilade. Inte resa mig för tidigt.

Det här inlägget behöver ingen bild.

Andra halvlek:

46 minuter: Bajen sparkar igång matchen. Lagom till andra halvlek öppnar sig himlen och regnet öser ner.

Inte här dock. Jag solar benen.

Gilla!

Ska det verkligen behöva vara så att den enda matchen som inte visas på TV den här säsongen ska vara den mest sevärda? Inte bra för hjärtat.

Citerar hammarbyfotboll.se's direktrapportering:
12 minuter: Johannes Hopf har så här långt haft en väldigt skön eftermiddag i solen. Väsby har inte haft ett enda avslut.

25 minuter: Dahl slår hörna mot förstastolpen där Linus är framme och skarvar. Väsbyspelare räddar på mållinjen.



Publiksiffra: anständig med både allsvenskan- och superettanmått mätt.

Liverapportering:

1-0!
Linus Hallenius!
3 minuter!

Sött

Sitter på biblioteket och lördagspluggar. En mamma är här med sin son. Han är nyfiken men duktig, har viskat hela tiden, han vet minsann hur man går på bibliotek!

Han frågar snällt om han får gå upp för trappan och titta. Javisst Axel, men mamma tänker stanna här nere. Axel smygspringer upp för trappan men plötsligt är det något som blir lite för mycket och Axel utropar: MAMMAA, DET FINNS VUXENBÖCKER HÄR UPPE!

Ingen av oss vet väl egentligen vad han menar med vuxenböcker, men alla associerar fritt och en våg av fniss och menande blickar sprider sig bland främlingarna i studiesalen.

Everyday counts. One night matters.

...fick snopet inse att träningen var inställd ikväll, eftersom det är yran-fredag. Gömde väskan på ett säkert ställe. Sprang en mil längs vattnet i den fantastiska som-efter-regn-luften och laddade upp med popcorn och min nördiga favorittidning på vägen hem.

Så nu ska jag ställa mig vid spisen, sen blir det FNL - S03E02. (Tidningen lär jag läsa nästa fredag klockan 12.25).

...har just googlemappat att det är 111 mil till Göteborg.

Fågelsång

... gillar att folk inte frågar vars jag ska.

...symtom eller symptom, det är frågan!?

Om att rapportera till intresseklubben

... har städat balkongen och kokat te efter konstens alla regler (Douglas N Adams).
Och det känns som om det var värt det.

Mikrobiologi... mikroblologi?... mikroblologg?... mikrobloog?... mikroblogg!

...sitter och väntar på 4 viktiga saker: Mellanmål, match x 2, och att Sarah och Tosca ska ta sina förnuft till fånga och komma till mig i Umeå så att jag kan börja leta efter större lägenheter än ettor med kokvrå.


Kärlek, värme och tur från mig, till alla berörda ;)
Nu måste jag ta en powernap och den tillägnar jag er!

Status:

...känner mig lite äcklig och ska vara i laboratioret hela dagen.

Statusrad:

Jonna är svag i benen efter sin springtur, men dricker te och äter skorpor, smsar med Sarah, lär känna Douglas N Adams bättre, somnar när som helst och har nog så smått börjat komma över det faktum att hennes iPod är trasig. Igen.

Med andra ord

I natt drömde jag att jag fick tillbaka min tenta i Näringslära och att jag inte hade klarat den. Jag var ett sånt där frustrerande halvpoäng ifrån, det var en märklig dröm men jag tror inte den var riktigt sann.
Från och med idag klockan tretton kommer jag istället drömma om mikrobiologi - läran om små levande organismer - ett influensavirus är 0,0002 µm. µ betyder "mikro" och en µm är alltså en miljondels meter, eller 0,001 mm, alltså en tusendel så stor som en millimeter. Get it?

Eftersom vi i vår klass gillar domedagscitat från kurslitteraturen (tack Bo Furugren) så slog jag upp första sidan av inledningen och fann genast ett som kanske kan bli kännetecknande för de här sista två veckorna: "Med andra ord: vi kan visserligen dö av mikroorganismer, men vi kan absolut inte leva utan dem."

Och just det, jag har lägenheten för mig själv tills på torsdag. Ska bli så jävla skönt med lite öppna dörrar, min egen musik och typ att det bara är jag som får lida om jag inte diskar varje dag. Men det är ju bara tills på torsdag, och jag har fullt upp, så jag kommer väl tyvärr inte hinna märka det så mycket. [Besviken smiley]

The Nerd's Guide to Pull-ups

http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A27636528

"Every time a muscle contracts and releases, it sends out, among other chemicals, the protein IGF-1, which travels across the blood-brain barrier into the brain. There, it stimulates the production of (among other chemicals) brain-derived neurotrophic factor (BDNF). BDNF happens to be essential for higher thought processes. Regular exercise leads to higher levels of BDNF, which causes nerve cells to start branching out and connecting in new ways; another way of saying the brain learns. So if you're having trouble wrapping your brain around relativity, pull-ups are a relatively good study strategy."

[...]

"Pull-ups will be a great lesson in anatomy. The morning after your first workout you will not only discover which muscles you were using to exercise, but also what other mundane tasks those muscles perform each and every day. It will be painful but educational."

[...]

Tip 6: If you aren't getting stronger between workouts, either you're not working out hard enough or you're working out too hard. You're a nerd — think of it as the trajectory of a parabola; you can plot an optimal workout with a bit of calculus.

If you're a high-intensity-workout person, resting every other day might not be rest enough. Taking off a week every five months or so will let your body finish repairing the tissue; you'll be surprised to find you gain strength by just surfing the Internet.

Förhållningsregler

Okej, jag vill klargöra några saker:
1) Man håller inte varandra i handen när man cyklar, eller sitter på varsin sida av gången i en buss. Så viktigt kan det inte vara. Det är besvärligt för alla inblandade och gör mig irriterad. Gör det bara inte. Det är inte uppe för diskussion, jag har enväldigt bestämt. Men ni får gärna komma med medhåll.
2) Kan folk sluta försöka få det att låta som om det är värsta grejen om de råkar åka tur och retur Uppsala-Norrtälje eller Stockholm-Norrtälje för någon liten sak (eller ännu värre "åker till Riala ett par dagar" om man bor i Norrtälje!!!? JAHA?) Folk gör det varje dag, för betydligt mindre saker. Om du har flyttat till Uppsala, så har du bara flyttat till Uppsala. Okej? Det är inte det att jag missunnar er känslan av att få "åka hem ett tag", ni är säkert värda att få känna sådär. Men det är som om ni vill att det ska vara längre än det är. Då kanske ni skulle ha valt att bosätta er längre bort helt enkelt? (Jag tycker tillexempel inte det var så mycket att "skryta" eller beklaga mig över när jag åkte till Smörholmen senast, vi pratar 37 mil eller mer, buss, och det var en sån grej som jag bara gjorde liksom. För att jag vaknade upp en dag och kände för det. Som att ta 620 eller 676 för att jag råkade vara ledig en dag, och kanske spontansovaöver hos en kompis.)
3) Det finns ingen godkänd anledning, för någon enda människa att INTE läsa "The Salmon of Doubt". Seså, sätt igång nu!

Jag hoppas inte det här var för oklart nu. För de är regler som jag härmed sätter upp för allmänheten, och de ska följas!

I övrigt har jag haft den bästaste dagen på länge. Så det är inte det att jag är bitter. Kramis på er allihopa. Och titta på mitt senaste album: http://www.facebook.com/album.php?aid=186423&id=696751433&l=8391d6cd17, själv kan jag titta i timmar.

Statusrad:

Jonna försöker avgöra om det kommer vara tillräckligt varmt för att gå hem från träningen i shorts och tofflor ikväll...?

Pausunderhållning

"A never ending fairytale"

Några till,

innan jag gör ett sista nattryck med några vitaminer och mineraler. Jippi.



"They might look all the same to you, but to me they are everything that is good with the world".

Så tycker du det är tjatigt? Well, get used to it or just stop looking.

Drömmen är bara en bussresa bort

Jag sitter och redigerar foton på en extremt långsam dator (vad gör man inte för att slippa tänka på studierna för en stund?) och väntar på att temperaturen ska sjunka bara litelite till så jag kan gå ut och springa min efterlängtade mil (en mil som jag har höga förväntningar på, jag förväntar mig att den ska gå i precis lagom tempo, att spåret ska vara lika varierande och roligt som förra gången, att den inte ska göra mina ben mer illa och att den ska eliminera min huvudvärk och begynnande solsting, so there you have it milen, öppna kort, är det för mycket begärt?)

Här får ni ett litet smakprov (och en förvarning, det blir väldigt mycket valpar i det här albumet).


Och någon gång, det har jag lovat mig själv, ska jag (ska! ska! ska!) sätta ihop ett helt bedårande fotoalbum till de bästa mormor och morfar som finns (mina). Inom en inte alltför avlägsen framtid. En framtid som jag välkomnar med öppna armar och löften om gratis mat. Eller något annat, som framtider tycker om, som kan få den att skynda på stegen lite.

Rörd

innan jag går: http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/kronikor/?articleid=35530&page=

PS. Om ni kommer till fel sida, stäng den och klicka på länken igen, så ska det gå bra.

Statusrad:

Iväg till skolan och klara av en redovisning, sen hem och sova färdigt. Om det går vill säga. (Ja, sova är inga problem. Men färdigt?

Polisen

Nu har jag fyllt i och skickat iväg det där förbannade brevet. Tänkte "få det överstökat", men kan inte riktigt skaka av mig känslan nu ändå. Vilket innebär att det orsakat mig dålig sömn i natt , en riktigt kass start på dagen, och noll studiero, t i l l i n g e n n y t t a !

Skit. (Börjar få slut på kraftuttryck).

Save me from this madness

Hur skriver man beundrarbrev?

På lördag ska en av mina absoluta favoritillustratörer bland många, Stina Wirsén, göra ett framträdande med en bok på ett av mina favoritställen bland många på Söder: Bokslukaren. Och åh, vad skulle jag inte göra för att få vara med? (Ja, i praktiken uppenbarligen inte så mycket, eftersom jag inte kommer att vara där, men teoretiskt så vill jag väldigt väldigt väldigt väldigt gärna. Om så bara för att fråga henne om lov att få publicera lite bilder här. (Nu hoppas jag istället på min egen anonymitet så att jag inte blir stämd, eller något sånt otrevligt.)

EDIT: eftersom jag inte kunde fråga personligen så är jag glad att det finns mail. Jag fick ett snabbt, fint och positivt svar med ämnet: "ok!"

Hej Jonna, tack för ditt fina brev!
Det är en glädje för oss att få vara med på din blogg

Vårliga Hälsningar från Stina wirsén

(Bilderna är från en fantastisk bok som heter Stora flickor och små, som tyvärr inte går att få tag på i dagsläget. Den är skriven av Carin och illustrerad av Stina, och jag kanske inte är den första som säger att den nog är mer för stora flickor än för små, men lika vacker för det! På Bokcafé Pilgatan, här i Umeå, alldeles runt knuten, sålde de för någon månad sedan stora fina äkta tavlor med motiv ur den boken. De var alldeles för dyra och alla var nog redan "tjingade" när jag först såg dem. Men jag grämer mig ändå över att jag inte har en av dem på min vägg just nu).



Så Stina, om du skulle läsa, det här är en hyllning, tack för många fina teckningar och ögonblick.

Och alla ni andra, håll utkik efter ett begagnat exemplar eller ta er till närmsta bibliotek och läs och titta i den i sin helhet.

http://www.leparfait.se/

Nu finns ett nytt nummer av webtidningen Le Parfait ute. Lite väl rosa tema för mig kanske, denna gång, men fantastiskt bra och inspirerande fotoarbete, som vanligt. Så fick jag ännu en anledning att inte plugga idag. Njut, njut.

18 625 :-

http://www.japanphoto.se/product/objektiv/canon/canon-objektiv-ef-70-200mm-f-2-8-l-is-usm/


Men om jag tar... tjugotusen bilder med det... så blir det ju inte ens en krona styck... och om jag lägger 10 kronor i en burk varje dag, så tar det bara 5 år att spara ihop...

Det finns alltid sätt att bli på bättre humör,

även på söndagar.






Lätt att glömma.

(Foton tagna av Petter, hastigt redigerade av mig, och går i vanlig ordning att klicka på för närmare inspektion)

Dagens tips:

Till alla som bor högst upp; boka inte tvättstuga dagen efter du kört ett tungt benpass på gymmet och backintervaller.

lalalalalaadagenstipss

Ett recept till Malin:

vad jag förstår är det dåligt väder i Stockholms län, så den här kanske passar bättre hos mig (jag har sprungit i korta byxor och linne idag, hade klätt mig varmare men fick tänka om efter uppvärmningen). Så ni kan ju vänta tills det är läge för balkonggrillning eller parkhäng. Eller så sätter ni er vid ett element, riktar en lampa i ansiktet, blundar, låtsas och dricker.

Serveras med fördel med färska bär eller frukt som tilltugg, eller nötter.

Åtta glas blir det, enligt receptet. Hur många det räcker till beror på hur törstig man är.

Kan Inte Vinna

Det är såhär det är.

Ångestsäsongen.

Hur lär jag mig att sluta hoppas?

Vrak

Jag är så ledsen och rädd just nu. Igår natt låg jag och pysslade med lite bildredigering, gillar oftast inte det, men nu när jag vet att folk tittar på bilderna börjar det gå upp för mig vilken skillnad nåra minuter i GIMP kan göra. Så jag lär mig, och har roligt.

Vid tre gick solen upp igen och jag nöjde mig och klappade ihop datorn (efter konstens alla regler, matade ut hårddisken med "säker borttagning", stängde ner alla program och stängde av datorn via startmenyn, väntade tills den slocknat innan jag stängde skärmen. Tog ur strömsladden. Så den verkligen skulle få vila. Hann så sakteliga tänka att i helgen ska jag börja säkerhetskopiera alla mina bilder från hårddisken.)

I morse skulle jag då ge mig i kast med att publicera bilderna på KIV's Facebooksida, där jag nu tydligen är administratör. Jag startar bilduppladdningsprogrammet och öppnar rätt mapp, JAVA laddar och laddar och laddar. Och laddar, och laddar, men jag får aldrig upp några bilder att kryssa i.

Så jag börjar om. Börjar om. Börjat om. Och, börjar om. Igen. Utan framsteg. Startar om datorn (lösningen på allt för någon som inte kan datorer. Internet funkar inte - starta om datorn, ett program hänger sig - starta om datorn. Det är en universallösning, det funkar alltid, om inte efter första gången så efter andra, tredje, fjärde gången. Femte gången gillt?) Fortfarande ingenting. Börjar så smått ana att allt inte står rätt till och bestämmer mig lite oroligt för att kolla in på hårddisken. Alla mappar finns där, snyggt och prydligt, sorterat på datum, lättnad! Men för varje mapp jag öppnar sprider sig skräcken. "Mappen är tom"

"Mappen är tom"
"Mappen är tom"
"Mappen är tom"

Varenda jävla mapp uppges vara tom. 435 GB bilder, film, musik, texter. Framförallt bilderna. Varje liten bild jag tagit sedan 2 år tillbaka. Borta? Det är säkert 15000 bilder. Vissa finns ju lite sporadiskt upplagda någonstans, eller utskrivna. Men alla andra då?

Jag slutar andas. Att börja gråta är liksom inte tillräckligt.

Du, Jag, Ström

Problemet med att vara vaken länge, är att det hinner börja ljusna igen (personligen hann jag inte märka att det blev mörkt, utan tittade bara ut och tänkte förvånat: "varför är det fortfarande ljust?")

I själva verket har solen hunnit ner och vända.
Korta nätter,
ni vet.

Norrland,
och så.


En Herman till alla som fattar ordleken i titeln!

Tycker det har blivit lite väl mycket text på sistone,

så jag slänger in en bild på en grön Adidas Candy, och en svartguldig

Snygga va? Båda finns i flera färger och de flesta går att shoppa på klockor.nu, om inte annat.

Elfte, tolfte, trettonde gången gillt:

http://www.facebook.com/album.php?aid=183839&id=696751433&l=357a3a9d4b

Meddela mig om det är någon bild du tycker om, så redigerar jag den åt dig och mailar och om det är någon du inte gillar så tar jag givetvis bort den.

Någon som minns en sallad i Rålis?

http://taffel.se/recept/frasch-sallad-for-nar-det-ar-riktigt-varmt-och-det-finns-mogna-persikor

Rutiga rutor

Nu har jag bytt tråd, och det gick bra.

Tills jag dör:

(Det här skrev jag igår när jag kom hem, i min svarta skrivbok, eftersom jag inte hade något internet. Nu, en värdefull vinst senare, finns kanske inte så mycket av den här känslan kvar längre. Men den var påtaglig just då och värd att föreviga. Nu, ett och ett halvt dygn senare, efter att ha blivit bjuden på middag och bio av bästa moster, är jag inte alls lika nöjd med mina formuleringar. Jag tyckte de var så bra då, när jag skrev dem. Nu är de röriga. Men det är också representativt, på något sätt, för vem jag var, när jag skrev dem. Varsågoda!)

130 mil. Hälften med solsting. Etthundratrettio jävla mil. Av glädje och sorg, besvikelse och lycka, svek och tillit. Upprymdhet och avslagenhet. Pepsi Max och mjölk.
Människor som betyder mycket för mig har fått träffa människor som betyder allt för mig. Inte konstigt, efter sådana dagar, att jag somnade redan vid trafikplats Glädjen. Noterade på något sätt andra bekanta skyltar och svängar. Någonstans i gränslandet mellan sömn och vakenhet, levande och död, skratt och migrän. Registrerade på något sätt sekvenser i början och slutat av My Sisters Keeper, utan ljud. Och jag grät inombords. Mitten av filmen behövdes inte. Jag kan inte säga att den var dålig, eller överpretentiös och amerikans, det kan jag inte uttala mig om, för jag såg den inte. Men den var rörande och passade så helt fel med min sinnesstämning just då att det nästan blev perfekt.
Men framförallt sov jag alltså. Bara sov. På nästan alla sätt man kan tänka sig att det går att sova på en buss, utom på golvet. Det är en alldeles speciell slags fin sömn som bara fungerar på bussar (och husdjurskupén på nattåget). Hade man sovit så hemma i sin egen säng hade man (jag) varit helt trasig då det var dags att kliva upp. Men nu var det bara glada miner, ordvitsar, klar i huvudet, tjo och tjim, upp och hoppa, på med skorna, kram och hejdå. Och en rask promenad senare redo att ta mig an världen. Rädda den kanske? Från ondska och dåliga målvakter.
En bonustimme fick jag också. Nästan två. Det gjorde min dag litegrann, eller ganska mycket, svårt att säga innan jag har sett hur dagen artar sig från och med nu. Den har klart potential. (edit: det visade sig att dagen skulle arta sig väldigt bra, lätt delexamination, uppstyrt grupparbete, trevliga meddelanden, ett upplyftande telefonsamtal, fantastisk personal på apoteket och biblioteket, bjuden på middag, en bra otippad film, jag satte i halsen men dog inte, and it goes on and on, så min dag "gjordes" gång på gång, men mycket av det andra var nog goda biverklningar från de där extra timmarna jag fick av att bussen kom fram 06.35 istället för 8.55. "God morgon och välkomna till Umeå!")
Någon slutsats ur detta då? Mer buss åt folket. eller Folket, åk mer buss!

Fast det är klart att det inte vara är guld och grön(vit)a skogar och vitsippeängar, John Blund och Astrid Lindgrens skymninsland. Där ingenting spelar någon roll. Jag vaknade ju ibland. Det hör till. Att undra vart man är, fast det inte spelar någon roll. Och komma till klarvakna insikter, fast man är i dvala. Jag blev hela tiden påmind och medveten om fördelarna med att vara två när man åker buss. Att få veta vem du får sitta bredvid. Någon som vaktar dina saker när du går på toaletten eller tar luft på en rastplats. En axel att luta sig mot. Och lite sånt.
Inte för att det är dåliga, eller tråkiga, insikter. Det var bara insikter. Helt enkelt. Och snart gled tankarna ändå iväg igen, eller upphörde helt. Drunknade i en slummer och ljudet av hur Damien Rice återigen lyckades sätta ord på mina känslor, speciellt när jag själv inte kommer i närheten. Have I still got you to cross my bridge? What I am to you is not what I mean to you. She´s allways dressed in white, she's like an angel, she hurts my eyes. I wanna hear what you have to say about me. Somethings in life may change, but some things they stay the same, likte time, there is always time. I should be stronger than weeping alone, you should be stronger than sending me home. Why the fuck is this day taking so long? Too many options may kill a man. But I'm the professor and I feel that I should know.
Någonstans där hinner en flyktig tanke tänka att jag inte får tänka så. Och siffran nio är nyckeln. Så då allt är bra igen och jag är i skymningslandet. Felskickade sms och komplex, spelar ingen roll.
Så för att knyta ihop säcken (är ett uttryck som knyter ihop säcken rätt bra): 130 mil, vad fick jag för dem? Ett helt minneskort fullt av förluster. Lyckligtvis var det inte jag som stod bakom kameran, för en gångs skull.

(Det här var som sagt igår. Det var bra då men det har bara blivit bättre. 0-3. Är det nu det vänder?)