This is not goodbye

Jag kan inte göra det här just nu. Jag är splittrad nog så det räcker och jag måste iallafall försöka göra något rätt :)

Jag uppskattar verkligen att vara uppvuxen på landet. Det är de små sakerna som gör det. Som att jag kan möta den största bilen på den minsta grusvägen utan att bekymra mig. Man håller sig på sin kant, är inte rädd för diket, backar om det behövs, hjälps åt och vinkar i samförstånd när situationen är löst. Och det är bara ett exempel, som fungerar som en metafor för så mycket mer.

Att jag bara känner på mig hur jag ska agera om en skock förrymda får plötsligt står på vägen. Att avstånd inte känns lika långa. Att ensamhet är mindre ensamt. Att regn har flera innebörder för mig än bara "dåligt väder". Att bli glad över att se en ny sort skalbagge, eller att lära mig namnet på en ny blomma.

Jag påstår inte att jag är fullfjädrad på något vis, men det är ju också en del av charmen.

Kärlek till landet och historien, helt enkelt!

Blåbärsplockartävling med mor.

Ingen talade om för henne att det var en tävling dock. Det var en jämn kamp, men i slutändan måste hon få pluspoäng för kantarellerna. I sådana här fall är dock tröstpris inte så illa, eftersom det innebär ungefär färska bär till frukostgröten och en kantarellsmörgås innan sänggåendet.

För första gången på länge blev jag inte less heller, bara det är ju en seger.



Plockat, rensat och klart. Kom hit och ät blåbärspaj, gott folk!

Gul bil.

Jag har inget emot Stockholmare. Meeen jag tycker bättre om Stockholmare när de håller sig i Stockholm. Eller i Norrland. Eller bara någon annan stans än semestrande i Roslagen. (All in på fördomarna här, det skäms jag inte för.)

Klippa gräset, virka och jogga.

Te, smörgås, ostar, marmelad och svensk långfilm på SVT. Hela familjen.
Lördag kväll. (Midsommardagen dessutom).

Haha. Hur gammal sa vi att jag var, sa vi?

Vaknar upp som en vinnare. Men till en värld utan Ryan Dunn. Och den är faktiskt ytterligare lite tråkigare än den varit.

Kommer hem. Andas ut. Börjar om.

Tretton första avsnitten av MadMen avklarade även denna gång. Jag gillar Joan jättemycket (jättemycket), tycker Roger är helfestlig (fast man egentligen ska tycka han är ett svin), stör mig gränslöst mycket på Peter och Peggy och skulle ha mycket mindre problem med att vara Betty Draper än vad hon själv verkar ha (otacksam och neurotisk).

Säsong 2, awaiting! (Jag orkar. Inte. Falla. För helg/vackertväder-hypen, händer det nåt så händer det nåt och i annat fall är det inte. hela. världen. att fortsätta sitta inne och öva på mina ackord).

It keeps me occupied.

Jag har okynnes-köpt ytterligare ett tomt fotoalbum på Lagerhaus och har en idé om att fylla det med alla mina favoritbilder från den närmaste tiden, fast i Pop Art-tappning.

Efter ett första par redigeringen känner jag mig dock smått osäker. Det tar en jävulusisk tid, blir inte så bra och kommer inte generera något användbart.

Jag har varit hemma i knappt två och ett halvt dygn och det enda jag lyckats med är att stöka ner som"x@*X£$&" i hela lägenheten (inte för att det spelar någon roll i skymningslandet).

Jaa, jag har ju hunnit åka fram och tillbaka till Sundsvall också, tappa rösten, spela volleyboll, mysa med Milo en hel eftermiddag, solbränna mig, få tillbaka rösten litegrann, tre spinningpass och lite annan träning.

Men.

Jag har inte ens packat upp väskorna, har ingen mat hemma, all tid i världen att handla men hinner inte. Så jag lever i stort sett på havregrynsgröt och Agnes lingonsylt. Vilket man såklart skulle kunna komma ganska långt på. Det är ju ändå Agnes som har kokat den.

The things that makes it hard to breathe

Nästan en veckas intensivt barfotaliv i byn började ta ut sin rätt på mig, så nu sitter jag och mitt dåliga samvete på en svettig buss i norrgående riktning. Vad har egentligen Stockholm och Roslagen att erbjuda som jag inte kan hitta i krokarna kring IKSU?

Marcus lockade med midnattssol, morgonspinning och mosquitos, vilket såklart gjorde sitt till och förresten är det ändå när man är på väg någonstans som man mår som bäst. (eller som minst dåligt).

Och Umeå är nog relativt säker mark.

På P3 övergick en brusig live-konsert med Bob Hund precis till Adele och vi är ganska överens om att vilket som hade varit helt okej. Jag och mitt dåliga samvete alltså.

My Toyota is Fantastic

Och varje låt på radion verkar handla om dig.

måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag

PS.

Jag har återuppstått. Men jag ställer mig fortfarande lite frågande till om jag är redo för den verkliga världen ännu, jag stannar nog inte så länge i den, den här gången. Efter något av en mardrömsresa (jag blev åksjuk, vilket jag knappt kan minnas att jag varit) var det väldigt skönt att vara framme. Och jag blev visst lite uppe i varv av att uppdatera och bli uppdaterad med Sarah och Tosca och familjen och Anna (jösses vad jag isolerat mig den här veckan...?).

Men.

Jag saknar redan morfar (vi satt och åt lunch tillsammans idag, ingen annan var inne, och vi hade något skönt och viktigt resonemang om någonting de hade sagt på nyheterna, och jag vet att jag tänkte att precis det där var ett sånt ögonblick som jag bara ville bära med mig för alltid, jag kommer minnas känslan länge, trots att jag redan glömt vad det var exakt vi pratade om, en helt vardaglig situation men o så värdefull, jag är ju svag för vardag. När han skulle fara iväg sen så passade han på att säga hejdå ifall jag inte skulle vara kvar när han kom tillbaka, och så bad han mig hälsa Umeå, och jag log och lovade, för det är så min grej, jag ber alltid folk att hälsa till platser de ska till. Jag hade gjort det i ett sms bara minuterna innan "hälsa Sthlm" skrev jag då).

Jag saknar redan mormorn också (man märker så tydligt hur mycket hon uppskattar att man kommer och hälsar på, fast jag mest kan tycka att jag är ivägen eller "snyltar" ibland, det är härligt att bli uppskattad, och att höra hur stolt hon låter när hon jämt måste berätta för sina bekanta att jag minsann kommit dit för att kunna studera ordentligt. Och så att man får gnälla över småsaker och det gör ingenting för henne, för då kan hon bara gnälla tillbaka lite, så har båda fått utlopp)

Jag saknar moster Ann (en förebild på så många områden, hundarna och kunskapen, att vi är lite nördiga inom samma områden så vi kan sitta och förlora oss i olika reptilers cirkulationssystem, och för att hon är den som mest av allt förstår vilket plugg jag går igenom just nu. Hon skänker mig en tanke på tisdag, och är det på håret där i tentasalen så kan nog den tanken spela en ganska avgörande roll).

Jag saknar hundarna (Hedda lärde sig snabbt att bli som tokig när jag började dra på mig tightsen, och Bojan, lilla gumman gjorde mig så orolig men sen blev hon en helt vanlig och lycklig hund efter lite gos och "tycka-synd" och en ganska lång men väldigt lugn promenad. Flinta/Flörta bara för att hon är en sån jäkla kram-hund och den finaste finaste labradoren jag vet. Titti, den lilla smitaren, måste ha gjort Borlänge-resan lite kortare).

Jag ni förstår. Jag kan inte hålla på såhär. Jag kommer ju bli olycklig. Jag saknar älven och bastun också. Och Alva (hennes idé om en stuga på deras gräsmatta känns faktiskt inte helt dum just nu, när jag sitter på övertid och river mig i håret över gamla tentafrågor som inte gör mig klokare).

Det tar inte slut där egentligen. Men om jag lät det hålla på skulle det aldrig ta slut heller. Så jag ska slå ihop "böckerna" för idag, dra ner persiennen och ägna dagens sista tankar åt hur bra jag har haft det, vilken tur jag har, hur lite en tenta egentligen betyder i förhållande till allt som verkligen är viktigt i mitt liv, glädja mig åt att KIV inte åkte ur cupen och att det faktiskt är väldigt skönt att vara hemma igen!

Väldigt skönt.

What do I want?

Och så plötsligt var det fredag igen. En vecka har gått och sällan har jag pluggat och slitit så mycket som den här veckan. Sarah kan nog snart börja oroa sig för om hon någonsin får sin roomie tillbaka eller om hon dukat under av tyngden från kurslitteraturen. Jag har ett snitt på säkert 6-7 timmars effektiv tid per dag.

Men det är en konstig grej det här med studier egentligen. Mest svammel skulle nog morfar säga. Till vilken nytta gör jag det här? För att klara ett prov? Vad skänker det för glädje?

Många gör "vad som helst" för att komma in på en viss utbildning, men väl där gör man vad som helst för att slippa undan. Min själ föddes nog till fel generation. Kan det finnas något bättre sätt att icke-studera på, än att vara ute och gräva i jorden med mormor? Kratta, kånka på saker, lyssna på fåglarna, fiska eller laga något som varit trasigt? Det är något väldigt häftigt och tillfredsställande över växter och komposter, hur mycket de tål, hur de bara funkar och finns där, fotosyntes och rötter.



Jag vill också kunna vakna om morgonen, kika ut genom fönstret till frukost och konstatera, helt reflexmässigt, att "det blåser västligt idag."

Japp, om jag inte får en lite trädgård att pyssla om snart så kommer jag nog bli galen. Vem kunde ana. Helst vill jag ha höns också. Svartvita.

Dagens träningstips

Om du hade tänkt dig att köra ett intervallpass i skogen - så föreslår jag att inte låta en jämthund bestämma tempot.

Speciellt inte om du hade tänkt orka med ett par timmars tentaplugg direkt efter passet. Det resulterar nämligen (i lindrigaste fallet) i överkokta spaghetti-ben och en jäkligt mosig och nöjd attityd, så det är lätt att lura sig själv att man inte behöver göra något mer duktigt på sisådär en vecka eller två.



Jag hade dock sinnesnärvaro nog att ta lite kort på mig och min "plågoande" i en intervall-vila. Med hjälp av mobiltelefon, en sten och självutlösare går det finfint.

Have a confession to make:

Jag tänkte nog stanna kvar här. Jag ger upp nu. Kastar in handduken.

Med vänliga hälsningar,
Norrland.

Lite hobby-research om kaffe och cancer (tribute: Agnes)

Med tanke på det moderna samhällets informationsflödeshastigheter och andra spännande kommunikativa principer så är det här förmodligen old news nu, men det var i alla fall gårdagens snackis, och jag bestämde mig för att gräva lite i den här populära artikeln som publicerades på Aftonbladet:

http://mobil.aftonbladet.se/halsa/article13010735.ab?partner=www

Studien publicerades i ”Breast Cancer Research”. Per Hall, som är professorn som uttalar sig i Aftonbladets artikel verkar i grunden vara något slags expert inom strålforskning och på det sättet halkat via strålbehandling mot bröstcancer till kaffe som förebyggande åtgärd (jag ifrågasätter inte Per, han verkar vara en klipsk kille som jobbar för det välrenommerade KI och kan stoltsera med många publikationer, jag ifrågasätter varför aftonbladet gör det så svårt för mig att hitta studien, det är ju så lätt att bara klistra in en länk!

http://www.ukdistribute.com/links/1304931929381-Coffee%20consumption%20modifies%20risk%20of%20ER%20negative%20breast%20cancer.pdf)

(Vips så har man en pdf!)

Hur som helst. En snabbläsning av artikeln rätar ut några frågetecken och skapar några nya. För det första så finns det flera sorters bröstcancer. De delas in i hormonkänslig och icke hormonkänslig (östrogenreceptorpositiv eller –negativ). Det är den hormonkänsliga bröstcancern som är vanligast, den är beroende av hormonet östrogen för att kunna tillväxa (http://web.amazona.se/Filer/amazona308/goss.pdf), vilket lär vara den största anledningen till att det är kvinnor som drabbas av bröstcancer (”anekdot” 1: östrogen produceras av äggstockarna, men en betydande del produceras också i fettväven, vilket gör att överviktiga har större risk att få den hormonkänsliga formen av bröstcancer). (”anekdot” 2: En grej jag inte får ihop riktigt, är att de flesta som insjuknar i bröstcancer är postmenopausala, alltså efter klimakteriet, vilket betyder att de har en kraftigt sänkt produktion av östrogen. Det känns ju som om det borde vara en skyddsfaktor?)

I alla fall, till artikeln igen: Det är en ganska stor studie (6000 kvinnor som passerat klimakteriet, ca hälften var kontrollgrupp, den andra hälften var kvinnor som haft bröstcancer, och så jämförde man deras kaffekonsumtion för att se om de friska personerna skiljer sig något i sina kaffevanor mot de som blivit sjuka). Man vet redan att kaffe innehåller lite antioxidanter, flavonoider och annat som allmänt anses vara hälsosamt (allt i lagom dos förstås), därav hypotesen. I tidigare forskning har Per Hall och kompani bland annat hittat viss fakta som tyder på att kaffe har olika effekt på cancerrisken hos personer med olika typer av östrogenreceptorer.

Vad studien kom fram till var (lite i kontrast till vad Aftonbladet raljerade om) att kaffekonsumtion sågs ge en MÅTTLIG sänkning av risken att få bröstcancer generellt (oavsett sort), 5 koppar kaffe gav större riskminskning än 1 kopp om dagen eller mindre (det var så få som inte drack kaffe överhuvudtaget att man slog ihop dem med gruppen som bara drack en kopp om dagen och det är denna grupp som är referensgruppen när man jämför konsumtion med ”ingen konsumtion”). En kopp har i den här studien definierats som 1,5 dl. 5 koppar är alltså 7,5 dl kaffe. Per dag.

Man har, som det så fint görs inom statistiken, ”justerat för” andra livsstilsfaktorer (rökning, alkohol, fysisk aktivitet m.m.) som annars kan maskera/falskt påvisa en effekt av just det åtråvärda kaffet. ”Säkerställda” riskfaktorer (sedan tidigare) som påverkar risken för att någon gång drabbas av bröstcancer är tex: familjehistorik av bröstcancer, ålder för första förlossning, BMI, alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet och utbildningsgrad. När man ställde den positiva effekten av kaffe mot alla dessa faktorer så kunde man inte längre se den generella risksänkningen. Kaffe hjälper alltså inte för de som redan är i en riskgrupp.

”In conclusion, we found no evidence that coffee consumption increases the overall

risk of postmenopausal breast cancer. [...]Future studies are needed to confirm the effects of coffee consumption in the light of breast cancer subtypes.”

Det största beviset i hela studien är i alla fall att man kunde se att ”high consumers” (mer än 5 koppar om dagen) minskade risken för icke-hormonkänslig bröstcancer mer än det minskade risken för hormonkänslig bröstcancer. Det minskade alltså risken mest för den OVANLIGA sortens cancer, som dock verkar vara mer aggressiv och svårbehandlad, så det är ju upplyftande siffror ändå litegrann. Det här resultatet kvarstod dessutom efter att man ställt det mot de andra riskfaktorerna. Kvinnor som drack MER än 7,5 dl kaffe om dagen hade 57% lägre risk att insjukna (i ICKE-HORMONKÄNSLIG bröstcancer) än de som drack 1 kopp eller mindre.

En tysk studie som heter M.A.R.I.E. har validerat hela grejen och kommit fram till liknande resultat, men de hade inte någon tillräckligt stark statistisk signifikans. Så jag börjar personligen tycka att det inte finns några resultat att prata om snart? (Tyvärr, jag vill lika väl som någon att alla kaffeälskare ska kunna sänka sin risk för bröstcancer!). Man tror i alla fall att den här skillnaden i styrka hos bevisen i de olika länderna beror på att bryggmetod, typ av kaffeböna, och koffeinhalten i kaffet skiljer sig. Tidigare studier har visat att kokkaffe ger en minskad generell risk för bröstcancer, men inte filtrerat (bryggkaffe), det var dock ingenting man gjorde skillnad på i den här studien.

Man verkar inte alls kunna spekulera i vad exakt i kaffet som ger den eventuella effekten, men det är förmodligen inte koffeinet, eftersom man tidigare sett att högt koffeinintag istället ökar risken. Trigonellin och enterolakton är ämnen från kaffeextrakt som man tycker är särskilt intressanta (det är s.k. fytoöstrogener som också finns i sojaprodukter, fullkornsråg, linfrön, bönor, jordnötter och solrosfrön).

Värt att minnas är också att studien BARA undersöker bröstcancerrisk hos postmenopausala kvinnor. Behandling för kvinnor med bröstcancer är olika beroende på om de passerat klimakteriet eller inte, vilket skulle betyda att även kaffekonsumtion som förebyggande åtgärd har olika effekt innan och efter klimakteriet.

Bara för att få med flera sidor av det hela också, så finns det som jag nämnde lite snabbt, motsvarande studier som visar att koffeinet och polyfenolerna kan öka risken för vissa (andra) cancerformer. Men framförallt så tycker jag faktiskt det är bra att pressen uppmärksammar positiva forskningsresultat (även om de inte är så starka), för det viktigaste är faktiskt att folk inte ska vara rädda för att äta eller dricka! Njutning och god smak kan säkert också förlänga livet av flera anledningar.

Har du inte fått nog av kaffe efter denna utläggning så rekommenderar jag att blanda upp dina Aftonbladetbesök med lite säkrare källor nästa gång: tex International Coffee Organisation. (http://www.ico.org)

Är du mer av en ”vetenskapliga studier-nörd” som jag, så kan den här från förra året vara något! Den handlar om skillnad i innehåll hos olika kaffebönor, rostningar och bryggmetoder (du bör hitta den på PubMed):

Alves RC, Almeida IM, Casal S, Oliveira MB: Isoflavones in coffee:

influence of species, roast degree, and brewing method. J Agric Food

Chem 2010, 58:3002-3007.

Är du fortfarande mer inne på Aftonbladet-nivån, så what the hell, här har du en artikel som publicerades för två månader sedan som förhindrar dig från att få stroke:

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12745516.ab

Peace, Love och Wikipedia!

Så. Om jag skulle summera antalet timmar av bollspel i en sandhög de senaste fyra dagarna (ca. 6) och antalet kilometer i joggingskorna (ca. 25) så kan det ju hända att jag borde börja förstå att det är tid för en vila. Men det är det skitdumma vädret som ska vara så jäkla fantastiskt hela tiden, solen som försöker ta igen ett halvår av vinteride och aldrig vill gå ner och min olyckliga kärlek till Norrland som gör att jag inte kan sitta stilla. Dessutom lurar jag mig själv med lite härlig omväxling (IKSU) och bara det faktum att jag kan träna till musik igen (även om det är inomhus, någon ibland envisas med att prata för mycket i låtarna och det inte är min egen fritt valda musik, ändå bara flyger jag fram).

Inte kan jag väl vara såhär nöjd och tentaångestfri utan att det medför några konsekvenser? Nä. Jag tror jag har sand i mina porer (mysigt) och fotsulorna har redan fått den där sommarnyansen som inte verkar gå att skrubba bort. Morgonpasset i P3 har helt utan min tillåtelse nått nya höjder och varje dag numera är en dag då man mycket hellre vill sitta kvar hemma och lyssna färdigt. Och mitt tips är - Gör det! Hur ska universiteten någonsin lära sig att de måste P3-anpassa sig, om alla hela tiden bortser från sina egna och Morgonpassets behov och känslor och motvilligt dyker upp på föreläsningar och seminarier trots att klockan är innan tio? (Saken blir ju inte lättare av att Magnus Samuelsson igår verkade så mysig och skön, att önskelåten vid klockan sju idag var Nordman, att motiveringen var ovanligt bra och att alla tre programledare verkar vara på sångfågelhumör).

Och förlåt Martina, du var aldrig min favorit, men du har ändå funnits där i vått och torrt, som en del av den trio som hjälpt mig upp så många morgnar, försett mig med ett leende på läpparna, allmänbildning och samtalsämnen. Du har gjort ditt jobb väl och jag skulle gärna vara din vän, men just därför förtjänar du också fullkomlig ärlighet: Jag saknar Kasper mer än jag saknar dig (å förlåt igen Martina, det tar faktiskt emot att vara såhär hård, ta det inte för personligt, du är en bra tjej, du är bara en av dem som skulle vara i ett annat gäng om vi gick i samma klass, inte av samma skrot och korn) och Jörgen, han passar in så bra att jag inte ens stör mig på hans dialekt.

Summasummarum: Om Bajen bara kunde ta och sluuuta förlora och sommaren kunde hålla sig borta ett litet tag till (då är det slappa studentlivet på paus och den hårda verkligheten gör sig påmind), då skulle jag vara i himlen.

Just nu svävar jag bara en liten bit ovan marken.

Bad, sol, skavsår, sand, bollspel, träningsvärk och älgkött.

Och "hipps vipps", som min ena moster skulle ha sagt, så fungerar visst lilla datorn igen. Den behövde visst bara en veckas vila och laddning. And truth be told, det behövde nog jag också.

Morötter

Efter en vecka tillbaka känns det som om jag aldrig var någonannanstans. I Stockholm är det alltid precis tvärtom, varje dag känns som om jag kom igår och ska åka imorgon. Jag är mer balanserad här.

Och jag har börjat läsa igen.

Ska återuppta simningen också, den är tillbaka på noll nu förstås, men förra gången var jag ju närmare Vansbro än jag någonsin varit, så jag vet nästan att det är möjligt.

Sen får jag dra för persiennerna och lägga mig i soffan eller sängen och sova resten av dagen, vilket verkar vara min favoritsysselsättning den här veckan, och har man varit duktig kan man ju unna sig att göra det man tycker om!

No rest for my soul, I need a little rest for my head

Jodå, sådärja, ett till datorhaveri!

Trasig dator och ingen iPod - jag borde kanske helt enkelt hoppa på min mobiltelefon så blir jag tekniskt oberoende och kan fokusera helhjärtat på vad det nu är jag är är här för att fokusera på.

Colours are the smiles of nature

Jag är så kick-ass pluggeffektiv denna morgon (det måste vara söndagsbrödet, se längre ner, och hojta om du vill ha recept), jag hade ställt klockan på nio, halvvaknade vid sjutiden och insåg att "somnar jag om nu kommer jag aldrig upp", jag kan få den känslan ibland och den brukar alltid ha rätt. Så när klockan sedan ringde hade jag redan uppdaterat mig på de viktigaste nyheterna, ätit frukost OCH bockat av en och en halv prick på min to-study-list (blir det inte lite roligare om man skriver listor på engelska?)

Så! Nu tänker jag belöna mig med att titta på ett avsnitt av Mitt i Naturen och kanske virka en ruta eller två (blir det två måste jag visst snart köpa nytt garn).

Att jag sedan vet att sådana utsvävningar ofta gör att man aldrig kommer back-on-track igen... det låter jag vara för den här gången, det är ändå bara måndag och många dagar kvar till vila. Det gäller att inte bränna ut sig, varken nu eller den 23:e maj.

Bra fortsättning

En liten grön virkad figur hälsade oss välkomna till landet/hejade på oss på långpromenaden.


Jonna leker i diket, Sarah och Tosca väntar tålmodigt.


Sjön var en å, men Jonna skulle ändå kunna trivas i den lilla byn, trots mycket hästar.


Var mycket bra med denna lördag, men att upptäcka dessa grodägg ligger definitivt på topp-3 (tills jag insåg att de kommer dö innan de blivit grodor).


Härinne hittade vi mitt och Sarahs blivande hus och tomt!


Valborgskören (stod på en scen byggd av snö).


Ett gäng japanska utbytesstudenter som försökte smygfotografera sig tillsammans med Tosca jäkligt odiskret (och jag och Sarah skrattade jäkligt odiskret också, så det är jämnt).


Och varför skulle man inte vilja ha ett kort på henne?


Det är allvarliga grejer, det här med Valborgstraditioner ;)


Roomie, lyssnar på Valborgskören.


Gissa vem som hoppade fallskärm?


Den andra fallskärmshopparen.


Och sen äntligen lite eld.




Sämsta kaninhopparen ever.


Kanin med korta öron, märkligt tyckte Jonna, men ganska söt för att vara en vit kanin. En sån kan Malin få ha, hellre än en liten låtsashund iallafall.

Bra lördag

Bara på Södermalm!

Var skulle man annars börja med såna här idéer?

Surdegshotell (hade jag behövt, min är så jäkla död efter LCHF-experimentet).

Surdegsutställning (kultur helt i min smak, tack Josefin Vargö från Konstfack).

Där har ni två saker på min sommarlista!

Min mentala lista

Mitt sista åtagande för den här veckan är över. På bussen därifrån försov jag mig och fick gå ett par kilometer extra.

Nu längtar jag till avfärd. Längtar till Norrland, glömska, vardag och tentaångest. Längtar efter att komma hem, prata med blommorna, slå på radion och tappa upp ett bad.

Baby, you're my favorite waste of time

Jag fick en trisslott i mitt "påskägg", och jag har nu kategoriskt glömt att skrapa den i två dygn. Så tänk om jag är miljonär? Igårkväll frågade mamma mig vad jag skulle göra om det var en storvinst.

I nuläget känns valet inte speciellt svårt alls. Ett litet hus på landet med plats för att anlägga några rabatter. Kanske material och utrustning till mitt nya platonska kajakbyggarprojekt.

Kan man köpa sig lite tid för pengarna också skulle jag vilja lägga den på att kratta löv, långa cykelturer, fiske, en egen hund och lite äkta ledighet (som ett sommarlov på mellanstadiet).

Jag har fortfarande inte skrapat den där trisslotten, så jag tänker nog drömma lite till.

It's alive.

http://thecrewblogg.wordpress.com/2011/04/23/1285/

Tre kortdagar på jobbet och två insikter:

• jag kommer aldrig orka ha ett heltidsarbete hela mitt liv.
  
• jag börjar nog bli en P4-person.

Feel Good

Gårdagens tre sanningar?
Allsvenskan är så 2009.
Avgör gör man på lånad tid.
Och bollhav är hopplöst ute.



Ni vet det inte själva, men det är lite synd om er som inte blir berörda av en sån här film



"Vad spelar det för roll? Egentligen? Det betyder ingenting!"

Det började för några timmar sedan

Det är söndag morgon i Riala och jag stövlar iväg till grannen genom det kompakta fågelkvittret med en hemflätad korg på armen för att plocka lite ägg. På vägen träffar jag tre personer och språkar med alla. Det tar lite längre tid att promenera på det sättet, men det ger motion för annat än benen och lungorna också.

Det är såhär man ska ha det.

Passar på att mysa lite med lammen när jag är i stallet. Inte stora. Ganska skygga. Sen skyndar jag tillbaka och dekorerar färdigt smörgåstårtan. Klär upp mig. Går på dop. Agerar gäst, extravärdinna och lite diskplockare, allt på samma gång (eller syster kanske det kallas bara).

Hela området kring Kyrksjön är bedövande vackert. Lamorna känns lite malplacerade men bidrar ändå till idyllen. En gammal murbruksfabrik.

Fötterna värker, men grillen är tänd och jag packar en övernattningsväska för Stockholm. Jag är inte ens nervös för imorgon.

Som sagt, det är såhär man ska ha det.

Förutom att det började rätt kyligt, så wow, som livscoachen Peter Nilsson skulle säga, "det där blir omöjligt att toppa"

Att få springa min gamla goda runda i byn på morgonen.
Att få ställa fram lyx-frukost till lillebror i min mammas välbekanta och hälsosamma kök.
Att leka frisör och fågelskåda lite på Agnes veranda. Att fastna där fast man kanske tänkt något annat men känna att det är så jäkla värt det. Att bara få prata av sig.
Att köra en massa bil. Att skjutsa, med mammas och pappas Toyota, som på den tiden då ingen annan hade körkort och alla behövde skjuts och jag aldrig kunde säga nej.

Att mysa med Frans och leka med Meja. Att tycka att Moa måste sätta sig ner en liten stund och sluta andas så ytligt. Att göra smörgåstårta och chokladkaka till 50 personer +.

Att äta hembakt pizza och titta på barnprogram.

Att lyssna på repris av Naturmorgon i P1 på vägen. Eftersom det är lördag så det sänds inget Karlavagnen.

Att lägga sig på golvet med fötterna på en stol en liten stund. Ligga på golvet sätter alltid saker i sitt rätta perspektiv.

Att helt enkelt ta och knyta sig, trött i kropp och själ av en stimulerande dag, rena lakan och ett svalt rum. Mörker. Tystnad.

Harmoniii.

Hade en förvånansvärt fantastisk förstakväll i Norrtälje igår, som sätter ribban för resten av vistelsen. Kort, men oväntat och kul. Älskade Bing har något slags bildbevis för en liten liten del av det inträffade. Lycka till nu vännen! Du ska få min adress när du hunnit landa lite i maffialand.

Torsdags-tacos medmera

Marcus golv är ett av mina absoluta favoritställen. Jag fick visserligen plats att vara med i soffan och mysa, den här gången, jag ville bara ändå ha det sagt. Hockeysäsongen är slut (äntligen, ändå), grattis Värmland, men jag kommer framförallt sakna Marcus golv.

Igår var Sarah förresten på väg att slänga ett reklamblad. Sen hejdade hon sig. Och la det i pappersinsamlingen istället. Jag blev ganska stolt och glad, Anders hade väl varit nöjd och nu kan jag tryggt åka härifrån idag utan att behöva gå hela påsken och oroa mig för miljön. Haha!

Hur många var det kvar?

Jag ligger just nu cirka 2 veckor efter mitt "inte-komma-efter-schema". Men när man börjar skriva fel fast man fattat rätt. Och fattar fel när man väl lyckas skriva det rätt. Då är det nog dags att lägga av, kanske inhalera lite av den där våren som alla pratar om?

Emelie

"Bäddade sängen hon förr delat med systern, blev gott om plats nu. Ett ögonblicks belåtenhet: att slippa bo i det trista Sibirien, att ha en hel säng för sig själv och kunna sträcka ut sig. Men när hon sträckte på sig frös hon. Kröp ihop, tog inte mer plats än hon brukade ta. [...] Låg tyst och kände sig ensam, längtade efter att få gråta, ge upp"

Jag har alltid haft för mig att klassiker är överskattade. Säkert bra på sin tid men ingenting för mig nu. Men jag är på god väg att ändra mig.

Apropå klassiker. Igår åt vi fiskbullar, en gång gjorde jag egna fiskbullar. Queneller heter det då tror jag, med ett finare ord, om man gör fiskbullar själv istället för att bara öppna en burk.

450 gram fiskfilé
1 ägg
1 tsk salt
1 dl matlagningsgrädde
1 krm vitpeppar
1 krm cayennepeppar

Mal/mixa sönder filén till en "färs".
Tillsätt ägg och kryddor. Rör.
Tillsätt grädden lite i taget och blanda ordentligt till en jämn smet.

Koka upp 7 dl buljong (förslagsvis vatten+tärning) och sänk värmen lite.
Forma små "bollar" av smeten med en sked och "lägg" ner i den kokande buljongen.
Låt sjuda i ca 5 minuter.
Plocka upp fiskbullarna (förslagsvis med hålslev) eller häll av buljongen.
Ett tips är att spara några deciliter till en dillsås.

3 dl kokspad
2 dl matlagningsgrädde/creme fraiche
(mjöl att reda med)
1/2 dl hackad dill
salt och peppar

Blanda, koka upp, red av, krydda, lägg i fiskbullarna. Låt allt bli varmt.
Servera med pressad potatis och gröna ärtor!

Bling bling.

Det är lugnt Bajen,

det var mitt fel.

har väntat så länge på just den här dan

Önskar jag kunde sitta kvar i köket och lyssna på P3 Populär om Fotboll som kultur. Istället har jag bråttom till sjukhuset.

Idag är dessutom den stora dagen. Kenta på repeat i iPoden.

6 recept

• Jag är inte ett big fan av Åhlen's, och jag är egentligen inte jätteförtjust i strumpbyxor heller. Men igår kände jag att jag behövde ett par nya av det sistnämnda och tillsammans var tydligen de två något slags bevis för att minus minus blir plus. Jag tror faktiskt jag införskaffat de mjukaste, skönaste strumpbyxorna jag någonsin kunnat fantisera om, modellen är helt perfekt, de täcker precis som de ska, åker inte ner och sitter inte åt i magen. Jag sörjer redan den dag då de kommer gå sönder och jag vill helst inte ha något annat på mig tills det inträffar!
  
  
  
  
  Jag förstod inte deras "Tag 5 betala för 4-kampanj när jag stod där och valde mellan fel färger och fel storlekar, men jag förstår det nu, vem skulle inte vilja ha fem?! Dessvärre köpte jag bara två par, och faktum är att jag är lite rädd att prova dem andra, tänk om de inte är lika bra?

• Mitt sargade sim-självförtroende fick sig en liten boost idag när jag (om jag räknat rätt) lyckades simma 2300 meter (tiden behöver vi inte prata om, det är i huvudsak distansträning än så länge). Rekord eller inte, den stora vinsten idag var nog trots allt att jag kunde cykla hem och skutta uppför trappan, utan att få mjölksyra!
  
  Det är så man gör jävla-skit-söndagar till helt-okej-dagar. Och ett par fysiologi-och-anatomi-sidor senare kunde jag med halvgott samvete bläddra loss i gratistidningen som jag snodde med mig från badhuset, drömma mig bort till en vandringsled i Höga Kusten, utomhusgymmet i Björkhagen, Söderstadion och långsamt glida in i en välförtjänt powernap-dvala.
  
  
  
  
  
  
  En lång sådan förstås. Är det söndag så är det!
  
  Jag drömde om kaffemedmjölk, när jag vaknade var jag mycket riktigt lite koffeinfnittrig och sugen på en kvällspromenad, men sambo-Sarah var försvunnen! (Är hon måhända på samma ställe som Felicia?) (Så i väntan på eventuellt sällskap lekte jag modebloggare och tog kort på mig själv med självutlösaren på en för ändamålet överdimensionerad kamera).

• Idag blir det förmodligen rester från veckans grill-invigning till middag. Det är inte okej att slänga mat! Och därför bjuder jag nog dagen till ära inte på något nyprovat recept. Istället bjuder jag på ett icke-ätbart recept, ett recept på en bra Spotify-spellista, som du kan lyssna på när du är hungrig, eller när du lagar mat, eller när du äter eller när det bara inte går något bra program på radio.
  
  Dagens spellista: 10/4
  
  Personligen är Dropkick-låtarna favoriter. Men Umeåbaserade Syket är förstås rätt kul med!
  
  Som en bonus kan jag väl också dela med mig av ett recept som jag skulle vilja prova (mest för namnets skull, eftersom det får mig att tänka på Z!? Och så är nog macadamia min favoritnöt! Och jag tror minsann att Agnes gillar kombinationen saffran och vit choklad? Så jag funderar på om inte dessa kan vara bra att ha i matsäcken när vi ska ut och paddla?) http://www.ovanligtgott.se/2010/12/blondies-med-saffran-och.html
  
  

Medley.

Jag tränade i fredags morse och nu är det söndag, så det känns som om jag har vilat i flera dagar. Hua! Frågan är om jag är redo för ett nytt personbästaförsök - eller om jag bara ska slö-plaska lite?

7 recept

• 4 dl ekologiska kokosflingor.
• 75 g smör.
  
  
• 1 ägg.
• 2 dl creme fraiche.
• 1/2 tsk äkta vaniljpulver.
• 300 g frysta hallon.
  
  
• Blanda ihop kokosflingor och smör till en jämn smet. Tryck ut i en pajform. Förgrädda i 200 grader.
• Gör under tiden iordning fyllningen: tina hallonen. Vispa ihop ägg, creme fraiche och vanilj. Vänd ner hallonen.
• När "skalet" fått lagom med färg, bred ut fyllningen och fortsätt grädda i ca 20-30 minuter på 200 grader längst ner i ugnen.

= goood paj som Sarah också kan äta! Yippi Ki-Yay, MF!


Servera med påskmust!

Förövrigt; grillning igår, fläckvis rensopad asfalt och så har jag bränt kinderna och använt jeansjacka idag = sommaren är här?

Gryning

I metropolen,
storstadspulsen pulserar.

Ser allting omkring mig, runt omkring,
för det formas som en ring.

Ingenting ses klart,
svårt att fokusera, har svårt att gå rakt.
Allt rör sig sakta, jag är i precis samma fart.

Blicker sveper och söker.

8 recept

Grillpremiär idag! Man är väl lite ringrostig såhär i början av säsongen, men köttet ligger i marinad, salladen är blandad, halloumin smidigt färdigskuren, Pepsin på kylning (känns ganska rutinerat faktiskt!)

Dessutom har vi vågat friskt (hälften vunnet) och åstadkommit vad som kan bli årets nykomling på sås-/dippfronten. Den är lila, den är snygg och den är... hemlig?!

1. Koka hemlig ingrediens #ett.
2. Tärna hemlig ingrediens #två.
3. Mosa, mixa, rör runt.
4. Salta och krydda efter smak. GOTT!
5. Lägg upp på ett passande fat/skål, helst ett som gör färgen rättvisa!



Kan du inte lista ut de hemliga ingredienserna? Bjud in mig på grillknytis i sommar så får du smaka, så blir det kanske lättare att gissa!

jag vandrar hem, medans benen dom stretar emot jag rullar som ett klot, balansen den svajar...

Lyxar till det med både russin och lingon i gröten, och en fläta i luggen. Är det fredag så är det!

9 recept

Med risk för att Marcus kommer bjuda mig på middag ikväll, vilket skulle innebära minimalt med matlagning för min del idag så bjuder jag idag på ett frukostrecept.

Eller recept och recept. Alla vet väl hur man kokar gröt? Så det är mer som ett serveringsförslag.

God och mättande hallongröt! (som kanske faktiskt hade varit ännu godare med blåbär!)

1. Blötlägg 1 msk psylliumfrön/portion i typ en halv deciliter vatten.
2. Gå ut och träna ett pass löpstyrka.
3. Tillsätt 1 dl fiberhavregryn, 1 dl frysta hallon och två deciliter vätska av något slag. Tex hälften vatten hälften mjölk, if you do it my way ;)
4. Koka upp.
5. Slå av värmen och låt puttra medan du tar en snabbdusch (om du ska tvätta håret hinner du nog inte).
6. Lägg upp i Mumin-pappaskålen. (En rejäl portion. Mums!)



7. Valfritt steg: om man har det hemma och har lust tycker jag man ska servera med en klick Keso. Gärna blandad med kaneeeel. Dregel (A)

Funderingar för morgonens Nydala runt 1,5

• Vad hände?
• Klarar jag detta?
• Spelar något annan någon roll?

Bonusfundering, om jag tar mig igenom ovanstående på ett tillfredsställande sätt

• Kommer Sarah bli knäpp på mig under den här säsongen? (Och ännu mer avskräckt från att bry sig om idrott?)

10 recept

Skulle fira att säsongen faktiskt är igång med en finmiddag, sådär mitt på en onsdag bara. Tänkte jag.

Men så blev det ju inte.

"Löftesrika, gryende vår... Ändå kände sig Emelie trött och trist, som om våren saknade mening"*

I teorin var allt nästan lika enkelt och oslagbart som gårdagens succétillställning. Vackert väder och lagom mycket folk i Norrtälje, ett gäng goda smaker i en lergryta. Vad kunde gå fel?

Men i praktiken, förstås, så suger det med live-rapportering, kycklingen var... som kyckling är mest... och Bajen har inte satt mina förväntningar speciellt höga.

Jag vill bara gå och lägga mig, så det här tar emot, men såhär gjorde jag:

• Fynda en kyckling på ÅC och låt den tina i kylen.
• Lägg lergrytan i blöt.
  
• Krydda kycklingen med diverse kryddor i kryddhyllan.
• Skär rödlök citron och en morot lite slarvigt.
• Lägg kycklingen i lergrytan.
• Lägg lök, citron, morot och soltorkade tomater i och omkring kycklingen.
• Strö över lite örter om du har färska eller i frysen.
• Lägg på locket på grytan.
• Ställ in i kall ugn och sätt på den på 175-200 grader beroende på hur bråttom du har.
• Efter 1-1,5 timmar ska du känna om köttet släpper lätt från benen. Då är den klar.
• Under tiden har du gjort en bönsallad, med tomat, gurka, purjo, vinegrätt. Och sånt.

Sen äter du. Blir kanske lite besviken. Och så håller besvikelsen i sig. Besvikelse eller förnekelse, det är svårt att känna skillnaden just nu.

Jag tänker inte sova på saken. Men jag tänker sova! Dra ner persiennerna. Nu! Skitskitskit. Tack för den. Behövde det verkligen bli såhär?


* Barn av sin stad, 1962, Per Anders Fogelström

Teaser

Trots en skitbra start på dagen drabbades jag av inställd föreläsning och därmed uppskjuten nystart. Fram till elvatiden fanns fortfarande ganska bra, jag lärde mig onödigt men o så intressanta saker som att det bildas och förstörs 2 miljoner röda blodkroppar varje sekund.

Men sedan har jag bara suttit av tiden, i väntan på att få börja med maten.

Maten står nu i ugnen och receptet marinerar i mitt huvud. Jag skulle nog egentligen vilja, men orkar inte, stänga av P3.

Och vi har fått tillökning! Blomknoppar på ena pelargonbäbisen! Gröna fingrar? Jorå, kan jag få det där lilla huset på landet då?



(Det är nog dags för namngivelse snart?)

Sarah, pluggar du? (Jag har nog lite långtråkigt, nackdelen med morgonträning?)

11 recept

Semestern är slut och det fick jag verkligen erfara imorse då det drog igång med en blodigt allvarlig examinering, som gick åt helvete. På träningen fick jag kramp i vaden efter 20 längder, tack vare mina återfunna vänner kolhydraterna kunde jag skaka loss det och simma 35 minuter till, något personbästa blev det dock inte tal på den här gången och det var bittert. Bittert. Bittert.

Men det var ju bara bita ihop, försöka njuta av bastun och se fram emot kvällen.

Kvällen ja, kvällen är här och solen lyser ännu. Vilket får mig att vilja stanna här hela sommaren och njuta av ljusa nätter. Men ännu är det bara 5:e april, vilket betyder att Allsvenskan har börjat, att Bajen spelar fotboll i Norrtälje imorgon och att det är 40 minuter till spansk afton at Robins (grek).

"Ingen press på prestation utan fokus ligger på skönt umgänge" som den driftige och tapas-kvällserfarne Zandra uttryckte det. Men knytis är ändå knytis, så vad slänger Jonna ihop?

Inte precis spanskt kanske, men enkelt, genialiskt, gott och plockvänligt:

1. Philadelphiaost i en skål
2. Finhacka rökt eller gravad lax och blanda ner i osten.
3. Ös på med lite provensalska örter (timjan, rosmarin, whatever)
4. Riv skalet från en citron (helst ekologisk).
5. Blanda blanda.

6. Fördela smeten på hälften av tortillabröden du har att tillgå.
7. Lägg på ett av de osmetiga tortillabröden på varje smetigt bröd.
8. Grädda några minuter på varje sida i en torr stekpanna.

9. Skär i "tårtbitar".
10. Stapla i en Tupperwarelåda/ät på en gång (går alltså att äta både varmt och kallt).



11. Fixa till en snitsig fläta (tisdag är ändå som "lillfredag" och ibland får man fira fast allt gått dåligt).
12. Möt Zandra och Halta Hanna utanför ÅC klockan 18.30 för gemensam snigelpromenad till Liljans. I den där solen som jag nämnde förut. Kvällssolen.

Synd att det är fokus på fel Stockholmslag men måste ändå erkänna; Mycket hälsosam diskussion om fotbollssupporterskap i Morgonpasset idag. Kring sjutiden, om du vill weblyssna i efterhand.

Go Soran! ("Trettiotusen pers som sitter och fikar...")

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2024

Byske Karamellfabrik

Det är första april idag och jag är halvvägs till mitt sedan länge och långt efterlängtade mål.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka en del personer för den gångna månaden. Jag har inte varit min bästa sida mot andra, men andra har varit det absolut bästa de har kunnat mot mig och det finns få platser så lämpade för tacksamhet som en norrgående dubbeldäckare längs norrlandskusten.

Jag tror egentligen ingen annan har förstått hur dåligt jag egentligen mått de här veckorna. Men ändå har ni alla på olika sätt hjälpt mig igenom det.

Mina fina kära klasskamrater som outtröttligt diskuterat glykogenförråd med mig, kommit med tips och trix, bollat mina teorier och åtminstone stått på min sida, frågat rätt frågor, sympatiserat fast jag varit tjatig och självisk. Jag kan inte nämna alla, men någonting bör sägas om vissa; Zandra, utan dig och min "tävlingsinstinkt" hade jag inte varit lika motiverad, jag provade aldrig ölkorven men tanken var god nog, speciellt sjätte dagen. Annika, vi kanske inte använde så många av recepten, men din välvilja och dina axeldunkar gjorde mycket. Robin och Pedram: humorn, de där lite irriterande ofta gångerna ni frågade hur lång tid det var kvar och vad jag vilja äta helst av allt. Fan, det kunde tagit kol på mig, men de behövdes. De också! Fredrik och Jennifer; för att ni förstår min förkärlek för att snoka omkring på forum.

Roger! (inte kursare men väl en universitetsförknippad kontakt) För de lugnande orden om linfröförgiftning!

Raringarna: Marcus, Henke, Tina, Milo och kompani. För att ni inte var jobbiga att umgås med fast jag var jobbig att umgås med, för att ni struntade i mig och bakade ändå, för att jag fick titta på hockey och bara vara när jag behövde det som mest och verkligen en eloge för de där gångerna då ni ville mig så väl att ni fixade ett eget tilltugg bara för mig (även om ni åt det mesta av det själva också) och framförallt för att ni inte lät mig ge upp igår.

Anna, i sin frånvaro och lite såhär i efterhand, för att du introducerade mig för psylliumfrönas magi i somras.

Mamma, för recept på tacokrydda.

Mormor, för hoppet.

Tänk er den största kärleksfullaste jäkla björnkramen ni varit med om. Tänk er lite glädjetårar i ögonen. Tänk er en kopp varm choklad, uppkrupen i soffan efter en heldag utomhus. Tänk er en soluppgång och en solnedgång på samma gång. Tänk er nybakt banankaka med lite smältande vaniljglass. Tänk er julafton och midsommar och att bli hämtad på flygplatsen av någon du har saknat. Tänk dig stämningen i spelarbussen på väg hem från en vinst i den längsta bortamatchen för hela säsongen. Tänk er en MAX-hamburgare på en spontan roadtrip i en trasig bil. Tänk er hur det är med ett proppfullt kylskåp efter en storhandling.

Tänk er bara allt som utstrålar kärlek, vänskap, tacksamhet, trygghet. Det kan verka överdrivet, men om jag kunde så skulle jag ge allt det till er alla (så dåligt mådde jag faktiskt).

Och Sarah! Du trodde väl inte att jag skulle glömma dig?

Sarah, du har fått stå ut med det mesta, och du har gjort det så tappert och tålmodigt, du vet kanske inte ens om det, men jag tror faktiskt jag är mindre jobbig i vanliga fall.

Scar Tissue

Att Red Hot Chili Peppers spelas i Morgonpasset och rött te i en Mumin-kopp.
Det är tamigtusan mitt-i-veckan-lyx!

Hade det inte varit för att jag behövde gå på toaletten så hade jag nog inte klivit upp idag.
Och hade det inte varit för att jag råkade se hur snygg jag var i håret så hade jag nog bara gått och lagt mig igen.

Som det nu föll sig så gjorde jag det som skulle göras idag. Nästan.

Ligger bara tre dagar efter min planering. Så jag kan nog gå och lägga mig med lite tom mage, men ganska gott samvete.

Nu vaknade jag av att jag drömde att Hanna Hellquist satt i vårt kök och pratade om ärtsoppa.

Jag är fortfarande ganska skakig men, det är ganska mycket bättre än att vakna av typ gråt-ont i huvudet iallafall.

Det känns fortfarande lite som att jag har en tumör bakom ögonen, men också som om jag fått strålbehandling under natten så den blivit godartat istället för ond.


Sen är det ganska mysigt att ha en Malin i vardagsrummet på morgonen. Borde inte alla få ha det?