Så. Om jag skulle summera antalet timmar av bollspel i en sandhög de senaste fyra dagarna (ca. 6) och antalet kilometer i joggingskorna (ca. 25) så kan det ju hända att jag borde börja förstå att det är tid för en vila. Men det är det skitdumma vädret som ska vara så jäkla fantastiskt hela tiden, solen som försöker ta igen ett halvår av vinteride och aldrig vill gå ner och min olyckliga kärlek till Norrland som gör att jag inte kan sitta stilla. Dessutom lurar jag mig själv med lite härlig omväxling (IKSU) och bara det faktum att jag kan träna till musik igen (även om det är inomhus, någon ibland envisas med att prata för mycket i låtarna och det inte är min egen fritt valda musik, ändå bara flyger jag fram).

Inte kan jag väl vara såhär nöjd och tentaångestfri utan att det medför några konsekvenser? Nä. Jag tror jag har sand i mina porer (mysigt) och fotsulorna har redan fått den där sommarnyansen som inte verkar gå att skrubba bort. Morgonpasset i P3 har helt utan min tillåtelse nått nya höjder och varje dag numera är en dag då man mycket hellre vill sitta kvar hemma och lyssna färdigt. Och mitt tips är - Gör det! Hur ska universiteten någonsin lära sig att de måste P3-anpassa sig, om alla hela tiden bortser från sina egna och Morgonpassets behov och känslor och motvilligt dyker upp på föreläsningar och seminarier trots att klockan är innan tio? (Saken blir ju inte lättare av att Magnus Samuelsson igår verkade så mysig och skön, att önskelåten vid klockan sju idag var Nordman, att motiveringen var ovanligt bra och att alla tre programledare verkar vara på sångfågelhumör).

Och förlåt Martina, du var aldrig min favorit, men du har ändå funnits där i vått och torrt, som en del av den trio som hjälpt mig upp så många morgnar, försett mig med ett leende på läpparna, allmänbildning och samtalsämnen. Du har gjort ditt jobb väl och jag skulle gärna vara din vän, men just därför förtjänar du också fullkomlig ärlighet: Jag saknar Kasper mer än jag saknar dig (å förlåt igen Martina, det tar faktiskt emot att vara såhär hård, ta det inte för personligt, du är en bra tjej, du är bara en av dem som skulle vara i ett annat gäng om vi gick i samma klass, inte av samma skrot och korn) och Jörgen, han passar in så bra att jag inte ens stör mig på hans dialekt.

Summasummarum: Om Bajen bara kunde ta och sluuuta förlora och sommaren kunde hålla sig borta ett litet tag till (då är det slappa studentlivet på paus och den hårda verkligheten gör sig påmind), då skulle jag vara i himlen.

Just nu svävar jag bara en liten bit ovan marken.