Såhär är det. Imorse när jag vaknade kändes det plötsligt som om hjärtat kunde slå igen, och det fanns hopp. Hopp om att jag fortfarande skulle kunna lära mig det jag behövde, för att känna mig säker då jag kliver in i tentasalen ikväll. Det hoppet finns inte längre.
Men det finns något annat!
Det finns en systerson. Och det är toppen!
Och ett barn är givetvis så mycket viktigare än att jag klarar en tentamen eller inte, så därför känner jag mig ganska lugn.
Jag har börjat se den här tentan som ett experiment. Det är ju alltid bra att veta var den undre gränsen går. Bra att veta till en annan gång. Eftersom det gäller att anstränga sig så lite som möjligt för så stora resultat som möjligt. Går det inte, så var jag ett snäpp under den här gången. Och ett snäpp närmare att hitta balansen.
Sitter och sippar på en kopp te. Har det bra. Fantiserar om födelsepresenter, doppresenter. Att nu kan vi ta en gruppbild på kusinerna vid högtider, såsom när vi var små. Tre stycken, det tar sig. Innan var de två, två är ingen grupp, två är fortfarande en fin kusinbild, men tre är en grupp.
Stryker lite saker i almanackan och bestämmer mig för att åka hem om en vecka. Nästan exakt på minuten om en vecka och en timme faktiskt. Så får det nog bli. Tills dess får jag skicka någon annan till BB som kan rapportera och dokumentera.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag är så glad att jag kan spricka! Jag vill också att nån jag känner ska få barn... Ett litet knodd, är det för mycket begärt?
ReplyDeleteJonna kan nog behöva någon ställföreträdare, du kanske kan vara vikarie Malin?
ReplyDeleteJa, det skulle jag vilja!;D
ReplyDelete