Thursday, October 14, 2010

Jonnas eviga i-landsproblem.

När man försover sig på sin sovmorgon. Och sedan somnar om efter man ringt och sagt att man blivit sen.

När man inte orkar gå den vanliga vägen till IKSU måste lägga sig ner och blunda en halvtimme när man kommer fram, för att ens orka fortsätta till toaletten. Och sedan måste äta ett äpple - eller två - för att orka plocka upp böckerna.

När man inte ens kan fokusera fram till lunch fast man började fokusera klockan tio.

När man inte kan fokusera efter lunch heller.

När man knappt ens orkar TITTA på beachvolley i en timme.

När man inte ens orkar dröja kvar i "Las Palmas" i två och en halv minut för att träffa en favoritkompis, som man träffar så sällan att man blir tokig.

När man inte orkar gå till träningen, utan istället tittar på bussar som dels tar minst lika lång tid som det tar att promenera från dörr till dörr, och som dessutom innebär ett byte med 14 minuters jävligt trist väntetid SAMT att jag kommer fram antingen för sent - eller 40 minuter FÖR tidigt.

När man inte kan se vad man själv tänker för att det börjar bli för mörkt i köket, men man ändå inte kan förmå sig att tända lampan.

När man känner igen sig i ett eller flera av ovanstående påståenden - då kanske det är läge att helt enkelt börja överväga att hoppa över träningen? Trots att det är en lugn, spelfri vecka och man borde kunna ge allt, hela tiden... För ibland bara kan man inte det? Eller?

När man kollar sin telefon och inser att alternativet till att träna, just ikväll, är antingen en sjukt efterlängtad biokväll eller en superawsome hockeykväll med de där favoritkompisarna (eller en iallafall) men man vant och trött tackar nej-tack till både och. Trots att det ju inte verkar bli någon träning. Eller?

När man typ frågar en Magic Eight Ball och får svaret "Definitely", men då bestämmer sig för att fråga igen... Är inte det ett tecken?

GRAURGHAHAPPH

1 comment:

  1. Ibland är det inte lätt helt enkelt. ;)

    Hoppas din fredag blir lite mindre trött! :) KRAM

    ReplyDelete