Man skulle kunna tro det var torsdag idag,

för jag har ju aldrig riktigt förstått mig på torsdagar.

Vaknar efter mer än ett halvt dygn under två täcken och en yllefilt. Tjocksockar. Flanellpyjamas. Inte för att det är kallt, inte för att det var kallt när jag gick och la mig, utan för att jag kan. Kanske litegrann för att jag tappat bort mitt Tigerbalsam också.

Har på något sätt vunnit ett snoozebattle över min väckarklocka. (Känns inte pålitligt att den ger upp hoppet om mig efter X antal snoozetryckningar!?)

Jag svettas och är törstig, men vill ligga kvar. Får inte ihop det.

Telefonen: Zandra har snällt bjudit in mig på väl behövligt tentapluggfika. Och pappa skriver att det brinner på Mariehem?

Malin har som den goda vän hon är, upplyst mig om att Musse är med i The Voice denna morgon. Men dels tror jag inte han är kvar längre, och dels håller jag just på att låta något stort och viktigt rinna ut i sanden. Så jag behöver lite trygghet och rutin. P3 it is. Morgonpasset-repris.

Köket: solen skiner på mitt vinterland. Frasse (cykeln) är frostig och fin, men verkar inte må helt bra. Kedjan har hoppat. Men jag cyklade ju hem igår!? Teet är kallt. Men kokade jag inte det alldeles nyss? Mjölk. Det står ett mjölkpaket på bordet. Tog jag fram det?

Jag försöker läsa om fisk och skaldjur, men jag blir bara sugen på saltströmming och rökt sik. Trygghet, som sagt.