Efter ytterligare en förmiddag med allvarliga idrottsskador känner jag mig lite orolig för Simon. Hur mår han? Blev det en hjärnskakning? Nacken? Har han blivit omhändertagen på rätt sätt? Det blir man visst sällan.

(Jag blev nog inte det. Tur att jag har en halv klass och en uppsjö föreläsare som är sjukgymnster. Lär snacka till mig en av de klassiska korridorskonsultationerna. Doktorn sa ju att jag får börja träna, vad som helst, "så fort jag vågar". Det känns inte riktigt rätt?)