Pippi-tröja, pyjamasbyxor, popcorn till mellanmål och lite plugghäng med Krause. Sopranos på laddning. En full fruktskål på bordet. Lite kallnat te i botten på en kopp. Pizzasallad i kylen.
Så jävla hemma!
Ögonblicket då jag kom in genom lägenhetsdörren igår känns som ett sånt jag kommer vilja minnas. En speciell känsla. En ljuspunkt längs färden genom livet.
Nu är klockan mycket och tiden knapp. Men jag gillar läget. Fördelarna överväger, som så ofta. Alltid egentligen. Om man bara tänkte efter. Eller inte gjorde det, kanske.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment