Showing posts with label foto. Show all posts
Showing posts with label foto. Show all posts

Sunday, April 10, 2011

6 recept

  • Jag är inte ett big fan av Åhlen's, och jag är egentligen inte jätteförtjust i strumpbyxor heller. Men igår kände jag att jag behövde ett par nya av det sistnämnda och tillsammans var tydligen de två något slags bevis för att minus minus blir plus. Jag tror faktiskt jag införskaffat de mjukaste, skönaste strumpbyxorna jag någonsin kunnat fantisera om, modellen är helt perfekt, de täcker precis som de ska, åker inte ner och sitter inte åt i magen. Jag sörjer redan den dag då de kommer gå sönder och jag vill helst inte ha något annat på mig tills det inträffar!




    Jag förstod inte deras "Tag 5 betala för 4-kampanj när jag stod där och valde mellan fel färger och fel storlekar, men jag förstår det nu, vem skulle inte vilja ha fem?! Dessvärre köpte jag bara två par, och faktum är att jag är lite rädd att prova dem andra, tänk om de inte är lika bra?
  • Mitt sargade sim-självförtroende fick sig en liten boost idag när jag (om jag räknat rätt) lyckades simma 2300 meter (tiden behöver vi inte prata om, det är i huvudsak distansträning än så länge). Rekord eller inte, den stora vinsten idag var nog trots allt att jag kunde cykla hem och skutta uppför trappan, utan att få mjölksyra!

    Det är så man gör jävla-skit-söndagar till helt-okej-dagar. Och ett par fysiologi-och-anatomi-sidor senare kunde jag med halvgott samvete bläddra loss i gratistidningen som jag snodde med mig från badhuset, drömma mig bort till en vandringsled i Höga Kusten, utomhusgymmet i Björkhagen, Söderstadion och långsamt glida in i en välförtjänt powernap-dvala.






    En lång sådan förstås. Är det söndag så är det!

    Jag drömde om kaffemedmjölk, när jag vaknade var jag mycket riktigt lite koffeinfnittrig och sugen på en kvällspromenad, men sambo-Sarah var försvunnen! (Är hon måhända på samma ställe som Felicia?) (Så i väntan på eventuellt sällskap lekte jag modebloggare och tog kort på mig själv med självutlösaren på en för ändamålet överdimensionerad kamera).
  • Idag blir det förmodligen rester från veckans grill-invigning till middag. Det är inte okej att slänga mat! Och därför bjuder jag nog dagen till ära inte på något nyprovat recept. Istället bjuder jag på ett icke-ätbart recept, ett recept på en bra Spotify-spellista, som du kan lyssna på när du är hungrig, eller när du lagar mat, eller när du äter eller när det bara inte går något bra program på radio.

    Dagens spellista: 10/4

    Personligen är Dropkick-låtarna favoriter. Men Umeåbaserade Syket är förstås rätt kul med!

    Som en bonus kan jag väl också dela med mig av ett recept som jag skulle vilja prova (mest för namnets skull, eftersom det får mig att tänka på Z!? Och så är nog macadamia min favoritnöt! Och jag tror minsann att Agnes gillar kombinationen saffran och vit choklad? Så jag funderar på om inte dessa kan vara bra att ha i matsäcken när vi ska ut och paddla?) http://www.ovanligtgott.se/2010/12/blondies-med-saffran-och.html

Tuesday, March 22, 2011

Det lilla extra!

Idag skulle jag precis ringa Malin och förvarna henne om att hon kommer bli ganska blöt i sina Converse, men att hon i så fall skulle kunna låna mina stövlar om vi ska ut och plaska. Så jag kliver ut genom porten samtidigt som jag tar upp telefonen, och då möts jag av... vadå?

Torr asfalt!

Ja, inte överallt förstås. Det mesta är förstås fortfarande grusblandad modd eller isgata. Men lugn nu, all den här snön som glatt oss så mycket under alla mörka månader måste väl få lite tid på sig att göra ett värdigt uttåg, vi kan inte bara förutsätta att den ska försvinna sådär över en natt, den måste få lämna lite spår och göra sig ihågkommen. Men den är storsinnad nog att inte vara alltför tjurskallig.

Så nu tycker jag att vi riktigt glädjer oss åt det lilla i vardagen. Ju gladare vi är nu, desto längre har vi ner till missnöjet om sommaren bestämmer sig för att ta två steg fram och ett tillbaka ända fram till juni.

Små utspridda fläckar av torr asfalt, är du riktigt uppmärksam kanske du kan se att det vuxit sig lite större under dagen.

Och så en och annan krokus kanske (ja, jag var helt slut efter träningspasset när jag fick syn på dessa, men toksprang ändå upp för trappan och ner igen med kameran. Forza dokumentation!)


Thursday, June 10, 2010

Om att "ha hela sommaren på sig"

Och förresten så har jag fått resultat på ytterligare en tenta. Näringslära. Och den var jag egentligen aldrig orolig över och det är svårt att bli missnöjd för två bokstäver. Eller... rättare sagt, man är korkad om man blir missnöjd för två bokstäver och då förtjänar man, per definition, inte två bokstäver.



Och nu väntar jag bara på betyg på mikrobiologin, sedan kan jag kanske lägga vårterminen bakom mig. Inom två veckor ska den tentan vara inrapporterad, inom två veckor står jag också återigen på Uppländsk mark. Och förhoppningsvis är det: 1) värt att fira 2) finns det någon som kan tänka sig att fira med mig. Med en kväll på Trädgårn eller en Jonna-bjuder-på-trerätters-i-Riala (med levande ljus och filtar på altanen, sällskapsspel och film, eller brännboll, kvällsdopp och "burken" om det är vackert väder)*.

Men det är ju midsommar... så folk har antagligen bättre planer. Typ i världens (andra) ände.

* sovplats, morgonpromenad och lång lat helgfrukost med morotsscones, eller skjuts hem, ingår.

Saturday, May 29, 2010

Sött


Sitter på biblioteket och lördagspluggar. En mamma är här med sin son. Han är nyfiken men duktig, har viskat hela tiden, han vet minsann hur man går på bibliotek!

Han frågar snällt om han får gå upp för trappan och titta. Javisst Axel, men mamma tänker stanna här nere. Axel smygspringer upp för trappan men plötsligt är det något som blir lite för mycket och Axel utropar: MAMMAA, DET FINNS VUXENBÖCKER HÄR UPPE!

Ingen av oss vet väl egentligen vad han menar med vuxenböcker, men alla associerar fritt och en våg av fniss och menande blickar sprider sig bland främlingarna i studiesalen.

Friday, May 21, 2010

Förhållningsregler

Okej, jag vill klargöra några saker:
1) Man håller inte varandra i handen när man cyklar, eller sitter på varsin sida av gången i en buss. Så viktigt kan det inte vara. Det är besvärligt för alla inblandade och gör mig irriterad. Gör det bara inte. Det är inte uppe för diskussion, jag har enväldigt bestämt. Men ni får gärna komma med medhåll.
2) Kan folk sluta försöka få det att låta som om det är värsta grejen om de råkar åka tur och retur Uppsala-Norrtälje eller Stockholm-Norrtälje för någon liten sak (eller ännu värre "åker till Riala ett par dagar" om man bor i Norrtälje!!!? JAHA?) Folk gör det varje dag, för betydligt mindre saker. Om du har flyttat till Uppsala, så har du bara flyttat till Uppsala. Okej? Det är inte det att jag missunnar er känslan av att få "åka hem ett tag", ni är säkert värda att få känna sådär. Men det är som om ni vill att det ska vara längre än det är. Då kanske ni skulle ha valt att bosätta er längre bort helt enkelt? (Jag tycker tillexempel inte det var så mycket att "skryta" eller beklaga mig över när jag åkte till Smörholmen senast, vi pratar 37 mil eller mer, buss, och det var en sån grej som jag bara gjorde liksom. För att jag vaknade upp en dag och kände för det. Som att ta 620 eller 676 för att jag råkade vara ledig en dag, och kanske spontansovaöver hos en kompis.)
3) Det finns ingen godkänd anledning, för någon enda människa att INTE läsa "The Salmon of Doubt". Seså, sätt igång nu!

Jag hoppas inte det här var för oklart nu. För de är regler som jag härmed sätter upp för allmänheten, och de ska följas!

I övrigt har jag haft den bästaste dagen på länge. Så det är inte det att jag är bitter. Kramis på er allihopa. Och titta på mitt senaste album: http://www.facebook.com/album.php?aid=186423&id=696751433&l=8391d6cd17, själv kan jag titta i timmar.

Tuesday, May 18, 2010

Drömmen är bara en bussresa bort

Jag sitter och redigerar foton på en extremt långsam dator (vad gör man inte för att slippa tänka på studierna för en stund?) och väntar på att temperaturen ska sjunka bara litelite till så jag kan gå ut och springa min efterlängtade mil (en mil som jag har höga förväntningar på, jag förväntar mig att den ska gå i precis lagom tempo, att spåret ska vara lika varierande och roligt som förra gången, att den inte ska göra mina ben mer illa och att den ska eliminera min huvudvärk och begynnande solsting, so there you have it milen, öppna kort, är det för mycket begärt?)

Här får ni ett litet smakprov (och en förvarning, det blir väldigt mycket valpar i det här albumet).


Och någon gång, det har jag lovat mig själv, ska jag (ska! ska! ska!) sätta ihop ett helt bedårande fotoalbum till de bästa mormor och morfar som finns (mina). Inom en inte alltför avlägsen framtid. En framtid som jag välkomnar med öppna armar och löften om gratis mat. Eller något annat, som framtider tycker om, som kan få den att skynda på stegen lite.

Monday, May 10, 2010

18 625 :-


http://www.japanphoto.se/product/objektiv/canon/canon-objektiv-ef-70-200mm-f-2-8-l-is-usm/


Men om jag tar... tjugotusen bilder med det... så blir det ju inte ens en krona styck... och om jag lägger 10 kronor i en burk varje dag, så tar det bara 5 år att spara ihop...

Sunday, May 9, 2010

Det finns alltid sätt att bli på bättre humör,


även på söndagar.







Lätt att glömma.

(Foton tagna av Petter, hastigt redigerade av mig, och går i vanlig ordning att klicka på för närmare inspektion)

Thursday, May 6, 2010

Du, Jag, Ström




Problemet med att vara vaken länge, är att det hinner börja ljusna igen (personligen hann jag inte märka att det blev mörkt, utan tittade bara ut och tänkte förvånat: "varför är det fortfarande ljust?")

I själva verket har solen hunnit ner och vända.
Korta nätter,
ni vet.

Norrland,
och så.


En Herman till alla som fattar ordleken i titeln!

Elfte, tolfte, trettonde gången gillt:

http://www.facebook.com/album.php?aid=183839&id=696751433&l=357a3a9d4b

Meddela mig om det är någon bild du tycker om, så redigerar jag den åt dig och mailar och om det är någon du inte gillar så tar jag givetvis bort den.

Tuesday, May 4, 2010

Tills jag dör:

(Det här skrev jag igår när jag kom hem, i min svarta skrivbok, eftersom jag inte hade något internet. Nu, en värdefull vinst senare, finns kanske inte så mycket av den här känslan kvar längre. Men den var påtaglig just då och värd att föreviga. Nu, ett och ett halvt dygn senare, efter att ha blivit bjuden på middag och bio av bästa moster, är jag inte alls lika nöjd med mina formuleringar. Jag tyckte de var så bra då, när jag skrev dem. Nu är de röriga. Men det är också representativt, på något sätt, för vem jag var, när jag skrev dem. Varsågoda!)

130 mil. Hälften med solsting. Etthundratrettio jävla mil. Av glädje och sorg, besvikelse och lycka, svek och tillit. Upprymdhet och avslagenhet. Pepsi Max och mjölk.
Människor som betyder mycket för mig har fått träffa människor som betyder allt för mig. Inte konstigt, efter sådana dagar, att jag somnade redan vid trafikplats Glädjen. Noterade på något sätt andra bekanta skyltar och svängar. Någonstans i gränslandet mellan sömn och vakenhet, levande och död, skratt och migrän. Registrerade på något sätt sekvenser i början och slutat av My Sisters Keeper, utan ljud. Och jag grät inombords. Mitten av filmen behövdes inte. Jag kan inte säga att den var dålig, eller överpretentiös och amerikans, det kan jag inte uttala mig om, för jag såg den inte. Men den var rörande och passade så helt fel med min sinnesstämning just då att det nästan blev perfekt.
Men framförallt sov jag alltså. Bara sov. På nästan alla sätt man kan tänka sig att det går att sova på en buss, utom på golvet. Det är en alldeles speciell slags fin sömn som bara fungerar på bussar (och husdjurskupén på nattåget). Hade man sovit så hemma i sin egen säng hade man (jag) varit helt trasig då det var dags att kliva upp. Men nu var det bara glada miner, ordvitsar, klar i huvudet, tjo och tjim, upp och hoppa, på med skorna, kram och hejdå. Och en rask promenad senare redo att ta mig an världen. Rädda den kanske? Från ondska och dåliga målvakter.
En bonustimme fick jag också. Nästan två. Det gjorde min dag litegrann, eller ganska mycket, svårt att säga innan jag har sett hur dagen artar sig från och med nu. Den har klart potential. (edit: det visade sig att dagen skulle arta sig väldigt bra, lätt delexamination, uppstyrt grupparbete, trevliga meddelanden, ett upplyftande telefonsamtal, fantastisk personal på apoteket och biblioteket, bjuden på middag, en bra otippad film, jag satte i halsen men dog inte, and it goes on and on, så min dag "gjordes" gång på gång, men mycket av det andra var nog goda biverklningar från de där extra timmarna jag fick av att bussen kom fram 06.35 istället för 8.55. "God morgon och välkomna till Umeå!")
Någon slutsats ur detta då? Mer buss åt folket. eller Folket, åk mer buss!

Fast det är klart att det inte vara är guld och grön(vit)a skogar och vitsippeängar, John Blund och Astrid Lindgrens skymninsland. Där ingenting spelar någon roll. Jag vaknade ju ibland. Det hör till. Att undra vart man är, fast det inte spelar någon roll. Och komma till klarvakna insikter, fast man är i dvala. Jag blev hela tiden påmind och medveten om fördelarna med att vara två när man åker buss. Att få veta vem du får sitta bredvid. Någon som vaktar dina saker när du går på toaletten eller tar luft på en rastplats. En axel att luta sig mot. Och lite sånt.
Inte för att det är dåliga, eller tråkiga, insikter. Det var bara insikter. Helt enkelt. Och snart gled tankarna ändå iväg igen, eller upphörde helt. Drunknade i en slummer och ljudet av hur Damien Rice återigen lyckades sätta ord på mina känslor, speciellt när jag själv inte kommer i närheten. Have I still got you to cross my bridge? What I am to you is not what I mean to you. She´s allways dressed in white, she's like an angel, she hurts my eyes. I wanna hear what you have to say about me. Somethings in life may change, but some things they stay the same, likte time, there is always time. I should be stronger than weeping alone, you should be stronger than sending me home. Why the fuck is this day taking so long? Too many options may kill a man. But I'm the professor and I feel that I should know.
Någonstans där hinner en flyktig tanke tänka att jag inte får tänka så. Och siffran nio är nyckeln. Så då allt är bra igen och jag är i skymningslandet. Felskickade sms och komplex, spelar ingen roll.
Så för att knyta ihop säcken (är ett uttryck som knyter ihop säcken rätt bra): 130 mil, vad fick jag för dem? Ett helt minneskort fullt av förluster. Lyckligtvis var det inte jag som stod bakom kameran, för en gångs skull.

(Det här var som sagt igår. Det var bra då men det har bara blivit bättre. 0-3. Är det nu det vänder?)

Monday, April 26, 2010

Fåfängan är en plats på söder

Några saker jag skulle behöva:
  • massage x fleratusen (men jag vill inte riktigt)
  • lära mig hur jag att ta hand om mina stackars fötter
  • en hårklippning

Sunday, April 25, 2010

Hammarby KIV



Passion oavsett division. Och sektion.

Och det viktigaste är ju ändå att allt dokumenteras:
http://www.facebook.com/album.php?aid=181372&id=696751433&l=b76d5f2f55


Monday, April 19, 2010

I was searching for your sweet name, cause you never leave my mind...

Äh, skoja bara.

Jag har inte skrivit något annat här alldeles nyss som var helt... åt skogen.

Sunday, April 18, 2010