Scar Tissue

Att Red Hot Chili Peppers spelas i Morgonpasset och rött te i en Mumin-kopp.
Det är tamigtusan mitt-i-veckan-lyx!

Hade det inte varit för att jag behövde gå på toaletten så hade jag nog inte klivit upp idag.
Och hade det inte varit för att jag råkade se hur snygg jag var i håret så hade jag nog bara gått och lagt mig igen.

Som det nu föll sig så gjorde jag det som skulle göras idag. Nästan.

Ligger bara tre dagar efter min planering. Så jag kan nog gå och lägga mig med lite tom mage, men ganska gott samvete.

Nu vaknade jag av att jag drömde att Hanna Hellquist satt i vårt kök och pratade om ärtsoppa.

Jag är fortfarande ganska skakig men, det är ganska mycket bättre än att vakna av typ gråt-ont i huvudet iallafall.

Det känns fortfarande lite som att jag har en tumör bakom ögonen, men också som om jag fått strålbehandling under natten så den blivit godartat istället för ond.


Sen är det ganska mysigt att ha en Malin i vardagsrummet på morgonen. Borde inte alla få ha det?

Fysiologi, 15 hp

How can you tell the difference between a stroke on the cheek
and a slap across the face?

Det lilla extra!

Idag skulle jag precis ringa Malin och förvarna henne om att hon kommer bli ganska blöt i sina Converse, men att hon i så fall skulle kunna låna mina stövlar om vi ska ut och plaska. Så jag kliver ut genom porten samtidigt som jag tar upp telefonen, och då möts jag av... vadå?

Torr asfalt!

Ja, inte överallt förstås. Det mesta är förstås fortfarande grusblandad modd eller isgata. Men lugn nu, all den här snön som glatt oss så mycket under alla mörka månader måste väl få lite tid på sig att göra ett värdigt uttåg, vi kan inte bara förutsätta att den ska försvinna sådär över en natt, den måste få lämna lite spår och göra sig ihågkommen. Men den är storsinnad nog att inte vara alltför tjurskallig.

Så nu tycker jag att vi riktigt glädjer oss åt det lilla i vardagen. Ju gladare vi är nu, desto längre har vi ner till missnöjet om sommaren bestämmer sig för att ta två steg fram och ett tillbaka ända fram till juni.

Små utspridda fläckar av torr asfalt, är du riktigt uppmärksam kanske du kan se att det vuxit sig lite större under dagen.

Och så en och annan krokus kanske (ja, jag var helt slut efter träningspasset när jag fick syn på dessa, men toksprang ändå upp för trappan och ner igen med kameran. Forza dokumentation!)

I love y'all! (på mitt lilla sätt)

Såhär i födelsedagstider så vill jag bara ta tillfället i akt och tacka så mycket för alla gratulationer och berätta vilken jäkla fin familj jag har. Till "familj" kan i det här fallet också räknas många av mina närmaste vänner och kamrater, som på olika finurliga sätt alltid vet hur de ska göra min dag med väldigt små medel (allt som egentligen behövs är ju egentligen att man hör av sig, och då spelar det egentligen ingen roll ens om det var min födelsedag eller vilken annan dag som helst). Men för att min poäng inte ska försvinna in i mängden nu då så verkligen lite extra tacksamhet till familjen, och inte minst min kära kära bror.



Det finns ingen anledning att dölja att jag blir rörd av en sån här grej. Och för en gångs skull hade jag faktiskt önskat att jag hade en sån där välbesökt blogg så att lite fler kunde få veta vilken tur jag har. Inte så mycket att jag skulle sälja min själ och börja modeblogga (jag tror inte heller det skulle bli speciellt framgångsrikt), men nästan så pass mycket att jag skulle kunna lägga upp ett klädesplagg lite då och då (så till dem som känner sig berörda, that's how much ni betyder för mig! Och det är inte illa, minsann.)

Grädde och smör

Märks att det har varit söndag idag. Lugnt och skönt. Ute var det så tyst och stilla. Både varmt och vindstilla faktiskt, vilket inte är en helt vanlig kombination i den här staden. När jag for till simhallen hördes ingenting annat än lite grus som rasslade och skrammel från min cykel. Det var sådär tyst så att det nästan kändes som om man måste hålla andan, jag fick en känsla av att jag borde kliva av cykeln och smyga lite, för att inte förstöra tystnaden.

Det var andra ute också förstås, och söndagspromenerade i armkrok och så. Men de var också mycket tysta och jag inbillade mig att de kanske blev lite arga för att jag blandade in cykelskrammel i fågelkvittret.

Och såna här dagar så kan jag inte låta bli att tycka att det faktiskt är lite vardagslyx att inte ha en TV. Visst att det bara går skräp på söndagförmiddagar, men ändå, om jag hade haft en sån där dumburk att bara slå på helt enkelt till frukostäggen i morse, hade jag då läst ut en bok idag? Hade jag blivit nästan färdig med en halsduk?

Nej, men jag tror liksom inte det.

Sen förstås, är det ganska uppskattat att Sarah bidragit med en liten TV-dosagrejsemojs, så att vi kan titta på vissa väl valda program på den faktiska sändningstiden ändå (det är något annorlunda med det än att se på webb-TV).

Men hockeyn ikväll då? Nä. För lite kolhydrater och för mycket fysiologi. Och för mycket ångest över att jävla skitdjurgården kanske kan gå vidare i slutspelet. På ett sätt som inget annat lag gjort förut dessutom.

Så om jag får skriva en önskelista?
- Djurgården åker ut.
- Djurgården åker ut.
- Djurgården åker ut.
- Musse och Andreas i Let's Dance (jag tittar inte på Lets Dance, jag stickar, läser eller sover istället, men om Musse och/eller Andreas var med så skulle jag faktiskt titta).
- Oscar Linnros och Daniel Adams-Ray i Så Ska Det Låta (gärna i varsitt lag men samma program).


Middagen står i ugnen, det står 3-3 och första förläningsperioden ska precis börja. Kom igen då, jag fyller faktiskt år idag (och i denna aspekt bryr jag mig inte det minsta om att även Mattias gör det och är av en helt annan åsikt).